KRÖNIKA. I år är Sverige ordförandeland i EU. I skuggan av många kriser i Europa just nu pågår en annan, tyst under ytan i Östersjön där art efter art försvinner. Torsk, ål, gädda och strömming – den sistnämnda som beskrivs som hela ekosystemets motor – är på fallrepet.
I samma takt utarmas även de kustsamhällen och den yrkeskår som i generationer livnärt sig på ett småskaligt, hållbart kustfiske.
Det är en utveckling som är oerhört frustrerande att följa, för även om problembilden är komplex så har vi i dagsläget tillräckligt på fötterna för att vidta åtgärder. Sänkta fiskekvoter, utflyttad trålgräns och fiskefria områden har länge förts fram som helt nödvändiga steg för att hejda kollapsen innan den är ett oåterkalleligt faktum.
När våra politiker och myndigheter ställs till svars hänvisar de ofta till att detta måste hanteras inom den gemensamma fiskeripolitiken på EU-nivå. Vi har ingen möjlighet att hindra andra länder att fiska även om vi själva flyttar ut trålgränsen, säger man. Samtidigt vet vi att de vetenskapliga råd som EU baserar sina kvoter på är ofullständiga. Vi vet att fel frågor ställs till forskarna.
Men när EU:s ministerråd samlades för att chockhöja strömmingskvoten inför 2023 i oktober förra året var Sverige inte representerat för att göra sin röst hörd.
– Att ingen svensk minister närvarade för att bevaka den här frågan visar hur nedprioriterad den är. Något måste göras nu, sa Emma Wiesner (C), EU-parlamentariker, till Dagens Nyheter (1/2).
I förra veckan samlades yrkesfiskare, forskare, lokalpolitiker och myndighetspersoner under parollen “Nödrop från Upplandskusten fiskare” (läs mer om detta på söndag här på vår webb). Där vädjade yrkesfiskarna än en gång om att frågan måste tas på allvar. Inte om ytterligare fem eller tio år, utan nu.
Alldeles i slutet av den långa eftermiddagen kom kanske den tydligaste och enklaste frågan som en käftsmäll, riktad till makthavarna:
– Vill ni ens rädda kustfisket?
Den fick tyvärr inget tydligt svar. Generaldirektören för Havs- och vattenmyndigheten är bakbunden av sina regeringsuppdrag och har inte möjlighet att uttrycka någon egen vilja. Emma Nohrén (MP), miljö- och jordbruksutskottets ordförande, svarade ja men var tråkigt nog den enda riksdagsrepresentanten på plats.
Nu är det upp till bevis för regeringen. Den har en chans nu att visa att man faktiskt vill rädda fisken och kustfisket, och samtidigt goda möjligheter att på riktigt sätta frågan på EU:s agenda. Men vill du, landsbygdsminister Peter Kullgren? Vill du, statsminister Ulf Kristersson?
