I sista delen om Skärgårdens kärnöar besöker vi Gräskö, Arholma och Tjockö. Tidigare delar finns här:
Gällnö, Ramsö, Ingmarsö och Svartsö
Gräsköborna är nöjda över att ön fått reguljär båttrafik men anser att turerna borde anpassas bättre för de fastboende. Än mer väsentligt är att fungerande skolskjutsar inrättas så att möjlighet skapas för barnfamiljer att bosätta sig.
Dagen innan ovädret Franklin drar in över skärgården är vattenståndet ovanligt högt så makarna Anna och Peter Johansson är i Byviken för att titta till sina båtar. I samma stund anländer Anders Waldvik till den skyddade hamnen, lägger till vid bryggan och kliver iland tillsammans med sina passagerare.
Anders Waldvik och hans familj har varit bofasta på ön sedan tidigt 1970-tal medan Anna och Peter flyttade ut 2008 och tio år senare blev Gräskö kärnö.
– Det innebar att vi fick fler reguljärturer hit med Waxholmsbolagets båtar, säger Peter.
I övrigt tycker varken de, eller andra öbor som Skärgården talat med, att Gräskös status som kärnö givit några märkbara fördelar. Ingen av dem förväntar sig heller ytterligare förmåner och i stort är man nöjda med förhållandena på ön med ett undantag.
– Kommunen har satsat både fiber och VA på Gräskö. Därför stör det oss att de inte löser skolskjutsen som inte kan vara någon större kostnad i sammanhanget, säger Peter Johansson.
I sitt landsbygds- och skärgårdsprogram betonar Norrtälje kommun vikten av att skärgården ska vara attraktiv för barnfamiljer. Skolor i skärgården har en nyckelfunktion för att få dem att flytta ut, skriver Norrtälje som de senaste åren lagt ner fem landsbygdsskolor och samtidigt kallar sig ”landets populäraste landsbygdskommun”.
Skolskjutsarna däremot prioriteras inte lika högt i programmet. Barnen från Gräskö reser till Köpmanholms skola på Yxlan upp till årskurs sex och därefter till Norrtälje där högstadium och gymnasium finns. Resorna sker med Waxholmsbolagets ordinarie turer vilket för Anna och Peters söner innebär långa dagar.
– När de började i sjuan blev det dåligt på riktigt. De har upp till fyra timmars enkel resa. Startar hemifrån 06:50 och kommer hem vid 19-tiden, säger Anna Johansson.
Både hon och Peter betonar att de var inställda på att klara det mesta själva när de flyttade ut men anser att en kärnö måste ha fungerande skolskjuts om skärgården ska hållas levande på det sätt som politikerna förespråkar.
– Det här funkar verkligen inte och omöjliggör för barnfamiljer att flytta hit, fortsätter Anna.
Under flera år har Johanssons haft kontakt med kommunen i frågan utan att någon ändring skett.
– De säger att de inte är skyldiga att fixa skolskjuts till oss på öar utan fastlandsförbindelse, säger Anna.
Det senaste beskedet de fick var att det kan bli en förändring 2023.
– Vi vågar inte tro på det. De skjuter beslutet framför sig hela tiden men vi behöver skolskjuts nu. Inte om fem år, fortsätter Peter.
Länsstyrelsens Ö för ö-projekt uppskattades av Gräsköborna men möttes också med en viss skepsis. Flertalet av de idéer som då diskuterades strandade men projekt ”brandskydd” har förts i hamn. Fasta spolpunkter, som kopplats till öns VA-system, kan användas vid en eldsvåda. En brandbod finns och årligen övar öborna brandskydd med SSRS.
På mötet föreslogs att Gräskö ska satsa på turism vilket inte möttes med någon större entusiasm från Gräsköborna.
– För egen del är jag inte så intresserad av gästbryggor, turism och större kommers, säger Peter och fortsätter:
– Gräskö är en ganska liten ö och för mig skulle charmen förstöras om man exploaterade ön på det viset.
– Det vore bättre om de börjar i rätt ända: att få ut fler småbarnsfamiljer och se till att det går att pendla och jobba härifrån, säger Anna.
Det är i det närmaste vindstilla i Byviken när Anna och Peter tar fyrhjulingen och återvänder till varvet och det väntande arbetet. Under tiden fortsätter vattnet att stiga och följande morgon, när ovädret brakar lös, har nivån höjts till nästan en meter över det normala.
Gräskö båtvarv är öns största arbetsgivare där tre heltidsanställda arbetar. Andra på ön jobbar som hantverkare, med taxibåtstransporter men även med digitala tjänster. På närbelägna Lilla Gräskö finns entreprenadfirman Gräskö arkipelagservice där sex personer har anställning.
På Gräskö finns över 100 fritidshus och under pandemin flyttade flera fritidsboende in i sina stugor men nu har de flesta lämnat ön.
– Vissa har skrivit sig här men det speglar inte verkligheten, berättar Anna.
Att folk skriver sig på ön utan att bo där tror man kan bero på att de vill få tillgång till Gräsköbornas gemensamma brygga på fastlandet, vilket flera av dem också har begärt. Bryggan, som har få platser, byggdes för att de fastboende ska kunna förtöja under tiden de uträttar kortare ärenden på fastlandet. Nu har bryggföreningen förtydligat i sina stadgar att det bara är de som har sin huvudsakliga nattvila på ön som kan ansöka om medlemskap.
Gräskö handel, som startades i slutet på 1950-talet, ser likadan ut idag som den gjorde då. Butiken har varit stängd i två år på grund av pandemin men till sommaren öppnar den igen.
– Vi säljer rakt över disk och det är själva charmen som jag värnar om, säger affärsföreståndaren Karin Österman.
Liksom på de andra öarna i Norrtälje skärgård har inte heller Gräskö haft någon grovsophämtning på två år och runt om på ön växer högarna med bråte. Enligt Norrtälje Vatten och avfall söker man alternativ till ÅVC-färjan för insamling av avfallet. Det kan bli med krantömmande båt och storsäck vid bryggan. Bolaget hoppas att tjänsten ska komma igång i år.
På Lilla Gräskö, som ligger knappt 180 meter norr om Gräskö, bor åtta fastboende. De har under många år begärt att Waxholmsbolaget ska köra reguljära turer till ön i samband med att man ändå lägger till vid Gräskö men det har visat sig komplicerat att lösa.
Så länge Skraken är i trafik stannar man till vid Lilla Gräskö för att hämta skolbarnen men när större tonnage sätts in, vilket främst sker när istabellen gäller, upphör trafiken. Enligt Trafikförvaltningen är det inte möjligt att anlöpa ön då bryggan är för klen och olämpligt placerad för de större fartygen.
Ingrid Ericsson på Lilla Gräskö ställer sig frågande till resonemanget då såväl tankbåt som mindre fraktfartyg och bogserbåtar lägger till utan problem.
– Det är också märkligt att de kör efter istabell fast det inte har varit is på hela vintern, säger hon.
Enligt Trafikförvaltningen kommer Lilla Gräskö att få full trafik i tabell 28 när det finns en godkänd brygga.
Johanssons tror att Gräskö är sig likt i framtiden men de hoppas att fler företagare och barnfamiljer ska etablera sig på ön men menar att det kräver tillgång till bostäder. Makarna försökte stycka av tomter till sina tre barn av det skälet men fick nej av Norrtälje kommun som inte vill ändra i detaljplanen för så pass små projekt.
– Det finns massor av jobb i skärgården för barnen men det krävs att de också har någonstans att bo, säger Peter.
Även Anders Waldvik tror att det blir svårt för unga människor att bo på ön i framtiden.
– Nu för tiden är alla så upptagna att det blir en belastning bara att behöva vänta på båten och det är inte alla som vill köra egen båt när det är mörkt och blåser, säger han och fortsätter:
– I dag finns två barnfamiljer på ön, sen är vi bara gamlingar och på alla öar runt omkring finns endast en barnfamilj till så det har verkligen gått ner.
Framtidstro men åldrande befolkning
Skärgårdens nordligaste kärnö har bra förbindelser, goda förutsättningar för nyetablering av företag och utrymme för nybyggnation. Arholma har också ett trumfkort som de flesta bara kan drömma om: en stiftelse som ger ekonomiskt stöd för att hålla ön levande. Några barnfamiljer bor dock inte kvar på ön.
– Arholma har otroligt bra förutsättningar, säger Torvald Hvistendahl, ordförande i Arholma byalag.
I grunden har ön hög servicenivå, mycket tack vare affären som är öbornas naturliga samlingspunkt. Föreningslivet är aktivt och nätverket väl fungerande.
Flera av länsstyrelsens Ö för ö-projekt har man lyckats föra vidare.
– Bredband och fiber är klart. Arholma båk och affärsbryggan är renoverade, säger Torvald Hvistendahl.
Arholmabon Violet Jansson testamenterade sin förmögenhet på 19 miljoner kronor till en stiftelse med syfte att stödja Arholma. Den årliga avkastningen går till projekt som håller ön levande och för dess traditioner vidare.
– Stiftelsen är jätteviktig för ön och sedan 2015 har 2,2 miljoner kronor delats ut till olika projekt på ön, säger Torvald Hvistendahl.
Den stora utmaningen är en åldrande befolkning samt att det saknas barnfamiljer. Den sista flyttade när Björkö-Arholma skola lades ner.
– Kommunen har klippt av möjligheterna för barnfamiljer, fortsätter Torvald Hvistendahl.
Att få fastboende är i produktiv ålder märks också inom öns näringar. Hantverkare, som jobbar på ön, åker från fastlandet med passbåten på morgonen och tar den tillbaka när arbetsdagen är slut. Det gör också anställda på polisens anmälningscentral som en gång utlokaliserades till ön just för att skapa arbetstillfällen.
De ännu yrkesverksamma öborna arbetar bland annat med hantverk, skogsbruk, på passbåten, i öns affär och sommartid är turismen en viktig näring. Upplevelsemuseet Arholma Nord erbjuder boende, restaurang och aktiviteter för besökare. Även den legendariska Dansbanan har en populär restaurang.
Förutom den garanterade kollektivtrafiken har inga effekter av statusen som kärnö varit märkbara. Tidigare drev öborna en egen återvinningsstation för förpackningsmaterial men det blev för betungande så anläggningen fick stängas.
– Det kan man tycka ska finnas på en kärnö, fortsätter Torvald Hvistendahl.
Arholmaborna saknar också fler parkeringsplatser vid replipunkten Simpnäs.
Under pandemin flyttade periodvis många fritidsboende ut vilket bidrog till att öka affärens omsättning.
– Jag tror att ön kommer att växa de närmaste åren. Fler fritidshus byggs som kan nyttjas under hela året men det bidrar nog inte till att några barnfamiljer flyttar ut, säger han.
Torvald menar att det är viktigt att behålla den samhällsservice som finns även om befolkningsunderlaget sviktar i perioder för annars riskerar man att människor som tänkt flytta ut avstår.
– Man kanske inte ska mäta Arholma efter hur många barn som bor här utan hur många som reser hit med passbåten och hur stor omsättningen i affären är, säger Torvald Hvistendahl.
Vill se måttfull utveckling
Stora turistsatsningar och omfattande byggnation på ön är inget som Tjocköborna förordar. Däremot önskar man tätare trafik vilket skulle underlätta för fler att bosätta sig och skapa bättre möjligheter för deltidsboende.
Förutom att Tjockös kommunikationer garanteras har öborna inte märkt av några direkta fördelar med att vara kärnö. Inte heller länsstyrelsens Ö för ö-projekt har resulterat i några större förändringar.
– En biodling har startats. Andra projekt kom aldrig i gång och andra lades ner, säger Per Ericson, ordförande i Tjockö byalag.
På ön önskar man fler bofasta men de flesta hus står tomma större delen av året.
– Vi skulle självklart se att fler flyttar ut. När det gäller nyproduktion bör den ske i rimlig omfattning så att den inte förändrar öns karaktär. Hyreslägenheter är ingenting som varit aktuellt här, säger Per Ericson som befarar att de skulle riskera att omvandlas till fritidsboenden.
Han är också tveksam till att större turistprojekt startas på ön.
– En enklare satsning med några småstugor för korttidsuthyrning eller ett mindre vandrarhem och guidade turer i kombination med lunch på Ö-krogen kan vara en lämplig turistvariant för oss.
Under pandemin flyttade många ut och bodde i sina fritidsbostäder.
– Då var det rusch i butiken även under lågsäsongen men nu har det gått ner en del, säger Per Ericson.
På Tjockö finns en bofast barnfamilj och till hösten börjar ett av barnen i Rådmansö skola. Då är det passbåt och vidaretransport med buss som gäller vilket kan vara svårt för en sexåring att klara på egen hand.
Det finns två transportföretag på Tjockö varav Östersjöfrakt är det största men bara en av de fyra som arbetar på företaget bor på ön. De flesta av Tjockös många hantverkare är i dag pensionärer. Den uppskattade Ö-butiken, som är en självklar samlingspunkt, har en anställd och erbjuder också sommarjobb men arbetet sker till stor del ideellt.
Även Ö-krogen genererar arbetstillfällen under sommaren. Där brukar pubkvällar ordnas varje månad men sedan pandemin har krogen hållit stängt. Tjockö har också en bygdegård där musik- och trivselkvällar arrangeras.
– Där brukar öns gubbar laga mat åt varandra en gång i månaden medan damerna oftast samlas på Ö-krogen för syjunta eller vinprovning, säger Per Ericson.
I framtiden tror han att fler äldre flyttar ut men ser även andra möjligheter: att fler nu jobbar hemifrån kan öka antalet deltidsboende.
– De kan bosätta sig här och åka in till stan och redovisa sina jobb, säger Per Ericson.
Att Tjockö ligger så pass nära fastlandet skapar bra förutsättningar för det och byalaget jobbar nu för att få tillbaka 19:40-turen med passbåten från Räfsnäs.
– Utan den blir det svårt för de som arbetar på fastlandet att ta sig hem, fortsätter han.
Ännu står Tjockös gamla hemman orörda men vad som händer med markerna i nästa generation vet ingen.
– Jag hoppas man kan behålla strukturen och inte bygger på de gamla odlingsmarkerna, säger Per Ericson.
