När Amfibieregementet på Berga övar minsprängning gäller det att hålla i hatten. Hundratals kilo sprängämnen som detonerar under ytan sätter utan vidare en finlandsfärja ur spel. Men under provsprängningarna i förra veckan var det bara fisk som gick åt.
Det smällde rejält när Amfibieregementet, Amf 1:s, sensorpluton övade minsprängning utanför Muskö i förra veckan. På behörigt avstånd från platsen där minorna ligger på drygt 20 meters djup står personalen i plutonen. Plutonschefen Christoffer Blom räknar ner de sista tio sekunderna.
– Tio, nio, åtta, sju…
När han har räknat ner till ett hörs först ingenting. I stället känns en rejäl skakning i kajen vi står på som fortplantar sig genom hela kroppen. Sedan kommer ett högt BAAMM, ljudet av den kraftiga smällen från hundratals kilo sprängämnen som detonerar 500 meter längre bort. Framför den lilla ön Mellanholmen blir en enorm gasbubbla synlig i vattnet, som en gigantisk vit valrygg. Därefter trycks hundratusentals liter vatten upp i luften i en jättekaskad. När gasbubblan trycks ihop bildas nämligen en kraftig stötvågsverkan, vilket är den som slår ut eventuella undervattensfarkoster eller närliggande fartyg.
– Minorna kan oskadliggöra fartyg både över eller under ytan. En finlandsfärja sänker de inte, om man inte har tur, men efter en sån här smäll kan den inte köra vidare, säger Christoffer Blom.
Övningen är en del i examen för de soldater som utbildats i plutonen de senaste sex månaderna. Syftet är dels att öva förmågan till undervattensstrid, och dels att få personalen att känna förtroende för minvapensystemet och förstå effekten av en minsprängning.
Sensorplutonen är baserad i Göteborg, men sorterar under Amf 1. Att dagens övning hålls i Stockholms skärgård och inte på Västkusten hänger ihop med att det har blivit svårare att få övningstillstånd på Västkusten. Dels beroende på att Natura 2000-områden har införts efter att övningsområdena skapades, dels att hummerfisket sätter käppar i hjulet för höstövningen.
– Men det är en omfattande tillståndsprocess även här, säger Christoffer Blom som försäkrar att dagens övning inte har något att göra med underrättelseoperationen i Stockholms skärgård nyligen, då tillståndsprocessen är betydligt längre än så. På frågan om operationen har lett till fler minor i skärgården svarar han:
– Vi har alltid mycket att göra. Det som skedde under underrättelseoperationen är det vi jobbar och övar för. Det är vettigt, det handlar om att hävda svensk territoriell integritet, säger Christoffer Blom.
Innan de två minorna sprängs har dykare dokumenterat botten, vilket upprepas efter sprängningen, för att lära av vad som händer.
– Är det mjuk botten så blir det en krater stor nog att stå i. Men den fylls igen på ett par år. Av minan och sprängämnena förbränns i princip allt, det blir bara lite metallskrot kvar, säger han.
Men sprängningarna lämnar inte havet orört, det märks i kölvattnet av smällarna. Efter bara några minuter är både havsörn och mås på plats för att plocka åt sig av smörgåsbordet.
– Fisken närmast smällen dör. Men många av fiskarna som flutit upp av explosionen brukar kvickna till efter ett tag och simma iväg igen, säger Christoffer Blom.
Minorna som provskjuts i dag ska inte förväxlas med sjunkbomber. Dessa är laddade med trotyl, i betydligt mindre mängd än minorna, som dessutom har ett annat, hemligt, effektivare sprängmedel.
– De här minorna hade absolut skadat en ubåt, säger Christoffer Blom.
Men för att skada en ubåt måste man hitta den, något som underrättelseoperationen visade är svårt. Christoffer exemplifierar med den gången för några år sedan när Sverige lånade ut en ubåt till USA som skulle lära sig hitta ubåtar.
– Världens största försvarsmakt lyckades inte hitta ubåten, trots att den låg i Stilla havet där det anses vara lätt att hitta en ubåt. Östersjön anses däremot svår, säger han och förklarar att svårigheterna handlar om att det finns oändligt många skrevor, varierande djup, vattenskiktningar, olika temperaturer och grumlighet.
Minorna som i dag for till de gröna ängarna tjänade dubbla syften. Förutom att vara försedda med sprängkraft nog att sätta en finlandsfärja på drift så är de även passiva sonarer. Det vill säga utrustning som lyssnar efter motorljud i vattnet och som med hjälp av andra sonarer kan positionera ljudet och identifiera det. Sonarerna avlyssnas dygnet runt. Skulle de uppfatta något misstänkt kan de antingen användas som minor eller för att tala om för en korvett var den främmande farkosten befinner sig så att den kan gå dit och oskadliggöra farkosten.
En trossbåt får tjäna som exempel. Fartyget tar en vända över Bjurshagabassängen, vänder på behörigt avstånd, men tillräckligt nära för att minan ska upptäcka den. Inför dagens övning är känsligheten på minan högt satt, men precis som förväntat känner minan av fartyget och spränger sin laddning. Åskådarna får återigen erfara den märkliga skakningen i kajen och genom kroppen, varvid det smäller till och den numera bekanta, gigantiska vattenkaskaden reser sig framför Mellanholmen.
Trossbåten? Ja den klarade sig helskinnad, det var ju trots allt bara en övning.
Fakta/Amfibieregementet, Amf 1
• Amfibieregementet utbildar amfibiesoldater, kustjägare, sjömän och hemvärnssoldater. Huvudsätet ligger i Berga, men två krigsförband finns i Göteborg och en hemvärnsbataljon finns på Gotland, de övriga två hemvärnsbataljonerna finns i Stockholm.
• Förbandet är det enda förband som löser uppgifter i gränsskiktet där vatten möter land.
• I kompaniet ingår bevakningsbåtpluton, stabstropp, närskyddstropp, trosstropp, sensorpluton, bordningstropp.
