Evert Taubes sommarställe ”Sjösala” på Hölö utanför Stavsnäs har gett upphov till flera av skaldens omtyckta visor. På bygden lever ännu minnet av Taubes närvaro på orten.
Evert Taube föddes 1890 på Vinga fyrplats utanför Göteborgs hamninlopp som det fjärde av 13 barn. Fadern arbetade som fyrmästare, men också som sjökapten. Taube har beskrivit sin barndom som en lycklig tid, präglad av fiske, sjöfart, historier om främmande länder och livet till sjöss. På Vinga fanns tio barn som alla gick i skola på ön.
1906 flyttade familjen Taube in i disponentbostaden vid ”Kustens varv” i Majorna i Göteborg. Samma år rymde Evert till Stockholm där han planerade att utbilda sig till konstnär på Konstakademin. Livet i Stockholm präglades av bohemeri. Ibland tvingades han övernatta utomhus i brist på pengar. Evert var begåvad med konstnärliga anlag och duktig på att teckna. Med tiden publicerades han i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet samtidigt som han knöt kontakt med etablerade konstnärer. Slutligen beviljades han en plats på Konstakademin.
Det bohemiska livet i Stockholm satte griller i huvudet på fadern. Evert ställdes inför ett ultimatum. Antingen skulle han studera på en internatskola eller gå till sjöss. Evert Taube valde det senare och mönstrade på S/S Australic i Göteborg. Ombord arbetade han som eldare och återvände efter två äventyrliga år till Sverige. De saltstänkta livet till sjöss gav honom livserfarenhet och inspiration att skriva visor och dikt.
Våren 1920 träffade Evert Taube sin blivande hustru Astri Bergman och de gifte sig fem år senare i Jakobs kyrka i Stockholm. Taube hade stadgat sig, givit ut flera böcker, vissamlingar och grammofonskivor. Efter några år i Stockholm kände han en längtan till havet igen. Paret Taube köpte ”Sjösalen", ett femton tunnland stort landområde med berg, ängar, sandstrand och skog på Hölö strax söder om Stavsnäs. Huset ”Sjösala” stod färdigt 1937 och uppfördes efter Taubes egna ritningar. ”Sjösala” kom att bli en medelpunkt för familjen Taube där de bodde under stora delar av året.
Sven Bäck i Stavsnäs har genom åren ibland berättat om sina minnen från möten med familjen Taube. På den tiden arbetade han som styckmästare i Byrströms livs. (I denna byggnad huserar ”Skärgårdsmuseet” idag.)
Lars Westerberg, ordförande i föreningen Skärgårdsmuseet, har några minnen från sina samtal med Sven Bäck:
– Sven berättade för mig för flera år sedan att Evert ibland kom till Byrströms affär. Han brukade sätta sig vid ett bord bakom häcken vid pensionatet och dricka en öl tillsammans med handlare Byrström. Evert kommenterade gärna de yngre damerna som gick förbi utanför affären.
Lars Westerberg minns även ett par andra historier:
– En ”telefonare” som jobbade åt Televerket och bodde i Stavsnäs berättade att han en gång blev kallad till ”Sjösala”. Telefonkabeln hade av någon anledning gått av.
Teleteknikern genomförde sin felsökning för avbruten telefontråd och letade i området. Ganska snart hittade han en stor silverbricka med blommor och annat på marken.
– Han lyfte på brickan och därunder syntes minsann en färsk stubbe!
Vid ett senare tillfälle berättade min mamma att hon på 1930-talet ibland blev illamående på Björknäsbussen nr 19 som gick från Stockholm till Stavsnäs. Vägen var slingrig och dålig så hon föredrog att cykla. En gång cyklade hon förbi Evert Taube som gick på vägen och hejade på henne. Taube berättade att han tvingats gå en sträcka till fots eftersom han inte hade pengar till bussen hela vägen, säger Lars Westerberg.
1969 brändes ”Sjösala” ner till grunden av en psykiskt sjuk kvinna som förföljt familjen Taube under lång tid. Evert älskade sitt ”Sjösala och sa dagen efter branden; ”Det känns som den största förlust jag någonsin gjort". Evert Taubes rika produktion omfattade prosa och romaner samt poesi, teckningar, akvarell- och oljemålningar, men det är framförallt för de över 200 visorna som han är mest känd.
Evert Taube avled den 31 januari 1976 i Stockholm och ligger begravd tillsammans med sin maka Astri Bergman Taube på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.
