KRÖNIKA. Jag minns när den internationella tävlingen Volvo ocean race hade en deltävling här i Stockholm sommaren 2009. Vi åkte ut till Kanholmsfjärden för att se jippot med de stora och snabba världsomseglande båtarna. Och vi var inte ensamma. Man såg knappt vattnet för alla tusentals intresserade åskådare som guppade omkring i ett glittrande hav med den vackraste av bakgrunder; Stockholms skärgård i juniblomster. Presschefen för tävlingen sa då i en intervju i Dagens Nyheter att ”det aldrig i America’s cup och Volvo Ocean race historia har varit så många åskådarbåtar ute på vattnet”.
Förutom åsynen av ofantligt många fritidsbåtar ute på Kanholmsfjärden på en och samma gång har även en kommentar från den dagen etsat sig fast hos mig. En av de internationella deltagarna (jag minns inte från vilket land) sa efter visiten i Stockholms skärgård ”Ni svenskar måste antingen vara jävligt smarta, eller jävligt korkade, som inte exploaterat Stockholms skärgård mer”.
Vad som menades är förstås att vår skärgård är en sådan vacker plats att det är obegripligt för utomstående att vi inte försöker tjäna mer pengar på den. Det enda skälet till att vi inte gjort det måste, enligt seglaren, vara att vi är rädda om den, att vi vill behålla den för oss själva så att den inte går sönder.
Jag har, sedan dess, alltid förhållit mig till det här citatet när jag hamnar i diskussioner om skärgårdens utveckling. Och tänkt; Ja? Vad är det vi vill ha egentligen? Fullproppade fjärdar och snurr i skärgårdsverksamheterna eller glest med folk och således mindre påfrestning på miljön och mindre omsättning i skärgården? För de flesta är nog svaret: Någonting där mittemellan. Som vanligt när det kommer till Sverige och svenskar. Mellanmjölk och landet lagom.
Ossian Stiernstrand, utvecklingschef som marknadsför Göteborg som turistmål sa i en intervju med Sveriges radio 2014: ”Skärgården är vårt potentiella Eiffeltorn, vår kinesiska mur. Det är bara det att vi inte har fixat till det än så att folk kan komma dit”.
Tätare linjetrafik skulle alla grupper må bra av men det är inte samma sak som att fullt ut satsa på att få ut lika många människor i skärgården som upp i Eiffeltornet (nästan sju miljoner om året enligt Wikipedia).
Nåväl, vi kanske ändå ska sikta på Eiffeltornet och hamna på ringmuren i Visby.
