Nu har även Sportfiskarna tagit ställning i den infekterade frågan om skarv och säl.
- Det är särskilt illa ställt i Stockholms skärgård, säger Sportfiskarnas Markus Lundgren.
De nordiska sportfiskeförbunden har inlett en gemensam kamp. Mest högljudda hittills är danskarna.
Även Sportfiskarna vill nu att skyddet av hotade fiskbestånd ska väga tyngre än skyddet av säl och skarv.
– Det har blivit uppenbart både för oss och för många andra att skarv- och sälbestånden har ökat enormt under tjugohundratalet, inte minst i Stockholms skärgård. Därför tycker vi nu att det är dags för en förändring av vår policy, där vi nu tar en mycket tydligare ställning i en fråga som varit hett omdebatterad, säger Sportfiskarnas fiskevårdschef Markus Lundgren.
Varför har det tagit så lång tid för er att komma fram till detta?
– Vi vill förankra våra ställningstaganden i vetenskapliga fakta. Den svenska forskningen på området har inte varit så skarp i sina uttalanden om säl och skarv, så vi har avvaktat.
– Men nu har det kommit så många och tydliga signaler och även forskningsrapporter från våra grannländer, främst Danmark, att vi tycker det är befogat att tala högt om problemen. Och då säger vi tydligt att det är dags att skärpa förvaltningen av skarv och säl, säger Markus Lundgren
Han och de övriga i ledningen för Sportfiskarna är medvetna om att detta ställningstagande är kontroversiellt och kanske kan medföra att de tappar medlemmar, som inte delar åsikten. Förbundet har cirka 56 000 medlemmar.
På länsstyrelsen i Stockholm säger fiskerivårdskonsulent Henrik C Andersson att det är bra att Sportfiskarna nu tar tydlig ställning i debatten:
– Det är utmärkt att de driver sina frågor. Deras åsikter behövs för att få en bättre diskussion om hur arterna ska förvaltas. Även vi på länsstyrelsen har nåtts av nya data som visar den mycket stora påverkan som skarv och gråsäl har på skärgårdens fiskebestånd, säger Henrik C Andersson.
