Att mitt i livet och karriären helt byta riktning kräver mod. Vid Säby säteri på Ingarö har ett tiotal personer tagit steget och vågat.
Snart är de färdiga trädgårdsanläggare.
På bordet i det lilla rummet ligger kvistar, hagtornsbär, mossa och annat som kan tänkas komma till användning i en julkrans.
Vi befinner oss i huset som kallas Grötfatet på Säby säteri. Fram tills för lite mer än ett halvår sedan användes det endast som magasin och runt omkring var det helt igenvuxet. Av det syns ingenting i dag och huset används som undervisningslokal för blivande trädgårdsanläggare.
– Vi har röjt undan rätt bra här och bland annat skapat en köksträdgård, säger Eva Maurin.
Så här i november syns det inte så mycket av köksträdgården men hon och Frida Ravström Werlö pekar och förklarar vad som ska växa var. Tomater, potatis, morötter, persilja. Runt trädgården har de byggt en inhängnad så att inte rådjuren ska komma åt godsakerna.
– Grönsakerna använder kockarna på Säby säteri sedan i sin matlagning, säger Frida Ravström Werlö.
Hon har själv jobbat inom restaurangbranschen i många år men kom till slut till en punkt i livet där hon kände att det var annat som lockade.
– Men det är inte ett så enkelt beslut att börja plugga bara så där. Idag är jag glad att jag vågade göra det. Någonstans handlar det om att göra ett val: antingen att satsa på karriären inne i stan eller att satsa på mig själv.
Hon valde det senare.
– Utbildningen är inte så lång. Det är trots allt bara ett år det handlar om. Den tiden kan jag faktiskt investera i mig själv.
De andra i klassen nickar och berättar att de befunnit sig i liknande tankar. Eva Maurin har jobbat på kontor i hela sitt yrkesverksamma liv.
– Till slut sa min kropp stopp. Den klarade inte av det monotona skrivbordsarbetet. Jag började fundera på vad jag ville göra istället men det var först när jag såg en annons om den här utbildningen som poletten trillade ned och jag förstod vad jag ville göra, säger hon.
Utbildningen till trädgårdsanläggare startade i våras och ges genom komvux i Värmdö kommun och pågår under ett år. Därefter är kursdeltagarna färdigutbildade trädgårdsanläggare.
– De här är mina försökskaniner, säger läraren Anna Modig, pekar ut över sin klass och ler.
Hon förklarar sedan att det varit nödvändigt att ha en testgrupp men att de inte på något sätt fått en sämre utbildning för det.
– Nu vet jag ju vilket upplägg som funkar och vad som inte gör det. Till nästa år kommer det att bli en del förändringar, säger hon.
Bland annat kommer en del av kursplatserna att gå till nyanlända.
– Det tror jag blir jättebra. De nyanlända kommer att gå lite längre på utbildningen eftersom de kommer att varva praktik med svenskalektioner, säger Anna Modig.
Klassen är på Säby säteri två dagar i veckan och de övriga tre är de på APL, arbetsplatsförlagt lärande. Det praktiska inslaget på utbildningen är tydligt.
– Jag upplever att det är för lite praktik på de trädgårdsutbildningar som finns. Därför har det varit viktigt för mig att blanda så mycket teori och praktik som möjligt. Man blir aldrig fullärd i det här yrket men det är bra att man så här i början får så mycket praktisk kunskap som möjligt, säger Anna Modig.
På Säby säteri har mycket av de praktiska momenten varit att vårda alla grönytor på gården. Bland annat har klassen byggt humlestänger där tanken är att humle ska växa och som bryggeriet senare kan använda i sin öltillverkning. De har också anlagt en rabatt med betoning på frukt och bär vid parkeringen.
– De fick som uppgift att ta fram ett förslag på hur en sådan anläggning skulle kunna se ut och så fick Säby säteri välja vilket förslag de gillade bäst, säger Anna.
Resultatet blev vad de kallar desserthyllan. Där är tanken att kökspersonalen ska kunna skörda bär som sedan ska användas till desserterna som serveras på gården.
I februari blir de färdiga trädgårdsanläggare och enligt Anna finns det gott om arbete.
– Det finns många outbildade i branschen. Det är en vanlig uppfattning att någon utbildning inte behövs. Men inget kunde vara mer felaktigt. Våra trädgårdar är ett kulturarv som vi ska vara rädda om.
Med bara tre månader kvar på utbildningen har klassen kommit varandra nära. Det syns tydligt att de stortrivs i varandras sällskap.
– Vi har kommit varandra nära på kort tid. Det känns konstigt att det här snart är slut. Det är ibland ett tungt arbete men jag känner att den här branschen är helt rätt för mig, säger Thomas Forslund.
