Den vane skärgårdsbesökaren har säkert stött på dem någon gång. I sjutton år har bullbåtarna kryssat runt i Stockholms skärgård på sitt livsavgörande uppdrag, att leverera glass, läsk och jordgubbar till semesterfirare på stränder och i hamnar.
Klockan är kring nio på morgonen när vi sakta tar oss in i naturhamnen vid Säck. Båtarna ligger stilla uppradade som en solfjäder runt omkring oss. Några nyfikna huvuden med nyvakna blickar sticker upp ur båtarna. Vi är ute på bullbåtens frukostrunda.
Snabbt blir det liv i viken och folk tar sig upp på däck och vinkar glatt, när det vankas bröd, jordgubbar och glass. Emma Nilsson manövrerar skickligt mellan båtarna och levererar godsakerna.
– Det här är en alldeles utmärkt idé, jättehärligt säger Kerstin Fahlén när hon bärgar en last bestående av jordgubbar och bullar.
Johan Falk från Uppsala ser lite paff ut när båten närmar sig. Att få frukost på däcket var inte vad han hade förväntat sig denna morgon.
Efter en dryg timme är rundan avklarad och det är dags för nästa vik vid Träskö-Storö. Med en marchfart på runt 40 knop tar det inte lång tid. Föraren Emma Nilsson är uppvuxen på Södermöja, bara ett stenkast bort och hittar utan problem bland kobbar och skär.
Att få köra ut glass i skärgården i strålande högsommarväder låter som en stark kandidat till världens bästa sommarjobb, men det är ett stundtals ganska tufft jobb.
– Det är jättekul jobb, men det är långa dagar och när det är så här varmt måste man tänka på att dricka mycket, säger Emma.
Förarna börjar runt åtta på morgonen. I år startar man på Bockholmen i centrala Stockholm istället för Dalarö som man gjort tidigare år. Vanligtvis är det tre bullbåtar som drar iväg. Alla har sina egna områden, men förarna bestämmer själva exakt vilka vikar och rutter de vill ta. Oftast besöker de naturhamnar på morgonen, innan båtarna har hunnit ta sig iväg på dagsäventyr. Mitt på dagen, när alla båtar är ute och åker, besöker man badstränder och på kvällarna naturhamnar igen dit båtarna tagit sig för att ankra för natten. Ett arbetspass kan vara över fjorton timmar.
– Jag bor vid Karlaplan, men ibland orkar jag inte åka hem och sover istället i en båt på Bockholmen, säger Emma.
Vi åker in i nästa vik. Klockan är nu halvelva, människor badar eller fikar. Några båtar är precis på väg ut, men de flesta ligger fortfarande tryggt för ankare. Det råder ingen större stress på vattnet.
Några hälsar glatt. Vissa har aldrig hört talas om bullbåten tidigare, medan andra har full koll på båtarna.
– Vi sågs förra veckan på Stora Nassa! Vi har väntat på att du skulle komma. Det är lite som en happening, kommer de idag eller inte, säger Camilla Schefte.
– Jag minns vad du ville ha, säger Emma Nilsson och langar över en påse.
De flesta som semestrar i Stockholms skärgård lär ha stött på bullbåtarna någon gång. De har funnits i sjutton år. Efter en knackig start har verksamheten vuxit allt eftersom. Nu använder man båtarna till ribcharter, förutom under semestern i juli när de byggs om till bullbåtar.
– Förr i tiden började vi redan vid midsommar, vi såg det som marknadsföring. Jag kunde ta med matkassar till folk. Vi körde ut pizza och hamburgare som en rolig grej. Nu är det mer vinstdrivande, säger Per Jansson, en av dem som var med och startade bullbåtarna.
I dag är utbudet på båtarna mindre. Det finns inga kylskåpsvaror, men man säljer jordgubbar, glass, bullar, godis och läsk. Det som efterfrågas mest.
Peter Helgesson från Gävle på segelbåten Niccri är lite kluven till bullbåtarna.
– Det är lite trist för butikerna på öarna, men vill man ligga still är det suveränt.
Per Jansson säger att det oftast inte är något problem med de lokala butikerna, men att det har hänt incidenter.
– På en strand var det en kioskägare i närheten som försökte ta sig upp i båten och spöa föraren. Annars är det inte många klagomål. Ringer en butiksägare och vill att vi hoppar över en vik så gör vi det, säger Per Jansson.
Klockan närmar sig ett på dagen och det är dags för nästa etapp, när det blir riktigt allvar, stränderna. Vi tar oss iväg till Ingarö och Björnö Sandarna. När ryktet om glass sprider sig så bildas snart lång kö till båten.
Efter någon timme börjar det klinga av och jag säger adjö till Emma och bullbåten, trött efter fem timmar på vattnet. För Emma har dagen knappt börjat, nu ska hon vidare till Sandhamn, sedan tillbaka till Säck och Träskö-Storö på kvällen dit båtar nu återvänt för natthamn och vars besättningar är sugna på kvällsvard. Runt niotiden på kvällen styr hon hemåt mot Bockholmen. Nästa dag väntar en ny glassrunda.