KRÖNIKA. Något som ofta tycks gå igen när det kommer till skärgårdsfrågor, är konflikten mellan bevarandet av det gamla eller befintliga, och utveckling mot det framtida. I det marknadsekonomiska tidevarv vi lever i är det krasst så att endast det som kan räknas hem i kronor och ören överlever. Lönsamhet och vinst driver samhällets agenda och är det inte efterfrågat gör det sig icke besvär.
Men undantag finns. Matts Jansson på Brottö driver ett småskaligt jordbruk inom ramen för ett kulturreservat, som ni kan läsa mer om längre fram i veckans tidning. Här har man från statligt håll bestämt att något, måhända olönsamt, ändå är värt att bevara.
Johan Hernmarck vill göra skärgården till världsarv. Han är rädd att åt det håll som utvecklingen går – med mer kryssningsturism, större fartyg och högre tryck på farlederna in till Stockholms hamnar – så kommer skärgården som den ser ut idag snart att vara ett minne blott.
Det anrika ångfartyget S/S Blidösund har sedan många år brottats med en tilltagande olönsamhet, men hållits under vingarna av sin stödförening som bidragit ekonomiskt till fartygets överlevnad.
Bevarandet har ibland ett värde i sig självt. Det finns något sympatiskt i att värdesätta en historisk spillra för att den skänker oss lite glädje, för att påminna oss om var vi kommer ifrån eller bara för dess egen skull. Inte för att den nödvändigtvis ska ge oss nytta eller avkastning i en nära framtid.
Samtidigt är skärgården inte Skansen, ett museum fruset i tid och rum för besökare att åka runt och titta på. Det är heller inte så att allt var bättre förr. Och för att det ska finnas något kvar till eftervärlden är utveckling nödvändig. Att bara göra ingenting är inte ett likhetstecken med att bevara, utan ofta tvärtom. Att skydda och reglera för hårt kan lika gärna innebära stagnation och död.
Matts Jansson kallar sig själv för en “stafettpinne” – en förvaltare av någonting som ska hålla på sikt. Det tror jag är en sund inställning att ha till det mesta. Kan man se saker på det viset, tror jag man oftare hamnar rätt när det kommer till vad som ska utvecklas kontra avvecklas.
Ylva Bergman
