Full av idéer och uppslag sätter konstnären Erik ”Kulan” Wennberg i gång med många spännande projekt. Ibland kan det kanske bli lite för mycket av det goda och för att samla sina tankar sätter han sig ner och målar tavlor i en färgglad, naivistisk, stil.
Erik Kulan Wennberg föddes och växte upp i Hagalund i Solna. Både farmor och mormor bodde vid torget i Hagalund. Farmor hade vita kiosken (Nellans kiosk) så allt som skedde i Hagalund var känt av Erik. Eriks första arbete var att arbeta som sotarlärling. I samband med detta begåvades han med smeknamnet ”Kulan”.
– Första dagen frågade min chef ”vad heter den här kulan då och höll fram lodet”. Senare när jag jobbade för Stockholms gatukontor kände en kille igen mig och hälsade: ”tjenare Kulan”. Namnet spred sig och ”Kulan” har hängt med mig sedan dess, säger Erik Wennberg.
Hur kommer det sig då att en kille från Hagalund fick ett intresse för skärgård och båtar? 1922 bildade Eriks morfar Haga båtklubb vid Haga slott. På den tiden seglade män från Rödlöga in sand till en kaj vid Haga slott. Redan 1953 kom Kulan med sin familj till Rödlöga när familjen hyrde en stuga på ön. Där fick han lära sig mycket om skärgårdslivet när han följde med handlaren Gösta Söderman ut på äventyr.
– I samband med utskeppningen av sand till Haga slott lärde min morfar känna en gubbe från Rödlöga. Morfar åkte ut till ön och köpte en båt av Gösta Södermans far som byggt den.
1984 flyttade Erik och familj till ett hus vid Blidö gård på Blidö.
På Blidö började Erik sy båtkapell.
– I Solna hade en gammal skeppshandlare lärt mig sy. En dag sade han: ”Nu kan du det här. Jag vill ha 500 kronor för två symaskiner så får du klara dig själv.”
– Jag hade redan då börjat samla saker till ett museum. Det blev med tiden så mycket att jag måste ha någonstans att ha grejorna. Vi fick så småningom möjlighet att köpa en tomt och började bygga. Det blev ett hopkok med delar från alla håll och kanter.
Det stora gula huset har blivit en lokal för museum, konstutställning med försäljning och skeppshandel med tackel och tåg. Även en smedja är på gång i närliggande hus. Hit kommer människor på besök. Kanske inte bara för att se på tavlor eller köpa någonting utan också för en pratstund och en kopp kaffe.
– Vi är ett gäng i skärgården som målar. Vi har deras tavlor här också.
Erik började måla väldigt tidigt. 1956, när Eriks mormor avled hemma i Hagalund, kom konstnären Olle Olssons pappa gående förbi Eriks farmors kiosk och såg att någonting hade hänt.
– Conny gick upp i Olles ateljé och berättade vad som hänt. Strax kom han ner igen med ett träskrin med penslar och gamla färgtuber som jag fick. Morsan låste in grejorna, men jag fick 10 kronor av farfar och kunde köpa ett ritblock och kritor i stället. Min kompis och jag började gå runt i Hagalund och teckna.
En brytpunkt i måleriet kom 1990 när Eriks mor avled. Tavlorna blev nu mer levande med mer färg och fler människor och händelser och av olika slag. När Erik gick igenom sin mors kvarlåtenskap upptäckte han att modern hade nedtecknat berättelser om många Hagalundsbor.
– Jag tog alla papper till biblioteket i Solna. Bibliotekarien frågade om inte jag kunde skriva ner min livshistoria också. Jag började skriva, men tänkte att berättelsen måste illustreras också. Det slutade med 16 dukar.
I naivistisk stil målar Erik olika händelser i stads- eller skärgårdsmiljö. Ibland kan flera olika händelser från olika årtionden illustreras i en och samma tavla.
Hur känns det att vara kreativ? Går arbetet i stå ibland?
– Nej, det gör det aldrig. Jag har så mycket att göra. Nu ska vi göra i ordning smedjan som vi har längtat efter i många år, lägga båtar i sjön och få bort en stor jordhög och plana ut på tomten. Vi har 52 projekt och ibland är de nere på 48.
Vad är roligt med att måla?
– Det är bra för mig. Jag får chans att sätta mig ner och samla mina tankar. Jag får en bild i huvudet som ligger och trycker. Känner att jag måste få ut den. Det känns skönt att få måla av sig.
Sedan 1997 är Erik pensionär. Han säljer lite tavlor och en del vykort.
– Det kommer in några kronor ibland.
Hela konstnärshuset på Bromskärsvägen på Blidö har byggts i olika delar som för det mesta har skänkts eller köpts förhållandevis billigt.
– Vi och våra vänner har hjälpts åt med att bygga. Vi träffades och hade det som umgänge i stället för att äta middag tillsammans. När vi började trodde många att det aldrig skulle bli färdigt. Men det tog nio år och nu står det här.
Erik avsätter inte någon speciell tid för att måla. Inspirationen kan komma när som helst, hur som helst och dygnet runt.
1995 hade Kulan sin första konstutställning i Hagalund om gamla Hagalund. De senaste 20 åren har han haft utställningar på många olika platser runt om Stockholm, bland annat i Grünewaldvillan i Saltsjöbaden. 2002 blev Erik Kulan Wennberg vald till årets konstnär av Vin- och Spritsällskapet och fick göra ett grafiskt blad som bekostades av Sällskapet.
– Jag har också stått på varje båtmässa i Älvsjö. Det blir ofta som en ketchupeffekt. Det ena ger det andra.
Erik beskriver sig själv som en lite udda person som går sin egen väg.
– Det kan vara lätt att halka med i strömmen, men det har jag inte gjort. Jag är väl lite galen som sätter igång alla projekt. Jag får en känslomässig impuls och så följer jag den. Det kan bli kul, men också vara lite tufft ibland. Allt jag gör ger mig inspiration från alla håll och kanter.
”Kulan” vill ha roligt och han lär nog fortsätta på den inslagna vägen och följa sina impulser som ger nya tavlor och många spännande idéer och projekt.
