För tretton år sedan blev Gösta Sundströms mark ett naturreservat och Skärgårdsstiftelsen tog över skötseln. Sedan dess har ängarna vuxit igen. Till slut krävde Gösta Sundström att få ta hand om skötseln själv.
Sedan Västerholmen väster om Gällnö blev naturreservat 2010 har Gösta Sundström med stigande irritation sett hur familjens gamla åkermark, öppningar och gläntor buskats igen.
I ett brev till Skärgårdsstiftelsen i april i år skriver Gösta Sundström att skötseln måste bli bättre ”annars bör reservatet upphävas och marken i sin helhet förvaltas och skötas av Söderby gård (familjens gård, red.anm).”
Han fortsätter:
”Jag medgav att reservat bildades den 21 januari 2010 eftersom ni förespeglade att skötseln skulle motsvara det som jag och min släkt i mer än 100 år gjort på Västerholmen.”
Anders Berglund, naturvårdsförvaltare på Skärgårdsstiftelsen, förstår Gösta Sundström kritik.
– Vi har inte haft resurser att hålla landskapet öppet. Dessutom har vi haft akuta insatser efter stormen Alfrida och angrepp från barkborre som tagit all vår tid.
Nu verkar dock konflikten vara på väg att lösa sig. I början av året fick Skärgårdsstiftelsen 400 000 kronor i anslag av länsstyrelsen för att förbättra stängsel och röja upp hagmarken på Västerholmen, både den halva som ägs av familjen Sundström och den halva som ägs av Skärgårdsstiftelsen.
Förutom att det varit tuffa år att röja upp efter stormar och barkborrar säger Anders Berglund att ökningen av naturreservat och Natura 2000-områden de senaste tio åren gjort det svårt för naturvårdarna att hinna med, särskilt när många konkurrerar om länsstyrelsens ekonomiska stöd för skötseln.
Men är det rimligt att det ska ta så lång tid som i fallet Västerholmen?
– Jag förstår att man blir frustrerad som markägare när det inte händer något, säger Anders Berglund.
Gösta Sundström har i ett par års tid skrivit flera brev till länsstyrelsen och Skärgårdsstiftelsen där han krävt åtgärder. Nu är han beredd att lägga ner konflikten:
– Om de sätter i gång och röjer upp och sköter marken, som det var tänkt, är jag nöjd, säger han.
Enligt Anders Berglund ska ett äldre skikt av gamla ekar, ädellövträd och aspar röjas fram genom att stiftelsen fäller gran, björk och yngre aspar.
– Tanken är att öppna upp gammal betesmark och skapa ett ljusare, öppnare landskap, säger han.
