Det är i hög grad närheten till naturen som får folk att flytta till skärgården. Men livssituationen har stor påverkan på om man faktiskt bor kvar.
Nordiska skärgårdssamarbetet har studerat in- och utflyttningsmönster till öarna, och presenterade i förra veckan sina preliminära resultat.
Varför flyttar man till och från skärgården, och hur ser skärgårdsbor på sin egen levnadssituation? De två frågeställningarna har varit fokus i en unik enkätundersökning som genomförts av Nordiska skärgårdssamarbetet under våren.
4 500 enkäter har skickats ut till nyinflyttade, permanentboende och utflyttade skärgårdsbor i Stockholms, Ålands och Åbolands skärgårdar. Av dem har 1191 svarat och nu pågår sammanställning av resultatet. Ett förhandsmaterial presenterades vid ett seminarium i landstingshuset i förra veckan.
– Tanken är att det här framöver ska fungera som stöd till kommuner och städer i strategi- och utvecklingsarbete, säger Annastina Sarlin, samarbetschef för Nordiska skärgårdssamarbetet.
För de som flyttat till skärgården under de senaste tio åren var det framförallt närheten till naturen som angivits som motiv. Det var även den största anledningen till att bo i skärgården, enligt de permanentboende. I topp låg även estetiska värderingar och boendemöjligheter. I just Stockholms skärgård hamnade även självförverkligande högt upp på listan.
56 procent av de nyligen inflyttade upplevde att de hade lätt att ta sig in i lokalsamhället, medan 4,8 procent inte alls kände sig välkomna.
För de som däremot lämnat skärgården under de senaste tio åren kan man utifrån enkätsvaren, som dock inte var så många i denna grupp, inte hitta en enskild tydlig orsak. Det verkar vara en kombination av flera faktorer, bland annat avstånd, serviceutbud och färjeförbindelser. Cirka hälften svarade ja på frågan om de kunde tänka sig att flytta tillbaka till skärgården igen inom fem år. Bland annat på grund av förändrade förutsättningar som utflyttade barn, eller att man går i pension.
Något som förvånade Dan Sundblom, som ansvarat för undersökningen, var att just arbetsrelaterade orsaker till flytt inte var så tydliga. I Stockholm angav 16 procent att en starkt bidragande orsak till flytt var att man varit arbetslös och fått jobb på annan ort. I Åland och Åboland var motsvarande siffra runt sju procent.
– Det verkar finnas andra orsaker. I Finland har vi diskuterat mycket kring att befolkningen borde vilja flytta bort från periferin in till städerna för att det är där jobben finns, men det verkar inte vara så enkelt.
En tydlig skillnad mellan Stockholms skärgård och den åländska och åboländska handlade om släktanknytningen. I Stockholm svarade 40 procent att man inte har någon anknytning till orten via familj eller uppväxt alls. Motsvarande siffror från Åland och Åboland låg på drygt 25 procent. 
Sammanfattningsvis verkar skärgårdsbor relativt nöjda med sina villkor, och viljan att leva i skärgården är stor. Men beroende på livssituation kan till exempel studier, arbete, det sociala livet, barnens skolgång och oron för den egna hälsan få en att flytta från skärgården. En rekommendation var att ta fram riktade åtgärder för att underlätta livet i de olika samhällsgrupperna.
I diskussionen efter presentationen framkom ett starkt önskemål från åhörarna att dela upp svaren kommunvis, till exempel i frågor som rör påverkansmöjligheter mot politiker och beslutsfattare.
– Det vore väldigt intressant. Då kan till exempel vi i SIKO trycka på både på landstings- och kommunnivå, sa SIKO:s ordförande Ulf Westerberg.
