Helmi, Blidös stolthet, har sedan många år anordnat uppskattade resor till olika utflyktsmål i norra skärgården. Vi följde med på en segling till Torsten Wallins unika trädgård på Enskär och fick en strålande vacker upplevelse såväl till sjöss som på land.
Himlen är helt molnfri och en lätt bris blåser när vi vid niotiden på morgonen mönstrar på sandkilen Helmi. Idag ska turen gå till Enskär, ön vid Rödlöga där Torsten Wallins säregna skärgårdsträdgård finns, och det är med förhoppning om en fin segling ut till ytterskärgården som vi kastar loss från hemmahamnen i Stämmarsund.
Strax efter rundningen av Blidös norra udde sätter vi segel. Besättning och passagerare får hjälpas åt för att baxa upp det 125 kvadratmeter stora storseglet. Processen dirigeras av skeppare P-O Svensson som ser till att klofallet invid masten och pikfallet vid gaffelns spets hissas i jämn takt med varandra. Det är ett tungt jobb som kräver såväl speciell teknik som muskelstyrka. Ett par avlösningar behövs; något som inte var möjligt på tiden då Helmi användes som fraktfartyg mellan Roslagsöarna och endast seglades av två man: en skeppare och en däcksman eller så kallad ”tredjedelskarl”.
Numera består besättningen av frivilliga krafter. Flera är pensionärer med ett liv på sjön bakom sig, som nu har tid och möjlighet att engagera sig ideellt i arbetet med att såväl segla som underhålla den gamla skutan.
– Det är ett sätt att fortsätta hålla igång och ha en arbetsgemenskap. Det fortsätter jag med så länge jag kan, säger Marianne Melin-Åström, som i år gör sin fjärde sommar i besättningen. Innan dess deltog hon i flera år som passagerare.
Christer Pettersson instämmer. Han gör i runda slängar fem seglingar per säsong som besättningsman.
– Jag har seglat över Indiska oceanen, men det finns inget i hela världen som liknar detta! Att sätta segel och stänga av motorn, det är lyckan för mig.
Helmi byggdes i början av 1880-talet på Svartlöga och är som den sista bevarade autentiska Roslagsskutan numera K-märkt. Under sin levnad har hon använts bland annat som fraktfartyg, bokbåt och husbåt i privat ägo. I mitten av 1980-talet återfanns hon halvsjunken vid Söder Mälarstrand av Anders Justrell, son till båtbyggaren Kjell Justrell, som kände igen den karaktäristiska piggen i fören som kännetecknade sandkilarna. Hon skänktes till Sjöhistoriska muséet, men 1999 bildades den ideella föreningen Helmis vänner som numera har övertagit förvaltningen av skutan. Sedan 2002 seglar hon igen efter en omfattande renovering.
Idag genomförs ett trettiotal seglingar per säsong, dels öppna seglingar till olika utflyktsmål som den vi befinner oss på idag, men även chartrade turer och seglingar för funktionshindrade ungdomar eller nyanlända.
På dagens tur deltar flera som varit med åtskilliga gånger tidigare, men också några nya ansikten.
– Det är vår födelsedagspresent till vår dotter Tora som fyller 20, säger Sanne Bratt som tagit med familjen hela vägen från Falun. De engagerar sig gärna i både navigation och segelhissning, och passar på att spana en del på havsfågel med kikare längs vägen.
Efter en dryg timme på kryss längs med insidan av Norröra och Söderöra fattar kapten Svensson beslut om att bärga focken och dra igång motorn för att hinna till Enskär i tid för lunch. När vi kommit igenom Bromskärshålet blåser det på lite mer och vi tar ut en sydostlig kurs mot norra spetsen på Svartlöga. Där blir det ett knixigt manövrerande genom den smala, prickade farleden upp mot Rödlöga. Väl framme vid Enskär ställs vi inför ett problem – det blåser för mycket och från fel håll för att ligga vid bryggan på den sydvästra sidan, hos Torsten Wallin, som Helmi vanligtvis gör. Vi får ta oss runt på baksidan av ön till en mer skyddad vik och improvisera en förtöjning där.
– Hade du inte kunnat haft trädgården vid Skansen istället! ropar P-O Svensson till Torsten Wallin, som står på klippan och möter oss, beredd att ta emot förtampen när vi efter en hel del möda och några olika försök hittat en lämplig plats att lägga till vid. Vi skrattar, stämningen är god och uppsluppen trots de hastigt ändrade planerna. En lång stege plockas fram som möjliggör ilandstigning, och alla tar sig torrskodda över på fast mark. Lite äventyr ska det vara på en sådan här resa, är alla överens om.
Väl förtöjda blir det lunchpaus på klipporna innan vi ger oss iväg över ön för ett besök i Torsten Wallins trädgård. Han har idogt anlagt den under fyrtio års tid och nu är den ett hett eftertraktat besöksmål för föreningar och trädgårdsintresserad allmänhet.
Därmed är Torsten Wallin van att ta emot besök och att dela med sig av sin kunskap kring odling i dessa säregna förhållanden. Men eftersom vi nu oförhappandes kommer bakvägen får även han improvisera lite idag och köra sin guidade tur från andra hållet.
Vi börjar på utsiktsberget och tar oss sedan på vindlande gångar genom ormbunkar, funkia, skunkkallor och sibirisk vårsköna runt hans egenbyggda hus till blomsterrabatter, kryddträdgård, grönsaksodlingar och välplacerade viloplatser mellan klippskrevor och intensivt prunkande backtimjan. Det är vilt och vackert, långt ifrån några räta rader och format med stor respekt för det landskap, växtlighet och rådande väderförutsättningar som kännetecknar denna i övrigt karga, vindpinande ö.
Vi vandrar runt i någon timme och en halv, förundras och hänförs.
Hemresan kan inte beskrivas som annat än ljuvlig. Helmi slörar fram i en behaglig fart på dryga fem knop, medvinden är varm och vi avnjuter kaffe och hembakt kaka i eftermiddagssolen. Alla är nöjda med dagen.
– Även om jag varit med många gånger förr på Helmi så blir det en ny upplevelse varje gång, säger Jeanette Schultz.
På resten av sommarens program för Helmi står utfärder till bland annat Lygna, Sundskär, Lidö och Söderarm. Men den som är sugen bör passa på, flera av turerna är redan fullbokade. Mer information om anmälan finns på www.helmi.se
