Det är dags att väcka barndomsminnena till liv för nu är lilla Fridolf tillbaka igen i en ny samlingsutgåva. Vad många inte vet är att han faktiskt i mångt och mycket blev till på Södermöja. Här tillbringade nämligen seriens skapare, serietecknaren Torsten Bjarre en stor del av sitt liv.
Fridolf är en liten, viljesvag man, gift med en stark och handlingskraftig kvinna, Selma. Karaktärerna lever i en tid när mannen ska jobba och göra karriär och kvinnan ska vara hemma, men Fridolf och Selma passar väldigt dåligt in i de roller som samhället tvingar dem att spela.
Lilla Fridolf, med manus skrivet av Rune Moberg, gjorde sin debut i Sveriges Radio på 50-talet och blev senare, tillsammans med hustrun Selma, en såväl älskad seriefigur som huvudperson på film. Och det var på somrarna, i en liten stuga på Södermöja som de tecknade serierna om lilla Fridolf och Selma kom till liv. Tecknaren Torsten Bjarre drev nämligen Pensionat Strandvik på Södermöja tillsammans med hustrun Birgit.
När vädret tillät satt han gärna ute och tecknade och barnen på ön kunde hänga över hans axel för att se serierna växa från skiss till färdigt alster.
– Min mormor och morfar byggde pensionatet 1918. 1937 sålde de till Torsten Bjarres fru Birgits föräldrar, berättar Tommi Bengtsson, som till stor del är uppvuxen på Södermöja, granne med pensionatet.
Han bodde ofta på pensionatet eftersom hans mamma och Birgit var bästa vänner och barnen Ulf och Ulrika hans lekkamrater.
– De trix och bus som vi barn hade för oss var ofta uppslag till Torstens historier. Vi var två grabbar som kunde hitta på en del, det hände ju saker. Sen gjorde han om det han såg till sin egen historia så att det skulle passa in i serierna och tackade för idéerna, säger Tommi Bengtsson.
Att driva pensionatet var inget litet åtagande. Det skulle bakas, fejas, fixas och lagas mat. Pensionat Strandvik serverade fyra måltider om dagen. Birgits mamma hade varit chefskock på Grand hotell och pensionatet var känt för sin goda mat. Många åkte dit bara för att äta middag.
Birgit var den som drev pensionatet och Torsten var händigt lagd och vid sidan av serietecknandet såg han till att det praktiska fungerade, lagade redskap och byggnader.
– Han var konstnär ut i fingerspetsarna, snidade i trä och målade tavlor. När han tecknade tog han med sig sin tusch och satte sig ute där det passade honom. Han log jämt när han ritade. Han tyckte om att rita, det såg man om man tänker efter. Jag fick första utgåvan av Lilla Fridolf nr 1 år 1960, den tidningen har jag kvar fortfarande, fortsätter Tommi.
På Strandvik, som i dag är vandrarhem, och heter Södermöja pensionat, finns fortfarande många spår av Torsten Bjarre kvar. Bland annat ett utedass där väggarna är täckta av teckningar i en blandning av serieteckningsstil och kurbits, med fyndiga verser till.
Lilla Fridolf började som radioserie 1955 och blev omåttligt populär och även film. Men efter fyra filmer dog Douglas Håge som spelade lilla Fridolf. Han var så förknippad med karaktären att det inte gick att ersätta honom med någon annan skådespelare. Det var då serien kom in i bilden. Torsten Bjarre tecknade hela tiden, med undantag för ett kortare uppehåll.
– Lilla Fridolf är en del av svensk historia och svensk seriehistoria. Vi ville göra en bok som vi själva skulle vilja läsa, säger förläggaren, illustratören och tecknaren Johan Andreasson som har gett ut boken tillsammans med Göran Everdahl.
Seriesamlingen innehåller förutom serier från 1958-1970 även en historisk del där berättelser och bilder från Södermöja finns med.
– Med tanke på hur enormt populära och läste de här serierna var finns det nästan ingenting skrivet om Torsten Bjarre. 
Sen var han också en ganska skygg person och höll sig mest i bakgrunden. Vi ville lyfta fram speciellt honom, så vi blev jätteglada när vi hittade det där med pensionatet.
För skärgårdskopplingen fick de reda på av en slump när Johan Andreasson var på en klassåterträff med sin högstadieklass.
– Jag pratade med några kompisar om vad jag gjorde nu, och en av mina bästa kompisar från högstadiet, Håkan Fredriksson, bjöd oss med till Södermöja där vi fick träffa flera andra öbor och höra deras minnen.
Varför tror du att Lilla Fridolf-serierna blev så populära?
– Jag tror att det väldigt mycket är just Bjarres teckningar. Att de är så livfulla, det är en sån rörelse. Man blir helt enkelt på gott humör bara av att titta på dem. Men så är det väldigt roligt skrivet också, Rune Moberg som har skrivit manus var framförallt revyförfattare. Bjarres teckningar skapade liv och rörelse åt manuset på ett sätt som inte fanns i filmerna eller radioserien. Så jag tror att det var en väldigt lycklig kombination, att de började jobba tillsammans.
