På Ingarö skolas framtidens operasångare. Sedan i höstas har fyra handplockade elever genomgått första upplagan av Vokalakademin – ett utbildningsprogram där fokus ligger dels på rejält med mängdträning men även på vetenskap.
Som en grindvakt till Ingarö ligger en samling röda små hus utströsslade i en skogig slänt alldeles invid bron över Kolström. I ett av dem släpps varmt vårljus in från en fönsterlänga högt upp under ett snedtak och skapar dansande prismor i det luftiga rummet. En gigantisk blanksvart flygel utgör rummets mest iögonfallande möbel.
– Det är nog Ingarös största instrument, skrattar Bengt Nordfors och slår sig ner vid pjäsen.
Han är operasångare och har vid sidan av sin egen långa karriär även byggt upp ett pedagogiskt nav här på Ingarö: Stockholm Opera center – komplett med allt ifrån en egendesignad studio till en atterfallare för övernattande långväga studenter.
Själv har han undervisat i mer än 40 år, och sedan 2015 ger han och sopranen och sångpedagogen Anna Elisa Lindqvist sånglektioner och håller workshops för såväl amatörer som professionella sångare i egna studios. I höstas startade de Vokalakademin – en särskild satsning på unga lovande talanger som har tydliga ambitioner och mål med sin fortsatta utbildning eller karriär som klassiska sångare. I snart ett läsår har nu fyra utvalda stipendiater fått två sånglektioner per vecka, och utöver det gemensamma workshops och ett skräddarsytt upplägg med utbildning anpassat efter sina egna behov.
Bengt Nordfors och Anna Elisa Lindqvist ser verksamheten bland annat som ett komplement till de stora institutionerna, som till exempel Musikhögskolan och Operahögskolan.
– Vårt motto är att eleverna ska få vad de behöver. Vill man satsa på att bli sångare räcker det inte att gå på en skola och få träning i teori och marknadsföring, man måste också lära sig hantverket och det tar tid. På skolorna får de idag kanske 45 minuter sångträning i veckan. Här går vi inte efter klockan, utan behöver någon tre timmars undervisning en dag så är det okej, säger Anna Elisa Lindqvist.
– Vi vill göra som man gjorde på 1800-talet. Då samlade en mästare en liten skara elever som nästan bodde ihop och fick dagliga lektioner, fyller Bengt Nordfors i.
Fördelen med att inte vara just ett stort lärosäte, menar de, är förutom att man kan ta sig mer tid också kan utmana gängse normer och jobba mer förutsättningslöst med en helhet.
– Nuförtiden sysslar skolorna mycket med ett slags reduktionistiskt tänkande. Man har en sångpedagog, en lärare för instudering och sen en mental coach som kommer någon helg och ska fixa elevernas hjärnor. Här har vi istället en enormt bred kompetens. Anna har bott i Italien och jobbat som språkcoach, jag är dirigent och översättare, bland annat. Vi ser det som en helhet och jobbar på det sättet, säger Bengt Nordfors.
Utöver undervisning bedriver de också egna forskningsprojekt med fokus på vokal akustik. Sedan ett par år tillbaka har de med hjälp av magnetresonsansteknik (MRI) studerat vad som faktiskt sker i svalg och strupe när man sjunger.
– Vi är intresserade av vad som händer rent fysiologiskt, säger Bengt Nordfors och visar upp ett rörligt videoklipp på ett huvud i genomskärning. Det är hans egen son Hektor, som nu studerar vid Musikhögskolan, som ligger i en MR-kamera och sjunger Wolframs sång till aftonstjärnan ur Wagners ”Tannhäuser”.
– Du ser – när han sjunger ett M, då öppnar den här ventilen till näsan. Han har lärt sig en teknik för att stänga till den. Och vid ett I så flyttar man tungroten. Vi har bevis för nyttan med allt det här nu.
Med hjälp av datorprogram tittar de även på ljudspektrum, där man genom att välja vilka deltoner man lyssnar till märker hur olika vokaler har olika frekvensområden och hur ljus och mörker i rösten samspelar.
Just att arbeta med den kontrasten mellan mörkt och ljust kallas Chiaroscuro-skolan (chiaro-ljus, oscuro-mörker), vilken har sitt ursprung i 1800-talets Italien. Begreppet används även inom målarkonsten med konstnärer som Rembrandt och Vermeer som främsta företrädare.
– Vi jobbar med att hitta ett mörker och förankra det först, sedan kommer ljuset som följd av det. Det är för att göra rösten mer intressant och ger en rikare palett av uttryck. När man lägger till mer mörker förstärks är de lägre frekvenserna – hos kvinnor är grundtonen extra viktig, säger Anna Elisa Lindqvist.
Att kunna ge en vetenskaplig tyngd till undervisningen är viktigt, menar de. MR-scanningarna och spektrumen blir också ytterligare pedagogiska verktyg som kan underlätta för de elever som är mer visuellt orienterade.
– Att kunna se spektrogram av sig själv när man sjunger kan ge nya insikter. Jag tänkte att jag först skulle testa med några elever, att det kanske skulle bli pannkaka. Men alla hittills har blivit hjälpta. Man förstår bättre ursprunget till att något händer, säger Anna Elisa Lindqvist.
Arbetet är nu i full gång för att hitta kandidater till nästa års upplaga av Vokalakademin som startar i höst. Framöver vill de även kunna ge elevkonserter, något som var tanken från början men som inte fungerat i år på grund av pandemin.
– Det hoppas vi kunna göra nu.
