Snapsvisor, Bellman, irländska folkvisor och psalmer. Ja, i nybildade Roslagens manskör blandas repertoaren hej vilt. Men så består också kören av idel sångglada män i sina bästa år.
Decemberkvällens mörker har lagt sig över Säbykyrkan utanför Åkersberga. Klockan är snart sju och en efter en trillar ditresta män in i kyrkans ljusa värme. Det är måndag kväll och dags för veckans sångövning för Roslagens manskör, en purfärsk körkonstellation som startades under hösten.
Körledaren Katarina Jepson står redo längst fram i kyrkan. Hon kommer hit en gång i månaden för att hjälpa kören att finslipa detaljerna. Men först ber hon sångarna att ställa sig upp och få igång kroppens alla delar.
– Gäspa! ropar hon och får allihopa att gapa stort och ljudligt i en gäspning.
– Stå på tå!
– Dra upp axlarna till öronen!
– Andas in!
– Andas ut!
Männen gör som de blir tillsagda, de svänger med armarna som om de hade skidstavar i händerna och fortsätter sedan med att ljuda långa, rullande R och S, allt medan Katarina visar och låter.
– Det är viktigt att ställa in instrumentet, att göra sig av med spänningar, att hitta sin röst i kroppen och sin plats i rummet, förklarar Katarina Jepson uppvärmningsövningarna.
– Man behöver förbereda sig mentalt på att nu är vi här, rikta in sig på vad vi ska göra och skapa sig en plats i gemenskapen, säger hon.
För nu är det dags för körsång, och här är gemenskapen det primära. Åtta röster ska tillsammans skapa en helhet långt mycket större än delarna. Och då talar vi inte om några svaga delar, de här männen har röster som var och platsar på en scen var som helst.
Men tillsammans på det här sättet, i en kör, i en kyrkosal, blir summan av kardemumman en upplevelse utöver det vanliga. När kören sedan tar ton och brakar loss i Bellmans ”Vila vid denna källa”, med klanger som sträcker sig djupt ner från andra basarna upp till första tenorerna, så känns det otroligt att allt detta välljud kan komma från enbart åtta par stämband. Männen följer Katarina med blicken, och med en liten gest från henne tystnar de alla, exakt samtidigt. Det är magiskt, nästan osannolikt att Katarina med enbart några A4-blad med noter, fyra olika stämmor och åtta män kan skapa något som är stort, dramatiskt och medryckande på samma gång.
– Det här är enda gången jag önskar att jag vore man, säger Katarina Jepson och ler, efter att de sista sköna tonerna ebbat ut.
– Det är fantastiskt med manskörer, det är något med styrkan i andra frekvenser än man själv klarar av, fortsätter hon.
Det var Åkersbergabon Göran Bergling som tog initiativet till att bilda kören som mötte upp första gången i höstas. Han är van sångare med en bakgrund som studentsångare och därefter 30 år med barbershop. Men i Åkersberga fanns inte det han sökte:
– Det fanns sex blandade körer i Åkersberga, men ingen ren manskör, förklarar han.
Tanken föddes redan tidigare, under en festlighet i våras då han träffade på några andra sångglada gossar. Tillsammans insåg de att Roslagen behöver en manskör, och så blev det. Men varför just en manskör frågar jag Göran:
– För att enligt min fru så får alla kvinnor gåshud när de hör män sjunga, säger han och får glatt medhåll av de övriga.
Jag ber dem förklara varför, vad det är med mansrösten i en kör som gör att håret reser sig på lyssnaren, av vilket kön denne än vara månde. Förklaringen är fragmentrisk, men karlarna lyckas till slut enas casino online om att det är något med karaktärsfärgen och klangen hos mäns unisona röster, som sträcker sig över ett så stort tonspann, som gör helheten av rösterna till en så stor upplevelse.
Det är dags för nästa melodi. En irländsk folksång, så kallad shanty, den här gången. Barretts Privateers heter folksången som utspelar sig ombord på ett fartyg år 1778. Katarina Jepson börjar med att gå igenom de olika stämmorna, stämma för stämma. Sedan slår hon den skinande blanka stämgaffeln i knäskålen, sätter stämgaffeln mot örat och ger därefter ton åt var och en.
– Du får sjunga melodin, du har en fantastisk röst för det, så som du gjorde nyss, det var fantastiskt, säger hon och pekar med stämgaffeln mot en av tenorerna.
Snart ljuder Barretts Privateers i kyrkosalen, om och om igen medan Katarina finslipar detaljerna. Några av stämmorna får tona ner sig lite, medan andra måste öka styrkan. Inte en enda av männen står still i sången, de gungar med i takten, lyfter bokstavligen sig själva när de tar i, svänger med kroppen och artikulerar de irländska R:en så det nästan känns i golvet.
Och det är faktiskt ingen dum idé för herrar i medelåldern att sjunga i kör, eller för alla andra heller för den delen. Ett forskarteam från Sahlgrenska universitetet i Göteborg har kunnat visa på att kördeltagare synkroniserar sina hjärtslag och sin puls och att hjärtslagsfrekvensen blir jämnare, vilket minskar risken för hjärtsjukdomar. Långa sångfraser ger enligt studien samma effekter som andningsövningar i yoga. Körsång ska också vara bra för lungorna, liksom för humöret. Och läkare får till och med skriva ut körsång på recept numera.
– I stället för att sitta och äta ohälsosam mat borde alla sjunga, säger Pär Claeson.
Göran Bergling fyller i:
– När man går härifrån är man lycklig!
Skillnaden mellan manskörer, kvinnokörer och blandkörer handlar om vad man vill ha för känsla förklarar Katarina Jepson:
– Manskören är ett instrument på en lägre frekvens, med mulligare, maffigare ljud. Sedan är förstås både mans- och kvinnokören mer begränsad än en blandkör, där har man ett större instrument, säger hon.
Problemet med blandkörer är dock enligt Göran Bergling:
– Att de ofta innehåller 30 kvinnor och 5 män, det blir ingen bra balans mellan mans- och kvinnorösterna, säger han och tipsar om ett tips att locka män till körsång:
– Få dem att lyssna på manskörer, lyssna på klangen, säger han och förklarar att de flesta har hört och imponerats av rövarkören i filmen Ronja Rövardotter.
Christer Arnell menar att även ungdomar borde sjunga i kör, eftersom:
– Här lyssnar man och samarbetar, det handlar inte om att slå sig fram själv, som i så många andra grejer i samhället i dag.
Körens repertoar har inga begränsningar och sjunger sakralt likväl som profant, snapsvisor likväl som folkvisor. För den som vill lyssna till kören finns chansen definitivt vid Valborg, men kanske redan under någon gudstjänst i Säbykyrkan i mars, även om Roslagens manskör inte vill utlova något redan i dag.
