I år är det 20 år sedan den första utgåvan av Skärgården gavs ut. Mycket har hänt med tidningen sedan dess men den har fortfarande som största mål att skapa relevant innehåll för läsarna. Här nedan följer lite läsning om tidningens brokiga historia.

”Torbjörn brann verkligen för skärgården”

Med sitt passionerade intresse och driv för skärgården lade Torbjörn Wileen grunden för vad tidningen är idag. Skärgårdens första år kantades av mycket turbulens och flera konkurser.
Tack vare Torbjörns envishet startade tidningen alltid upp på nytt och i år firar den 20 år.

Idén till en tidning om och för skärgårdsbor föddes vid köksbordet i familjen Wileens hem i mitten på 1990-talet.

– Det var Torbjörn och min brors svåger som satt och diskuterade om behovet av ett forum som lyfte skärgårdsbornas frågor och på den vägen är det, säger Torbjörns änka Margareta Wileen.

– Torbjörn var delvis uppvuxen på Björkö-Arholma och fick på så sätt intresset för skärgården tidigt i sitt liv. Det intresset släppte han aldrig, fortsätter hon.

Efter mycket hårt arbete trycktes slutligen det första numret av Vaxholms nya tidning, som den först kom att heta, i augusti 1996.

– Hela familjen blev involverad i tidningen. Vi körde i början själva upp till tryckeriet i Enköping för att hämta tidningarna som vi sedan också fick bunta på egen hand, fortsätter Margareta Wileen.

Två år senare, efter flera konkurser, startades Österåkers nya tidning med Skärgården, som sedermera blev Tidningen Skärgården.

– Det har varit många turer. Jag kommer knappt ihåg alla vändor själv. Visst var det tufft ibland, inte minst ekonomiskt. Men Torbjörns intresse för skärgården drev honom alltid till att resa sig igen. Han var en sann visionär med många idéer och viljor, säger Margareta Wileen.

Torbjörn arbetade ursprungligen med att göra dokumentärserier för tv om bland annat skärgård. Hans serie ”Kust och hav” blev mycket uppskattad och visades ett flertal gånger.

– På tv kunde han alltid få hjälp av juridisk och ekonomisk expertis. Som tidningsmakare var han tvungen att bygga upp all den kunskapen själv och det var där det brast. Han hade inte riktigt kunskapen och det var därför det gick både upp och ned med tidningen, säger Margareta Wileen. 

Bland skärgårdsborna var han mycket uppskattad, fortsätter hon.

– Han var jämt inbjuden till olika möten som de ville att han skulle bevaka. Han arbetade nästan jämt.

Det bekräftas också av tidigare medarbetare som tidningen talat med.

– Det kändes som ett av hans viktigaste projekt att det skulle finnas en tidning för skärgårdsbor, säger Ann-Charlotte Eriksson som arbetade med Torbjörn på Skärgårdsnytt som han startade i samband med att Skärgården försattes i konkurs 2002.

– Han älskade verkligen skärgården och folket som levde i den, fortsätter hon.

Josefin Ekberg beskriver Torbjörn nästan som en institution.

– Han kunde det mesta om skärgården. Var man osäker på någonting var det bara att fråga honom. Han var nästan som ett uppslagsverk, säger hon.

Sedan 2003 drivs tidningen i Torbjörn Wileens anda av Per texta förlag. Och även om Torbjörn lämnande tidningsvärlden i början av 2000-talet var hans intresse för skärgården fortsatt stort. Han blev tillfrågad att vara krönikör för tidningen, vilket han tackade ja till, men något samarbete hann inte att inledas innan han gick bort 2009.

Tidningskriget som rasade i 20 månader

I februari 2002 slutade Torbjörn Wileen som chefredaktör på Skärgården efter en tvist med tidningens ägare. Samma sommar bildade han tillsammans med ett antal andra personer Skärgårdsnytt förlag. Det blev startskottet för tidningskriget i Stockholms skärgård.

När Skärgården försattes i konkurs i augusti samma år beslutade Wileens förlag att starta tidningen Skärgårdsnytt. Tanken var att den skulle ägas av läsarna vilka erbjöds att köpa aktier i Skärgårdsnytt. När man fått ihop ett aktiekapital på minst 2,5 miljoner kronor skulle utgivningen starta.

Det man inte visste på Skärgårdsnytt var att Skärgården samtidigt höll på att vakna till liv igen.

– Det var tredje gången som jag räddade tidningen, säger Anders Åkerman.

Tillsammans med Mikael Marin och Daniel Du Rietz från annonsföretaget Mancan köpte han Skärgårdens konkursbo. De startade Kustförlaget och i all hemlighet påbörjades arbetet med att få ut ett nytt nummer av Skärgården. Det blev en överraskning för många när tidningen plötsligt damp ner i läsarnas brevlådor igen den 14 november 2002.

Det fick Skärgårdsnytts ledning att snabbt ge ut tre gratisnummer och i januari 2003 startade veckoutgivningen av tidningen. Därmed rasade skärgårdens tidningskrig med full styrka. 

– De startade på ett sätt som gjorde att vi var övertygade om att pengarna inte skulle räcka till, säger Daniel Du Rietz.

– De hade inte fått in aktiekapitalet på 2,5 miljoner på långa vägar men drog igång än då, tillägger Mikael Marin.

De analyserade löpande Skärgårdsnytts ekonomiska utveckling.

– Jag kollade varje månad och såg att de hade ett konstant underskott på skattekontot, fortsätter Mikael Marin.

När medieprofilerna HC Ejemyr och Robert Braunerhielm klev in i Skärgårdsnytts styrelse och tillförde nytt kapital såg det med ens ljusare ut för tidningen.

– Då blev vi oroliga. Det blev fight på alla sidor, säger Daniel Du Rietz.

Stockholms skärgård är för liten för två nyhetstidningar och på sikt var en av dem dömd att försvinna och nu gällde det att överleva ställningskriget.

– Vi drog åt svångremmen, såg till att hålla uppe annonsförsäljningen och inte tappa för mycket i upplaga men vi förlorade en del prenumeranter, säger Daniel Du Rietz.

På Skärgårdsnytt var strategin att gå åt andra hållet. Man satsade på en stor redaktion och tung marknadsföring.

– De behövde hela tiden stoppa in nya pengar, säger Daniel Du Rietz.

på vårvintern 2004 visade Kustförlagets löpande analys att Skärgårdsnytt borde gå i konkurs i september samma år.

– Vi såg att det skulle vara slut där, säger Mikael Marin.

På Skärgårdsnytts första bolagsstämma, som hölls i juni 2004, sade förlagets vd att man redovisade en stadig tillväxt och att Skärgårdsnytt stod stark. Den 9 september 2004 utkom det sista numret av Skärgårdsnytt och några dagar senare försattes tidningen i konkurs.

”Tidningen är relevant även i framtiden”

När Skärgårdens nuvarande ägare tog över tidningen 2003 var det uppenbart att den dragits med för höga kostnader. Med en uppstyrd ekonomi och växande prenumerationsstock ser ägarna ljust på framtiden.

Efter tidningen Skärgårdens konkurs 2003 blev Daniel du Rietz och Mikael Marin tillfrågade av den tidigare ägaren Anders Åkerman om de ville köpa in sig i konkursboet.

– Vi var intresserade eftersom vi kunde se att det var en bra tidning som också var uppskattad av läsarna. Men det var uppenbart att omkostnaderna var alldeles för höga sett till intäkterna som tidningen genererade, säger Daniel Du Rietz.

Bland annat var försäljningen av annonser och bilagor kraftigt eftersatt, förklarar han.

Men istället för att ta över den gamla tidningen startade ägarna ett nytt förlag, och ansökte om ett nytt utgivningsbevis. Sedan flyttade de över den nedlagda tidningens prenumerationsstock till det nya bolaget.

– Det var ett hårt arbete i början eftersom vi inte fick något presstöd. Men idag kan vi se att tidningens ekonomi är stabil, annonsförsäljningen ökar stadigt liksom antalet prenumeranter. Det gör att vi ser positivt på framtiden, säger Daniel Du Rietz.

Den största utmaningen för Skärgården, som han ser det, handlar om tidningens övergång till att bli helt digital.

– Den yngre generationen är mer intresserad av att ta del av tidningens innehåll digitalt. Men vi ser övergången från papper till digital som svår och tycker inte att det finns några vettiga betallösningar på marknaden idag, säger Daniel Du Rietz och fortsätter:

– Vi är dock övertygade om att tidningen kommer att vara relevant även i framtiden, antingen som papperstidning och/eller helt digital.