KRÖNIKA. På många platser runt om i skärgården pågår olika fiskevårdsprojekt som syftar till att stärka Östersjöns tynande fiskstammar. Enskilda fiskevattenägare placerar ut risvasar för att skapa gynnsamma uppväxtmiljöer för abborrens yngel och hundratusentals gös- och öringsmolt planteras årligen ut av olika skärgårdsföreningar.
I dagens tidning rapporterar vi om ännu ett lyckat våtmarksprojekt på Utö där den första gäddan redan släppts ut. Just att anlägga våtmarker har visat sig vara så framgångsrikt för gäddans lek att de till och med kallas gäddfabriker.
Till alla fiskefrämjande insatser som enskilda, föreningar, kommuner och organisationer gör ska läggas de regleringar som införs. Bland dem hör kanske fredningsområdena till de viktigaste och mest effektiva för att skydda kustfiskebestånden. Områdena, där fiskeförbud råder mellan 1 april och 15 juni, har successivt blivit fler och omfattar idag ett 60-tal känsliga vikar och åmynningar i länet. Utöver det har fångstbegränsningar vid fiske efter öring, gädda och gös införts. Lägg därtill skyddsjakten på skarv och jakten på säl som också syftar till att begränsa skadorna på fisk och fiske.
Efter år av ältande och velande tycks dessutom våra politiker nu vara redo att ta avgörande beslut om trålfisket längs kusten. Går allt enligt plan införs en rad åtgärder i ett försök att rädda den sista spillran av strömmingsbestånden i norra Östersjön.
Sammantaget arbetar alltså en rad goda krafter för att begränsa och rätta till de allvarliga skador som drabbat kustens fiskstammar. Det är utmärkt men om åtgärderna är tillräckliga återstår att se. Det finns flera orsaker till fiskinfarkten och problembilden är komplex. Miljöförändringar, exploatering av känsliga områden liksom sälens och skarvens framfart är några av förklaringarna men självklart spelar också fisket en stor roll. När det fria handredskapsfisket infördes 1985 påstod dess förespråkare att fisken är en oändlig resurs som räcker till alla. Idag vet vi bättre. Förhoppningsvis kan erfarenheterna av fiskepolitiken och dess konsekvenser även tillämpas på andra områden för det finns flera heta potatisar att hantera.
Hur ska till exempel djur och natur kunna värnas samtidigt som allt fler lockas att besöka den känsliga skärgårdsmiljön?
Det finns knappast någon som vill eller vågar slakta de heliga korna allemansrätten och strandskyddet men, precis som på fiskefronten, behövs ett uppvaknande och en uppdatering.
