Uppvärmning, försurning, övergödning och syrefria bottnar är några av alla de förändringar som pågår eller förväntas i världens oceaner. Nu lanserar ett internationellt forskarteam Östersjöregionen som en modell för att bättre förutse kommande globala förändringar i världshavens kustområden.
Östersjön kan enligt forskarteamet fungera som en slags tidsmaskin. Detta eftersom den är relativt grund, har liten vattenvolym, låg salthalt jämfört med oceanerna och en ett långsamt vattenutbyte med Nordatlanten, vilket gör att många processer går fortare än i andra hav.
Världshaven har värmts upp med ungefär 0.5 grader under de senaste 30 åren medan Östersjöns havsvatten värmts upp med hela 1.5 grader. Utbredningen av syrefria bottnar i de djupa delarna av Östersjön är tiofaldigt större jämför med havet globalt.
– Likaså kan vi notera försurningen i Östersjön genom de lägre pH-värdena, vilka regelbundet sjunker till nivåer som förväntas i de stora oceanerna först under nästa sekel, säger Kerstin Johannesson, professor och marinforskare vid Göteborgs universitet och en av författarna bakom studien.
De extrema värdena i Östersjön tror forskarna är en följd av intensivt jordbruk, högt fisketryck och nio länder som är tätt befolkade i kustområdena gränsar direkt till havet. Turligt nog är Östersjön ett av världens mest övervakade havsområden där vetenskapliga observationer pågått sedan tidigt 1900-tal och det finns en stark tradition av vetenskapligt samarbete mellan många av länderna i regionen. Sedan åttiotalet har Östersjöländerna tillsammans bland annat lyckats minska belastningen av näringsämnen och bromsat överfiskningen. Genom gemensamma åtgärder har populationer av rovdjur, som till exempel havsörn, slutat minska. Förbättringarna har åstadkommits genom bindande överenskommelser mellan länderna.
– Eftersom förändringarna har varit extra dramatiska i Östersjön, men också eftersom en del av problemen framgångsrikt har börjat åtgärdas där, kan regionen ses som modellregion för vad som kan förväntas och vad man på andra håll skulle kunna göra åt de framtida utmaningarna, säger Annica Sandström, professor i statsvetenskap vid Luleå tekniska universitet.