Princess Svanevit har landat i Östersjön efter en omfattade flygtur väster och söder ut. Renoveringen tog 22 000 arbetstimmar och kostnaderna för det ligger på runt 20 miljoner kronor. Hennes uppgift blir nu att missionera för de svenska klassiska båtarna och för båtbyggarkonsten.
Prinsessbakelser med prinsesskronor serveras förstås under Tolvan Princess Svanevits sjösättning. I nästan samma kulör men med lite mer blått än gult i det gröna har Svanevits botten målats. Friborden är förstås vita, inte kritvita utan skimrande svanvita. Jägarhornssignalen ljuder uppifrån balkongen. Hovtumpetaren Olle Hermansen spelar. Det är likt Strindbergs sagospel om Prinsessan Svanevit, som att åse ett sagospel när slingorna spänns kring skrovet och kranen varligt lyfter den nästan 30 ton tunga och 21,96 meter långa segelbåten så att hon vinglös och ljudlöst svävar över marken. Hundratals ögon följer hennes luftfärd, som går i en vid båge över kajkanten ner i vattnet vid Saltsjö pir i Fisksätra, vid Stockholms Båtsnickeris lokaler. Sakta och värdigt, klyver hon den spegelblanka vattenytan. Det är som att till och med vindarna håller andan i begeistring över det underbara som just nu sker. Princess Svanevit får komma tillbaka till sitt rätta element, vattnet och Östersjön, inte långt ifrån Neglingevarvet där hon byggdes och sjösattes 1930 efter en ritning av trollkarlen Gustaf Estlander.
Enligt sagan hade Prinsessan Svanevit ett jakthorn att blåsa i när hon var i nöd. Kanske var det hennes jakthorn som kallade på båtbyggaren Bobby Cyrus, så att han började leta efter prinsessan. Han sökte i åratal efter att ha listat ut att det måste finnas en svensk Tolva med S2 i seglet, mellan den som Pelle Pettersson byggde 1975, S3, och den som hans pappa Åke Cyrus hade ägt, Beduin, med nummer S1 i seglet. Efter många års sökande hittade han henne bland annat med hjälp av Google Earths satellitbilder på Englands sydkust. Så småningom fick han kontakt med och träffade ägaren, en av de rikaste männen i Storbritannien. För att göra en lång historia kort fick han så småningom finansiering och kunde köpa den 2017 och då fanns även båtbyggaren Andreas Millde med i bilden.
– Man måste nog säga att Princess Svanevit är svensk segelkulturs heliga graal. Det här är helt fantastiskt, säger Bobby Cyrus och ler stort.
22 000 arbetstimmar har Stockholms båtsnickeri lagt ner på att renovera henne och det är 65 år sedan hon låg så här och flöt i Östersjöns bräckta vatten. Språnglinjen är elegant och akterspegeln liknar faktiskt Mälar22:ans konstaterar den före detta Mälar22- ägaren och båtbyggaren Niklas Hallgren.
Kommer hon att läcka, är du nervös?
– Det är lugnt, hon kommer inte att läcka, säger Niklas Hallgren.
Han har ägnat mycket tid åt att restaurera inredningen. Delar av den ställdes i våras ut på Liljevalchs. Den svanhalsskulpterade rorkulten känns igen från utställningen men nu sitter den monterad där den ska, i sittbrunnen. För säkerhets skull fastbunden så att hon inte ska dra i väg (eller snarare så att rodret inte skulle hamna snett under sjösättningen). Den monterade Stockholms båtsnickeris ägare Andreas Millde på kvällen innan sjösättningen. Han förklarar att detta som nu sker är en hantverkssjösättning. Just nu flyter hon högt och elegant och lite tyngre i aktern.
– Vikten och tyngdpunkten finjusteras när hon ligger i vattnet. Masten som väger 800 kilo ska på. Vi kommer att sätta in en elmotor för att det är bättre för miljön men även för att batterierna på 400 kilo kan sättas där de passar bäst. Sen ska även inredningen på plats. Första turen seglar hon den första september, slår Andreas Millde efter lite tvekan fast.
En av åskådarna är Magnus Swahn, ägare till Skärgårds 55:an Trumph, med samma konstruktör Gustaf Estlander, som Magnus Swahn planerar skriva en bok om.
– Det här är fantastiskt och när man renoverar en sån här båt utvecklas både kunskapen och tekniken, säger han.
Bredvid honom står Sail Yacht Societys ordförande Ulf Aronsson.
– Projekt Svanevit har lyft den klassiska träbåtskulturen till en ny nivå och till en ny publik, bland annat med utställningen på Liljevalchs. Det är viktigt att folk förstår kulturvärdet i träbåtskulturen. Det ökar värdet för alla övriga träbåtar och allt det arbete som läggs ner.
Kulturvärde är någonting som driver Charlotte Hellman, ordförande för Stiftelsen Princess Svanevit. Hennes familj med pappa Burre Hellman i spetsen har till stora delar finansierat köpet och renoveringen.
– Det här är så fantastiskt. Ingen som tittar på en sån här segelbåt eller på Gerdny, Skärgårds 95:an som ligger här bredvid, kan säga annat än att de är vackra. Det ligger ett enormt hantverkskunnande bakom. Nu ska vi visa upp henne i hela Sverige. Hon ska bli en megafon för svensk segelkultur och träbåtshantverket, säger Charlotte Hellman.
Bland annat vill Stiftelsen verka för att man ska få göra rotavdrag för att renovera träbåtar och att träbåtsbyggnadskonsten ska upp på Unescos världsarvslista.
I höst tas Princess Svanevit upp igen för vinterförvaring och montering av inredningen men just nu ligger hon med fören pekande ut mot havet. Svanhalsen är sträckt för nu ska hon ut på vidare seglatser. Hennes viktigaste uppgift blir förutom att segla vackert att blåsa i det där jakthornet för den svenska träbåtsbyggarkonstens väl och för att rädda de gamla träbåtarna. Hantverkskunnandet finns. Träbåtsentusiasterna är många och kärleken växer ju fler vi blir.
