KRÖNIKA. Vi satt på Fejans skärgårdskrogs uteservering. En fullsatt gästhamn, gäster i shorts i skuggan, barn lekte innanför bryggan på den lilla sandstranden. Vår son med flytväst, hink och spade, vi hade det perfekta bordet med uppsikt över stranden. Plötsligt stack en nos upp ur en mindre båt. Hunden stod på akterdäck och tog sats mot bryggan. Ingen annan syntes till ombord. Båten var precis lite för långt från bryggan för att det skulle gå väl, hann jag tänka.
Plums. Hunden for jagad runt i vattnet. Där finns ingenstans att simma iland för en fyrbent – bryggan klär liksom in strandlinjen och berget bredvid är brant. Snabbt var flera matgäster på fötter och sprang ut på bryggan för att få fatt i hunden. I försöket blev vår bordsgranne biten i handen av den stressade hunden som inte verkade särskilt vattenvan. Min man lyckades lyfta upp den ur vattnet och den sprang vidare in i restaurangen. Hundvännen i mig sprang efter och ville se efter att den mådde okej. Hade den vatten ombord? Hur länge hade den suttit där? Vi visste inte. Någon matte eller husse syntes inte till. Bordsgrannens blödande hand blev omplåstrad på plats och efter samtal med 1177 behövdes ingen ytterligare vård.
När tumultet lagt sig och hundägarna uppenbarade sig fick de veta vad jag tycker om människor som lämnar en hund ensam ombord utan flytväst. Ägarna hade umgåtts på en annan båt längre bort. De var lite för berusade för att förstå att de blev utskällda och tackade knappt för hjälpen. Att bordsgrannen blivit biten oroade dem. Hunden var rädd för vatten berättade de, men olämpligheten i att lämna den ensam på en båt verkade inte föresväva dem. ”Vi brukar göra så”.
På vår båt brukar alla ha flytväst. En billig livförsäkring menar Sjöräddningssällskapet med flera. Under pandemin har många som är ovana skaffat både hund och båt. Vi är alla nybörjare i början och det måste man få vara. Men lite mer sjö/folkvett och mindre egoism vore önskvärt. Jag skänker en tacksam tanke till ideella själar vid Sjöräddningssällskapet, till hjärtstartare på öarna och till en mycket duktig besättning vid ambulanshelikoptern som jag sett landa på alla möjliga och omöjliga platser.
Den där ljumma sommarkvällen såg jag rubriken framför mig: Hund drunknade i gästhamn. Så blev det lyckligtvis inte. Men ta på flytvästen. Och hjälp din närmsta granne på sjön.