När andra sportlovslediga barn vallfärdar till fjäll och skidbackar är det några som väljer att istället ge sig ut i skärgården. På Grinda fick i förra veckan ett gäng ungdomar testa livet som lantbrukare.
Det vilar ett lugn över Grinda denna februarimorgon. Om bara ett par månader kommer turisterna välla av Waxholmsbåten i hundratal här, men idag är vi endast fem tappra som kliver av på södra bryggan. Nordsvenske brukshästen Loke dyker strax upp runt krönet för att hämta upp oss, vi hoppar upp bakpå kärran och skumpar iväg längs vägen som fortfarande kantas av envisa snöfläckar trots att vårkänslan i luften är påtaglig. Efter några minuter är vi framme vid Grinda lantbruk, beläget mitt på öns västra sida.
Här bedriver Maria Jörgensson ett småskaligt jordbruk sedan tre år tillbaka. Gården arrenderar hon av Skärgårdsstiftelsen, som äger ön. Hos stiftelsen har hon även en halvtidstjänst som naturvårdare. Till hjälp har hon egna hästar, kor, getter, får och grisar, samt höns och kaniner.
– Hela syftet med djuren på Grinda är naturvården. De är här för att beta och hålla landskapet öppet. Att ha besöksverksamhet kommer aldrig bli ett huvudsyfte, men det är ett perfekt komplement när man har tiden!
Idén med dagläger dit barn och ungdomar kan komma för att prova ridning, pyssla om djuren och testa livet som skärgårdsbonde även under lågsäsong började hon testa i samband med höstlovet i fjol.
– Jag har sedan haft öppet vissa söndagar, då kan man vara här på ön i ungefär två timmar och hinner med t.ex. ponnyridning, köra en tur med häst och vagn, titta på djuren eller ta en skön promenad på ön. Men nu när det börjar bli ljusare kan man vara här lite längre dagar. Onsdagar, fredagar och lördagar går det passande båtar hit och det är ganska lagom, säger hon.
Tanken är att utveckla denna typ av verksamhet, men i maklig takt.
– Det ska få växa sig fram.
Idag är Ellen, Moa, Linnéa, Lukas, Oskar, samt Engla, Filippa och Nowa med mamma Sari här. Några varit här förr och tar sig an uppgifterna med att rykta och förbereda hästarna med självklar vana. Maria visar hur svansen ska klippas och när djuren blivit ordentligt borstade och sadlade ger sig hela gänget iväg för ett par rejäla rundor längs öns stigar.
Barn från cirka sju år är välkomna till daglägret utan föräldrar, men det är vanligtvis stor spridning i ålder såväl som i erfarenhet.
– När vi hade höstläger här var det barn mellan fem och 15, men det spelar ingen roll när det är djuren som är i fokus. Här är det ingen prestige med att det ska vara si och så när man rider. Ibland kan det vara svårt när man kommit upp i ålder att komma till en ridskola och känna att man ligger efter. Här ska man inte känna att man inte kan, utan mer tycka att det är roligt att vara ute i naturen, menar Maria Jörgensson. Det går också bra att boka egna dagar på gården, med familjen eller kompisgänget. Det finns minst lika många vuxna som uppskattar att plocka ägg, köra en shettis i sulky eller rykta en ko…
Det är inte första gången barn- och ungdomsverksamhet bedrivs på Grinda. 1944 köptes ön av Stockholms stad från Nobelstiftelsens direktör Henrik Santesson med syfte att ge stockholmarna välbehövliga rekreaktionsområden. Här drev man barnkoloni, pensionat och behandlingshem. Man uppförde en stugby och startade sommarläger för flickor för att bredare samhällsskikt skulle få komma ut och njuta av skärgården. Här hade man ridläger under nästan fyrtio års tid, med hästar som fraktades ut på pråm från Lillsved för grönbete på ön.
1998 övergick Grinda i Skärgårdsstiftelsens ägo och idag är hela ön naturreservat. Därför går en stor del av Maria Jörgenssons jobb ut på att se till att besökare följer de regler som gäller, och röja i skog och mark för att hålla landskapet öppet för strövtåg.
Just variationen är något hon uppskattar, både i arbetsuppgifter och i tempot på ön.
– Det är häftigt med kontrasterna! Jag är social av mig och skulle nog inte fixa att bo på en ö som är lika folktom som den är nu året runt. Det är kul med somrarna när det kommer så mycket besökare, men ibland blir det nästan för intensivt. Det händer till exempel att folk kommer och brer ut sina picknickfiltar på vår trappa. En del förstår ju inte att vi bor här. Så vintern behövs också när man ibland kan vara helt själv på ön. När folk pratar om trafikkaos inne i stan, då går jag omkring här i lagården i lugn och ro.
Utöver att utveckla besöksverksamheten har Maria Jörgensson även andra visioner för framtiden på gården.
– Det här skulle vara en optimal plats för människor som av någon anledning behöver arbetsträna, kanske på grund av någon diagnos eller att man gått in i väggen av stress. Tänk dig då att få sätta dig på båten och komma ut hit och få distans till stan. Djuren och naturen är läkande, menar hon.
Efter en stärkande lunch bestående av grillade hamburgare och egengjord grindakorv är det dags att ta sig an andra sysslor. Djuren ska skötas om och utfodras. Uppe på höskullen ger Maria en lektion i skillnaden mellan halm, hö och hösilage, något de flesta visar sig ha bra koll på. I ladugården är den alldeles färska kalven Trissa, endast några dagar gammal, omåttligt populär. Det fylls halmsäckar, plockas ägg i hönshuset, matas får i hagen och flyttas in getter i stallet.
Vad är svårast med livet som skärgårdsbonde?
– Såklart att det är mer komplicerat med att bo på en ö med tanke på transporter av djur och foder och så. Det krävs mer planering. Men även till stor del att klara att hålla en bra balans mellan arbete och fritid, och inte minst familjelivet. Vår familj har blivit ganska splittrad. En del tror kanske att jag är ensam här ute, men så är det inte!
Familjen består av sambo som driver ett jordbruk på Värmdö och pendlar mellan Grinda och fastlandet, sonen Lukas som går i skola på Svartsö och hans två storasystrar som pluggar och arbetar i stan.
– Så det gäller att ta vara på de stunder vi har tillsammans.
Vad har förvånat dig under dina tre år här på gården?
– Jag hade nog trott att andra bofasta här i skärgården skulle döma mig som kommer utifrån. Jag var orolig för att bli dåligt mottagen, att folk skulle hålla distans till den “nya” på Grinda. Men det har verkligen varit tvärtom! Alla har varit otroligt tillmötesgående och gett mig så mycket positiv feedback.
– Sedan hade jag nog en bild innan att jag skulle ha en massa tid över till att lära mig sticka, arbeta med ull och läsa tidningen Land i molekyler. Men man ändrar ju inte sin personlighet! Har jag inte haft ro till det tidigare så varför skulle jag få det nu, skrattar Maria Jörgensson.
Nu är hon i full gång med att planera aktiviteter för det kommande påsklovet. Den som är sugen på lite djurmys kan hålla utkik på Facebooksidan Grinda Lantbruk.
