Skördetider på 60:e breddgraden

Alldeles intill Väddö kanal uppe på en böljande grön kulle växer rader med hundratals vinstockar. Det borde inte vara möjligt på 60:e breddgraden, ändå hänger sprängfyllda klasar i blått och ljusgrönt i rader och mognar i septembersolen. 

– Du ser ju, det är mängder. Det ska jag göra vin på. Det beror på vädret hur de kommer bli nu, säger Wåge Forsberg. 

Wåge står i den något fuktiga myllan mellan raderna av vinstockar iförd rutig skjorta och arbetsbyxor och ser över odlingen. Han driver tillsammans med hustrun Yvonne Forsberg Sjöhagens Gård som är en av de nordligaste vingårdarna i världen. De faluröda husen och ladugården är från 1850-talet och omges av åkrar, ängar, skog och vatten vid Väddö kanal i Roslagen. Paret köpte gården med tillhörande skog för 30 år sedan för att kunna ta hand om skogen. De satte de första vinrankorna 2004, 35 stockar av sorterna Rondo, Solaris och Zilga. Idag är det 450 stockar, många har blivit till från sticklingar av de äldre stockarna.

Solen skiner och det är ungefär 15 grader varmt men veckorna innan har bestått av regn och rusk, vilket är en nackdel för druvornas mognadsprocess. De tre sorterna som odlas här tål ner till 30 minusgrader. 

– Druvan Solaris finns ibland på Systembolaget att köpa, men inte Zilga. Zilga är en hybrid som är framavlad för att tåla kallt klimat. Det är inte comme il faut för franska och italienska viner för att det är en hybrid mellan olika sorter. 

Druvorna må bli mindre söta än i sydligare länder, men Nordens många soltimmar under sommaren väger upp för den något svalare luften.

– Det var därför jag började för jag såg att det skulle bli varmare här, säger Wåge och syftar på klimatförändringarna. Vi började med några, och så blev det fler och fler. Men nu är det stopp. 

På gården produceras både vitt vin, rosévin och vindruvsmust under namnet Latitude 60.

Är vi exakt på 60:e breddgraden? 

– Det fattas några meter, säger Wåge och blinkar.  

Skördetiden är nu mycket nära, det behövs kanske en eller två veckor till för att druvorna ska mogna och få den perfekta sötman. 

– Nä, de är nog bättre lite längre bort, säger Wåge när han stoppar en blå druva av sorten Rondo i munnen och bjuder mig att smaka också.

Rondo är en sort som mognar lite senare. 

– Det ser man på dem, de är mindre och inte mogna. 

Mycket riktigt har de en syrlig smak. Inte klara. 

– Men de en bit bort är sötare. Och så har du de gröna Solaris där borta, säger han och pekar.

– De här kommer jag göra vindruvsmust på. Det är jävla efterfrågat. I den musten finns inga tillsatser eller någonting. Det håller i ett år för det är pastöriserat.

Provsmakningsrundan fortsätter på jakt efter druvor som är söta nog. 

– När det blir frost blir de sötare. Däremot är inte dimman riktigt bra för dem, då blir det mögel, det blir så fuktigt, berättar Wåge.  

Solarisdruvorna är lite mindre och växer tätt, tätt. Hur många är det i en klase, hundra? Men Wåge har aldrig provräknat.

– Du ser vilka mängder det är. De har växt för bra för då blir de många och lite mindre. Tätare. 

Wåge plockar en hel klase som hänger långt ner och nästan ligger på marken. Druvorna börjar bli lite brunaktiga, men är också de överlägset sötaste av de vi smakat hittills. 

– Den här sorten växer lågt. De måste man ta för de kommer inte klara sig länge till. Flugorna kommer där, det är sötman vet du. Det blir för tätt, säger han kastar en klase över stängslet

Hur stor del får ni kasta?

– Inte många. De går ju att äta också. Men blir det mycket regn, kallt och dimma är det inte bra.

Eftersom druvsorterna verkar mogna vid lite olika tillfällen kan skörden spridas ut på några dagar. Då tar paret Forsberg hjälp och handplockar alla druvor. Sedan ska de ner till ladugården som ligger nedför backen närmre kanalen. Där krossas druvorna och pressas därefter i en orange press med vattentryck. Om drycken ska bli must värms den till 83 grader. Då är det sterilt. 

– Sedan tappas det direkt utan mellanhänder. Det är spännande. 

Wåge visar in i sitt arbetsrum där en vägg täcks av flaskor av både vitt, rött och rosé med etiketter från olika årtal. På bordet ligger en påse lik sådana bag-in-box-viner förvaras i. En påse rymmer 1,3 liter must. Vindruvsmusten har blivit en favorit i hushållet så det kommer bli mycket must i år. Den är ovanlig, de flesta gör must på äpplen eller vinbär.

– Vi har så mycket rosévin, det går inte att göra mer. Men vitt vin tänker jag göra. 

Ska det istället bli vin tillsätts vinjäst och socker efter att druvorna pressats. Vinet får står och jäsa i tunnor med särskilda flyttanklock. Efter cirka två månader tappas det om till en ny tank och sedan ytterligare en gång. När det väl hälls på flaska har det gått nästan ett år. 

– Jag har precis tappat upp föregående års för några veckor sedan. 

Han beskriver både rosévinet och det vita vinet som torra med stark fruktsmak.

– Vinet blir som druvan i smaken. Det enda man kan göra för att påverka smaken är att sänka alkoholhalten genom att tillsätta mindre socker.

Vinerna har en procentvolym på mellan 12 och 13 nu. 

– Jag har testat dem på proffs och de sa sänk till 11,5. Så jag ska göra det nu på båda. 

En stock räcker till en flaska, ungefär. Eftersom gårdsförsäljning inte är tillåtet och det är så små volymer vin ger Wåge bort flaskorna till vänner och bekanta.  

– Vi är det enda landet i Europa som inte tillåter det, säger han och skakar på huvudet.

Han berättar att bussturister kommer ibland och besöker Väddö gårdsmejeri och Sjöhagens gård.

– Och så får de inte köpa. För min del har det inte så stor betydelse, men de som har fler stockar kan jag förstå. Men om det blir tillåtet med försäljning så tycker jag det är okej.  Vi kanske kan sälja 100 flaskor eller sådär. Utredningen ska vara klar nästa år. Men det måste bli regeringsskifte först.

Några av själva druvorna däremot sålde han till ICA Flygfyren i Norrtälje i fjol. 

– De vill gärna ha det eftersom det är obesprutat, säger han.

Wåge blir allvarlig när han pratar om tillsatser i viner. Den enda tillsatsen hans viner har är kaliumsulfid, som krävs för att vinet ska hålla när det tappas upp på flaska. Det gör Latitude 60 till ett naturavin. Men i EU är 53 olika tillsatsämnen tillåtna . 

– Det finns smaktillsatser och allt möjligt. De blandar hit och dit och man vet inte vad det är i det. Viner som du köper står det inte på vad de innehåller. På annat du köper finns en innehållsdeklaration. Därför tycker jag det är barockt av Systembolaget och IOGT att säga att det påverkar folkhälsan om vi tillåter gårdsförsäljning. Jag har bara sulfid och det är inte mycket. Det är ju bättre för folkhälsan med färre tillsatser.

Wåge värnar även om sin skog som också innefattar tre olika naturreservat. Han är utbildad inom skogsskötsel och har även arbetat på länsstyrelsen. 

– Vi samverkar med Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och länsstyrelsen. Man äger skogen men inte naturen. Man ska vara rädd om naturen i skärgården. I skärgården ska man inte odla gran utan löv eller tall. Tall är ett skärgårdsträd, skriv det! 

Fakta/Sjöhagens gård

• 450 vinstockar

• 3 sorter odlas här: 

• Rondo (blå druvor som blir rosévin)

• Solaris (vita druvor)

• Zilga (blå druvor)

• Varje vinstock kräver skötsel på 30 min per år och klarar sig 25-30 år 

• Det tar ofta 3-4 år innan plantan ger skörd