KRÖNIKA. En av de mer trista upplevelserna när man vandrar långa vandringar i vildmark är att konfronteras med människors brist på toalettdisciplin.
En del gräver ner sitt bajs och papper, men alldeles för dåligt och för nära tältplatserna. Andra gör inte ens ett försök att dölja sina exkrementer.
Nu märks den här utvecklingen också i skärgården. Via mitt jobb rör jag mig bland öarna regelbundet och märker en ökning av kvarlämnat papper och avföring.
En förklaring kan vara att det är fler människor som rör sig i skärgården och att många av dem är ovana vid friluftsliv. Men att man tar hand om sin exkrementer borde inte vara något det behövs träning för.
Jag tror att en viktigare förklaring till bajshögarna på öarna är vår bekvämlighet.
Vi är vana att kroppens slaggprodukter bara försvinner, som i ett trollslag. Man spolar. Och så är problemet ur vägen. Kan man inte spola så lämnar man bara ”det äckliga” och hoppas på att det löser sig.
Det här är naturligtvis mest påfallande i naturen, men gäller även för skärgårdssamhällena:
Förra året räknade Projekt Pelago, vars uppdrag är att finna långsiktigt hållbara avloppslösningar i skärgården, ut att bofasta, fritidsboende och besökare i Möja skärgård släpper ut en miljon liter urin och 176 ton bajs.
– Vi skiter i vårt eget hav, i dubbel bemärkelse, sa Christian Pleijel, dåvarande biträdande projektledare för Projekt Pelago.
Skärgården runt Möja – och på andra ställen – utsätts för en mycket större belastning än vad de lokala – ofta enskilda - VA-systemen är konstruerade för, särskilt på sommaren.
Vad som behövs i skärgårdssamhällena är att man går ihop och skapar gemensamma reningslösningar med bättre anläggningar, menar Christian Pleijel.
När det gäller friluftslivet är jag mer och mer inne på att vi måste börja med avgifter (friluftspass) för de som vill vistas i naturen, så att vi kan finansiera saneringen efteråt.
Kampanjer, information och upprörda inlägg i sociala media har mycket liten påverkan på ett folk som är allt mer främmande för sina kroppar och vad de innehåller.
Allemansrätten var en vacker tanke och ett unikt privilegium för oss svenskar. Nu är det dags att modifiera den och anpassa den efter moderna förhållanden.
