KRÖNIKA. Turismen spås bli en av skärgårdens främsta näringar i framtiden och stora resurser satsas på att locka hit allt fler besökare. Regionens hållbarhets- och skärgårdsbidrag fördelas i år inom hållbar besöksnäring. Bidraget kan sökas för att utveckla exempelvis naturturism, kulturutbud och upplevelser kring mat och dryck. Bland de som söker bidraget finns hembygdsföreningar i skärgården för nu vill även de utveckla sin turistverksamhet. Det kan du läsa mer om på sidan 18 i dagens tidning.
Även många kommersiella aktörer inom besöksnäringen laddar sin marknadsföring med värdeord som ”hållbar”, ”ekoturism” och ”varsam” när deras olika satsningar lanseras.
Frågan är om, och hur, utvecklingen kan kontrolleras om föresatserna att locka hit mängder med turister lyckas fullt ut? Vid en kritisk punkt upphör turismen att vara hållbar och blir då i stället enbart en belastning för djur, natur och de boende i skärgården.
Var den gränsen går vet ingen men det borde klargöras, eller i vart fall undersökas men något intresse för saken finns inte. Det enda viktiga nu är att locka ut så många besökare som möjligt till skärgården så att det blir klirr i kassan.
I dag vet vi att landets cirka 760 000 fritidsbåtar skadar grunda och känsliga vikar med sina propellrar och ankare. Vi vet att skärgårdens gäddstam inte stod pall för ett okontrollerat fritt handredskapsfiske. Vi vet också att marker och känslig vegetation på vissa populära öar slits hårt på grund av det höga besökstrycket.
Projektet Pelago har visat att öarna i Stockholms skärgård redan ligger i världstopp när det gäller antalet besökare i förhållande till antalet bofasta på öarna. De små samhällena har inte kapacitet att matcha ett sådant besökstryck och konsekvenserna blir dramatiska. Vatten- och avloppssystem kollapsar samtidigt som mobilnät och energisystem överbelastas.
Bo Tyrefors inlägg på dagens debattsida anknyter till problematiken och är väl värd att läsa.
Innan stat, region och kommuner premierar allsköns turism- och besöksprojekt i skärgården borde de ta ett helhetsgrepp om frågan. Det måste klargöras vad satsningarna får för konsekvenser på sikt. De borde i vart fall leverera en seriös gissning om hur hårt skärgården tål att exploateras. För utan analys och beredskap riskerar exemplen ovan att förvärras mångfalt och fler, kanske ännu okända problem, lär annars bli resultatet.
Det är uppenbart att turismen i skärgården behöver regleras på ett ansvarsfullt sätt innan Pandoras ask öppnas på vid gavel.
