KRÖNIKA. Jag hoppas att många av er får uppleva glädje och gemenskap i sommar. Kanske får ni åka på kollo för första gången på en sisådär 60 år? Sommarkollo för äldre – ett skämt eller en ren dröm? Snarare det senare. Äldre får åka bort en vecka och umgås, spela boule, äta god mat och komma bort från sin ensamma vardag, en service som inte bedrivs i särskilt många Stockholmskommuner. Det är inte för att efterfrågan saknas, tvärtom blir de ofta fulltecknade långt i förväg. I veckans nummer kan ni läsa om Norrtälje kommuns omtyckta sommarkollo för seniorer, reserverat för er som är skrivna i kommunen om jag har förstått det rätt.
Det är många äldre som lider av ensamhet, inte minst i glesbebodda områden. För er som inte bor i Norrtälje så kan ni göra som min mormor. Hon kände sig lite ensam så hon ordnade ett helt eget kollo. Alltså, hon la in sig på sjukan. Efter flera dagars klagomål på värk i bröstet tyckte hemtjänsten att det var bäst att hon åkte in till akuten. Tack och lov var det inte hjärtat den här gången heller – det var ångest. Undra på det när hon sitter i sin lägenhet hela dagarna och bara träffar hemtjänsten och de andra pensionärerna på den dagliga verksamheten nere i centrum.
Egentligen är jag ett stort fan av den svenska vårdapparaten. Det kostar så gott som ingenting och om vi jämför vårt svenska välfärdssystem med många andra i världen så är klyftorna milsvida, oavsett om du bor på kobbe eller torg. Jag menar, mormor har ju ändå rätt till service! Rätt till hemlevererad mat! Rätt till att få hjälp att resa sig ur rullstolen! Rätt att få åka in till akuten och bli ompysslad när hon har ångest!
Men sjukgymnastik så att hon orkar resa sig upp själv och dra ut och träffa kompisar, det orkar man inte erbjuda henne eftersom hon bara är lite gammal. I samma stund som mormor för fyra år sedan stapplade in på akuten med fruktansvärda ryggsmärtor så reducerades hon till “gamling”. Ryggen är opererad men rullstolen förblir kvar. Mormors lägenhet med promenadavstånd till buss och mataffär har nu blivit en enslig ö med trasig linfärja.
Tänk om fler kommuner i Stockholms län kunde arrangera riktiga kollon för äldre. Tyvärr har jag inga större förhoppningar, det verkar vara alldeles för dyrt. Förmodligen tänker fler så som man gör i exempelvis Solna kommun: “Frågan är hur mycket man ska lägga på enskilda personer?” säger en kommunpolitiker i intervju med lokalpress när han försvarar kommunens beslut att inte anordna något äldrekollo.
Två veckor på sjukhuset gjorde min mormor gott. Men frågan är om det verkligen var billigare?
