Rindögården är den naturliga samlingsplatsen för barn och unga på Rindö. Den är Vaxholms kommuns enda fritidsgård och drivs helt ideellt av engagerade på ön, med föreningen Rindöborna som huvudman. Cathrin och Stefan Axelsson ser till att gården hålls öppen men efterlyser fler vuxna som vill hjälpa till.
Klockan är strax innan 19 och det smäller i dörren när barnen börjar droppa in. För många är Rindögården den självklara platsen en fredagkväll. Här kan man träffa kompisar, spela spel och äta godis eller bara mysa i ett hörn med sin telefon. Ikväll är Cathrin och Stefan Axelsson ansvariga vuxna i huset. De håller ett öga på barnen över en kopp te i det lilla köket. Cathrin var med och startade fritidsgården för drygt fyra år sedan och trots att deras egna barn idag är 18 och 20 år, har de fortsatt att engagera sig i aktiviteter för barnen på ön.
– Jag tycker att man ska ha en fritidsgård helt enkelt. Alla som själva har haft tillgång till en fritidsgård när de var unga vet hur viktigt det är och hur mycket det betyder på olika sätt. Det var därför vi drog igång det här projektet. Jag ville ge mina barn det samma som jag hade när jag var liten, säger Cathrin Axelsson, som tillbringar en stor del av sin lediga tid på Rindögården.
Både Stefan och Cathrin är inbitna föreningsmänniskor, Stefan sitter med i styrelsen för KA1 IF, Rindös idrottsförening och Cathrin i föreningen Rindöborna. Hon jobbar sedan januari förra året på Rindö skola och träffar flera av barnen som kommer till fritidsgården varje dag och det märks att hon både är ett välbekant och omtyckt ansikte.
Trots att Rindögården är den enda fritidsgården i Vaxholms kommun drivs den helt ideellt, kommunen bidrar endast med lokalen och hyran. Inredningen har skänkts eller köpts in för insamlade pengar. Fritidsgården är öppen för barn från årskurs fyra upp till nio. Men även yngre barn bjuds ibland in på filmkvällar eller diskon. Två kvällar i veckan är fritidsgården öppen och i snitt brukar ett trettiotal barn i blandade åldrar komma dit. Lokalen fungerar även som samlingslokal för öns andra föreningar och här hålls språkcafe varje tisdag för nya Rindöbor.
Idén kom för drygt fem år sedan när det inte fanns någonstans att vara för ungdomarna på ön och stämningen började bli orolig.
– Då satte vi oss med ungdomar och föräldrar och spånade kring vad vi kunde göra för att få till en plats där de kunde vara under lite mer ordnade former, säger Cathrin.
Det var då idén till en ungdomsgård för en kväll uppkom. Evenemanget fick namnet “Rindönatt” och är numera ett populärt evenamang som lockar barn även från Vaxholm och Resarö.
– Gympahallen öppnas upp en kväll i månaden och ungdomarna får ta fram vilka redskap de vill, allt från rundpingis till fotboll brukar det bli. Rindönatt går inte att ersätta, det fyller ett behov av fysisk aktivitet. Det senaste året har det varit mellan 55-70 personer från årskurs fyra ända upp till gymnasiet under kvällarna, säger Stefan.
Även Rindönatt drivs helt ideellt utan mer bidrag från kommunen än att man ges tillgång till gympahallen. Några år senare, i januari 2014, invigdes Rindögården.
– Rindögården och Rindönatt fyller olika behov och kompletterar varandra. Det fina är att alla åldersgrupper umgås sida vid sida även om de inte gör aktiviteterna tillsammans. Det är därför vi började från fyran även här på Rindögården, så att man bygger upp underifrån och får det att bli en vana att umgås tillsammans. Det är nu vi bär frukt av det när vi ser sjuor och åttor komma hit, såna som har varit fyror och femmor, säger Cathrin.
I hallen sitter en lista där man får skriva upp sig när man kommer. Linnea Hallgren, Tilde Väisänen Kjellström och Julia Day kommer hit så gott som varje fredag.
– Om man inte är sjuk eller har gäster. Vi har en gruppchatt med klassen där man frågar vilka som ska komma på Rindögården och så ses vi, säger Tilde Väisänen Kjellström.
–Det roliga är att man träffar kompisar. Man får vara med både de yngre och äldre och kompisar från andra skolor kan också komma hit, så då kan man träffa nya kompisar, fyller de andra i.
Varje fredag behöver två vuxna vara på plats för att sköta godisförsäljning och mest bara finnas där och hålla koll.
– Som förälder är det jättevärdefullt att vara här. Ibland kan man bara sitta här och ingen lägger märke till en, men ibland vill de prata. Man vet vilka ungdomar som finns och man ser vilka kompisar de har. Dessutom känner barnen igen en massa vuxna som kan hålla koll på dem. Det är en vinst på alla sätt.
Trots populariteten bland barnen har det varit svårt att hitta frivilliga vuxna som kan ställa upp.
– Jag hoppas att vi blir fler som kan turas om. Det blir ofta så att man hoppar in själv om vi har svårt att få frivilliga. Jag har bestämt att jag är här en gång i månaden, förutom språkcafet varje tisdag. Det är kul fastän man tar hand om andra än sina egna barn. Det kan också vara kul att sitta här med någon som man inte hinner umgås med annars.
En önskan för framtiden vore att få en betald tjänst, av kommunen, för kvällstimmarna för att vara säker på att man alltid kan hålla öppet. En annan önskan är en större lokal. På ön finns en gammal timmerbyggnad som tidigare har använts av militären. På övervåningen finns en stor sal där man till och med skulle kunna spela innebandy.
– Man skulle kunna göra så mycket. Det är en helt fantastisk lokal som skulle kunna öppna upp för en annan typ av verksamhet, med en naturlig åldersblandning och inte som här med en aktivitet i taget. Det vore otroligt roligt.
