KRÖNIKA. Vårtecknen står som spön i backen nu. Tussilagon har slagit ut i slänten, isen har äntligen försvunnit från vikarna, klockorna har vi ställt fram till sommartid. Kvällarna blir ljusare och dagarna varmare. Ett annat säkert vårtecken är sjösättningarna. Men jag som ännu inte klurat ut hur jag ska komma runt bottenmålningen, måste få fundera först. Jag målade inte botten förra året utan räknade naivt med att jag skulle gå ner i vattnet och borsta den ren från oönskad växtlighet, några gånger under säsongen. En gång gick jag ner i sjön och borstade och skrubbade. När jag tog upp den var det jättemycket tulpaner. Skrapan och jag spenderade en fantastisk höstdag dag tillsammans, svärande, under skrovet.
Den ständiga frågan om hur man håller sin båts skrov rent har många svar. Vissa använder giftfria färger med varierande resultat, en annan tar upp båten på land emellan båtturerna, någon kör upp båten på en bädd som spänns upp i vattnet som förhindrar påväxten. Och vissa målar fortfarande med dödskallemärkta giftfärger. Angående det sista alternativet tror jag att skärgårdsbor vinner med häst-längder. Jag år övertygad om att båtfolket från stan slår öborna i att välja miljövänliga metoder. Gammal som ung, gubbe som gumma, vad jag vet målar de flesta öbor med giftfärger än. ”Det är ju för att skärgårdsbor vet att giftfärger är det enda som fungerar” säger den ena, ”Det är för långt till en borsttvätt, säger den andra”. Sverige ligger långt fram när det kommer till spolplattor och borsttvättar men utvecklingen skulle behöva gå ännu snabbare för att få fler att sadla om till miljövänner. Stockholms vatten har i dag elva anläggningar för båtbottentvätt där man kan paddla in sin båt över borstarna några gånger om sommaren för att hålla skrovet rent. Alla anläggningar ligger dock vid fastlandet. Själv har jag nästan 15 distans till närmsta båttvätt. En tur fram och tillbaka till tvätten skulle bli ett dagsprojekt och den soppan jag skulle bränna är inte en särskilt miljövänlig volym heller. Båtklubbsfolket har kanske oftare båten närmre fastlandet och har således närmre till borsttvättar. Ibland finns den till och med på den egna båtklubben.
Alla får pröva sig fram med olika metoder men det viktiga är att alla åtminstone försöker. Att hoppa i plurret fungerade visst inte för mig. I år ser jag lika naivt och hoppfullt återigen fram mot en
säsong med en båtbotten fri från gifter. Min plan är att dra upp båten några gånger under säsongen och spola rent den med högtryckstvätt. Jajamen. Det här ska jag göra flera gånger om i sommar. Oj, vad jag ska dra upp båten.
Lisa Berlin
