Förra helgen anordnades för första gången evenemanget UtöGruvKultur, där öns rika gruvhistoria och kulturarv lyftes fram under tre dagar. Skärgården var på plats under premiärdagen för att känna vingslagen från en tid som flytt men som ännu har en varm plats i Utöbornas hjärtan.
Få öar i skärgården har lockat så många legendariska kulturpersonligheter genom tiderna och givit dem inspiration till sin konst och litteratur i samma omfattning som Utö. Hit reste dåtidens kändisar och societetspersoner för att dricka punch och roa sig i societetshuset och många av deras verk kom att skapas på denna plats. Anders Zorn målade badande kvinnor i öns vackra ljus. Strindberg kallade ön ”Porten till paradiset”. Hjalmar Söderberg bodde på ön i några somrar och skrev här bland annat sin debutroman Förvillelser, där han flyr stan till Utö för att sedan skriva poetiskt om öns svarta hål. Konstnärsparet Georg och Hanna Pauli tillbringade sin första sommar på Utö 1891 och skaffade sedan fast sommarboende på ön. Evert Taubes Utövisan skildrar midsommar 1922 på societetshuset, en afton som kantades av musik, kvinnor och dans.
Men den person som Utö kanske allra mest förknippas med är ändå Kar de Mumma. Den store kåsören och revyförfattaren bodde sommartid på grannön Ängsholmen, där han skrev många av sina verk. Under kulturdagarna påminns vi ständigt om hans närvaro som ännu vilar över ön genom de många texter och berättelser som förtäljs till hans ära.
Skådespelaren och regissören Catherine Parment är initiativtagaren till UtöGruvKultur-dagar. Hon har varit fritidsboende på Utö i hela sitt 70-åriga liv och säger att hon länge velat anordna ett evenemang där man lyfter Utös unika kulturhistoria.
– Det är mycket förändringar som sker här ute i skärgården och på Utö, och då tycker jag att kulturen i olika former också måste presenteras och representeras, så att inte kommersen tar över helt och hållet. Vi som kommer från den kulturella världen måste ta vårt ansvar, som ett slags motrörelse, menar Catherine Parment.
Ett tiotal barn och några vuxna har samlats utanför Smedjan, där Catherine Parment möter upp. Vi lotsas sedan vidare till Utös Gruvmuseum för att få höra berättelser om hur det var att vara barn på ön i början av 1900-talet, då Catherines mormor levde här.
– Min mormor växte upp i Söderbergs stuga. Anna Söderberg var barnmorska på Utö i slutet av 1800-talet och hennes man Karl Söderberg var fjärsman. Hit kom mormor som fosterbarn då hon var tio år eftersom hennes föräldrar gick bort väldigt tidigt. Många som är boende här på gruvsidan har väldigt många generationer bakom sig, säger Catherine Parment.
Barnen lyssnar uppmärksamt och får titta på gamla svartvita fotografier från Utö skola. Catherine visar mormoderns skolbetyg i bland annat kristendomskunskap, biblisk historia och naturkunnighet. Hon berättar vidare om de bistra vintrarna med stormar och sagogrottor och hur snödrivorna ända in på vårkanten nådde upp till hustaken. Om sin mormors mamma, som dog i kräfta, och pappan som vådasköt sig under en jakt. Med stor inlevelse läser hon också ett stycke ur boken ”En fiskarpojkes Utö”.
Jeanette Qvennerstedt och Hélène Parment har vistats på Utö sedan barnsben och kan dess fascinerande historia som ett rinnande vatten. En stor grupp nyfikna öbor och turister har samlats för att bli lotsade runt i gruvområdet och få höra dem berätta. Gruvorna på Utö anses vara Sveriges äldsta järnmalmsgruvor och var i drift från 1100-talet till 1800-talets slut då de fylldes med vatten. Vid ett stopp mellan Långgruvan och Nyköpingsgruvan berättar Helene att när hon var liten på 1970-talet kunde man dricka vattnet ur dem.
– När gruvarbetarna så äntligen kom upp till ljuset efter sina långa arbetspass sägs det att de brukade sjunga, säger Jeanette Qvennerstedt, och berättar vidare att de åsnor man tagit ner till gruvan ibland aldrig mer fick komma upp ur underjorden.
Många karaktäristiska minnesmärken passeras under vår rundvandring. Stenhotellet, som var det första Utöborna byggde efter rysshärjningarna. Här startades en krog för att männen på ön skulle ha någonstans att inta sina supar. Vi tar också en titt på varm- och kallbadhuset, reningsverket och Bränneriviken, där det producerades brännvin åt de törstiga gruvarbetarna. Helene läser en av Kar de Mummas texter ur boken ”En förtjusande pappa”, som är ett porträtt av författarens berömde far Hasse Z och en skildring av ett Utö bortom idyllen och celebriteterna. Vi promenerar uppför Lurgatan, där alla gruvarbetarna bodde i de numera byggnadsminnesmärkta husen och vars namn sägs ha tillkommit efter att man i ottan gick med luren för att väcka de sömniga ungkarlarna till de tidiga arbetspassen.
Längs vägen stannar vi till då och då för att lyssna på uppläsningar från kända Utöverk, såsom texter ur Maud Reuterswärds bokserie om Elisabet. Till publikens skratt och jubel framför skådespelarna Pelle Forsmark och Anders Bjarnehag sketcherna ”Den stulna filten” och ”Hyenan och barnet”.
Guiden Charlotte Schröder möter upp vid Utös främsta sjömärke och symbol, kvarnen, från 1791. Efter att kvarnen hade malt färdigt år 1927 lämnades den till sitt förfall fram till att Skärgårdsstiftelsen köpte den norra delen av ön. Så småningom kom kvarnen att restaureras med traditionella metoder och material.
Inne i kvarnen syns mängder av klotter på väggarna. Charlotte Schröder berättar att många kärlekspar har skrivit in sina namn och även militärer då Försvarsmakten under 1940-talet använde kvarnen som utkiksplats.
”Skrönor och sanningar” står i programmet och som utlovat bjuds vi även på smaskiga historier om skärgårdsfolkets liv och leverne under det förra seklet. Om människorna bakom den kontroversiella boken ”Stormen vid Tjurö” – en nyckelroman skriven av Gustav Hellström, som hämtat inspiration till miljö och karaktärer på Utö och grannön Ängsholmen under 1930-talet.
Boken orsakade mycket upprörda känslor hos öborna efter författarens skoningslösa skildring av dem och deras liv.
– Gustav Hellström var rädd att Utöborna skulle slå ihjäl honom, berättar Charlotte Schröder, som själv är dotter till Kar de Mumma och kom till Ängsholmen på 1940-talet efter att hennes far köpt ön.
Författaren Hellström fick lyckligtvis leva vidare, men på Utö kunde han aldrig mer sätta sin fot.
Fotnot: UtöGruvKultur-dagar fortsatte sitt fullspäckade program under fredagen och lördagen med bland annat akvarellkurs, föreläsning om öns våtmarker och allsång på Societethuset.
