KRÖNIKA. Under 2016 passerade antalet skickade paket i Sverige 100 miljoner, närmare bestämt 104 040 000 stycken i runda slängar. Det var en ökning med sju procent jämfört med året innan, enligt statistik för postverksamheten i Sverige som Trafikanalys publicerar. Statistiken visar även att trafikvolymen för paket totalt sett har mer än fördubblats över de senaste tio åren, i en stadigt uppåtgående kurva.
Eftersom brevskrivandet har minskat i takt med e-postens och de sociala mediernas framfart har profetiorna över postverksamhetens förestående död duggat tätt. Men den visade sig bara byta skepnad. Vi klickar nu istället hem varor på nätet i en allt ökande takt och får dem så gott som levererade hem till dörren, eller åtminstone till den lokala tobakshandlaren ett stenkast bort, på bara några ynka dagar. Bekvämt och smidigt, inte minst i glesbygdsområden där fullsortimentsaffärer inte direkt finns runt hörnet. Men det kräver en fungerande infrastruktur.
Därför är det glädjande att det nu har blivit möjligt att hämta ut paket i skärgårdsbutikerna på Utö och Möja istället för att åka in till utlämningsställen på fastlandet, tack vare att olika konkurrerande distributörer bestämt sig för att samarbeta för att få till detta. Ett litet steg i rätt riktning för ett lättare liv som öbo och en självklarhet om man menar allvar med att skärgården ska leva.
– Paketen kommer bara att bli fler och fler och vi måste tillgodose det behovet, säger Tomas Norberg på länsstyrelsen som samordnat projektet, i artikeln längre fram i veckans tidning.
Det är positivt att minska på onödiga och tidskrävande transporter i alla fall något, genom att alla inte behöver sitta och åka in till stan för att hämta sina paket. Dessutom är ny teknik som till exempel drönarleveranser, som ska kunna både öka servicen och samtidigt minska miljöbelastningen, säkerligen på frammarsch inom kort. Men personligen blir jag lite matt och undrar om vi på riktigt behöver alla dessa prylar som ska skeppas från när och fjärran. För även om båtfärden in till fastlandet nu kanske kan undvikas, så är det ännu en liten besparing jämfört med frakten från Kina.
Och visst har vi väl redan sedan länge kommit fram till att det inte är saker som ger oss lycka?
