På företaget JFD på Rindö tillverkar man en unik produkt, en så kallad Seal Carrier. Fartyget har en toppfart på 30 knop i ytläge, men kan även fyllas med vatten och ljudlöst röra sig under ytan som en ubåt.
Inne på Rindövarvet ligger företaget JFD som tillverkar farkosten Seal Carrier, som är en blandning mellan ett snabbgående ytfartyg och en ubåt. Det som framförallt skiljer den från en vanlig ubåt är att den inte är tät. Tanken är att den i undervattensläget ska fyllas med vatten och att besättningen då använder dykardräkter när de kör. Det är alltså ingen vanlig fritidsbåt vi pratar om utan produkten är utvecklad för militära ändamål där syftet är att hjälpa attackdykare att ta sig långa distanser på kort tid, men samtidigt kunna smyga ljudlöst och spårlöst under ytan när så krävs.
– Vi är ett litet företag med 20 anställda ungefär. Vi designar, utvecklar och monterar ihop undervattensfarkoster framförallt för militärt bruk, berättar Anders Magnerfelt, grundare och vd på JFD Sweden när han visar runt i lokalerna.
För dagen är monteringshallen närmast tom så när på en demonstrationsbåt. Företaget har nyligen sålt sex fartyg på export. Vilka köparna är är hemligt.
Själva meningen med en öppen båt som även kan köras i undervattensläge är att besättningen enkelt ska kunna ta sig i och ur fartyget under ytan, något som framförallt kan behövas i militära operationer. Men den dubbla förmågan innebära stora tekniska utmaningar.
– Att bygga en ubåt är svårt men ingen större utmaning. Men att få en båt att gå ner under ytan och fungera som dykfarkost och sedan komma upp igen med alltifrån vikt på system, räckvidd och hålla tätt överallt har inneburit många utmaningar, men det har varit 20 år av utveckling också.
Anders Magnerfelt har en bakgrund inom Försvarsmakten som chef för attackdykarna. Idén med Seal Carriern föddes redan på 80-talet, men vägen från skrivbord till verklighet har tagit flera decennier.
– Attackdykarnas problem är att de sällan hänger med i andra förbands tempo. Vi tittade på möjligheten med en båt som snabbt kunde följa med förband, dyka när man behövde och sedan snabbt ta sig ut ur området. Vi letade men hittade ingen som var tillräckligt bra. Då designade vi en egen farkost. I början av 2000-talet erbjöd sig ett företag bygga en båt vi kunde testa och 2006 fick vi första prototypen i vattnet, berättar han.
Resultatet är en helt unik skapelse.
– Det finns konkurrenter, men ingen som kommit så här långt. Seal Carriern är den enda som är helt operativ.
I ytläget fungerar den ungefär som en vanlig båt. Med åtta man ombord i full utrustning gör den 30 knop. Räckvidden är imponerande, med båda tankarna fyllda tar man sig omkring 60 landmil. Det som framförallt sticker ut jämfört med vanliga fritidsbåtar är sidovingarna och reglagen som för tankarna mer till ett flygplan än en båt.
Inne i omklädningsrummet tar Anton Lindén och Stefan Nilsson på sig sin utrustning för att demonstrera hur den fungerar. Det första som görs är, liksom i flygplan, att gå igenom en checklista. När allt ser bra ut ger vi oss ut på vattnet utanför Rindövarvet.
– Den är riktigt rolig att köra. Den har vattenjet istället för propeller vilket är lite annorlunda. Att köra en sådan här båt är lite av en pojkdröm. Även jag som har tio år som officer bakom mig tycker att det är en otroligt fascinerande farkost, säger Anton Lindén.
Att ratta en Seal Carrier är en ganska exklusiv förmån. Förutom demoexemplaret på Rindö finns bara en till i Sverige, vid amfibieregementet i Berga. Seal Carriern är idag en ren exportprodukt.
Innan besättningen går ner i undervattensläge måste man anmäla dyket till Försvarsmakten. En följebåt med dykflagga hissad följer farkosten för att se till att inte nyfikna kommer för nära, något som inte sällan inträffar.
– Många kör väldigt fort förbi. Ibland kan vi vara fyra personer som står och vinkar, utan att de reagerar, berättar verkstadschefen Mikael Isaksson Lundrot, som tillägger att inga allvarliga tillbud inträffat.
När det blir dags att gå ner i undervattensläge görs det i flera steg.
– När risken för upptäckt ökar kan man gå ner i ett mellanläge genom att öppnar ventiler och fylla vatten i båten. Då ligger man bara några centimeter över ytan, men dieselmotorn fungerar fortfarande. När risken ökar ytterligare övergår man till eldrift. När risken ökar ännu mer släpper man ut luft ur ballasttankar, då blir båten tung och börjar sjunka. Med hjälp av dykroder går den ner under ytan. Då andas dykarna i sina apparater eller med hjälp av luft från båten, säger Anders Magnerfelt.
Det känns märkligt att se ett fartyg sjunka under ytan. En flytboj ligger på ytan och visar åt vilket håll det rör sig, men i övrigt finns det ingenting som avslöjar ubåtens position. Förutom dykarnas egna tuber finns luft i båten som räcker i 1,5 timme per person. Med mindre besättning kan man ligga timtals under ytan. Efter att ha stigit upp till ytan igen töms båten på vatten med en vanlig manuell länspump.
– Vi använde elektrisk pump i början, men har dragit ner lite på tekniken, säger Anders Magnerfelt.
Seal Carriern säljs nästan uteslutande som militär utrustning, men kan användas till annat.
– Man skulle kunna tänka sig att Kustbevakningen eller specialstyrkor inom polisen skulle kunna använda sig av den i arbetet mot droghandel.
Efter genomfört dyk samlas Anton Linden och Stefan Nilsson igen i omklädningsrummet för ombyte. För att kunna genomföra övningar året om så använder man torrdräkter, men det visade sig att Stefan Nilssons dräkt denna gång inte var så tät som planerat. Men trots den kylslagna överraskningen är det inget jobb han vill vara utan.
– För mig är det en dröm.
Fakta/SEAL CARRIER
Längd: 10,5m
Bredd: 2,3 m
Tomvikt: ca 4 ton
Vikt fullt rustad: ca 4,5 ton
Last: 8 dykare och utrustning max 1000kg
Max vikt med last: 5,5 ton
Topphastighet ytläge: 30 knop+
Räckvidd ytläge: 150 Nm+
Topphastighet undervattensläge: 5 knop+
Räckvidd undervattensläge: 15Nm+
Max djup: 24m
Pris: Från 35 Mkr beroende på tilläggssystem
