Ejderdöden har ett direkt samband med tiaminbrist. Det fastställs i en ny studie som publicerats i den vetenskapliga tidskriften Scientific Reports.
– Antalet ungar som föds är så lågt att bestånden omöjligt kan upprätthållas, säger statsveterinär Torsten Mörner.
Det har länge funnits misstankar om att brist på vitaminet B1, tiamin, har ett samband med den kraftiga nedgången av ejderstammen. Statsveterinär Torsten Mörner, vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA), och professor Lennart Balk, Stockholms universitet, slår nu fast att det finns ett samband.
– Vår forskning visar att tiaminbristen leder till att ejdern inte lyckas producera tillräckligt med ungar, säger Torsten Mörner.
Dels är antalet lagda ägg lägre än normalt, dels dör ejderungarna redan under den första levnadsveckan. Ungarna visar tecken på beteendeförändringar och direkta skador på hjärnan vilket leder till att de blir ett lätt byte för rovfåglar.
– Ejderpopulationen minskar sakta och kan på sina håll dö ut lokalt. Kanske är det vad som sker i Lygna nu, fortsätter Torsten Mörner.
Generellt sett går det bättre för ejdern i norra Bottenviken jämfört med södra Östersjön. Även i innerskärgården klarar sig fågeln förhållandevis bra.
– Där har ejdern bättre möjligheter att klara ungarna de första fjorton levnadsdagarna. Då kommer de över puckeln där de lider av tiaminbrist, säger Torsten Mörner.
Förutom hos fåglar förekommer tiaminbrist också hos flera fiskarter liksom hos blåmusslan som är ejderns viktigaste föda.
Lennart Balk menar att det nu gäller att reda på de bakomliggande orsakerna till tiaminbristen och hur den uppkommit i ekosystemet.
– Musslorna får tiamin via växtplankton och frågan är varför bristen uppstår. Antingen produceras inte tiaminet eller så är det något ämne som blockerar det, säger Torsten Mörner.
Han kan inte se att några akuta åtgärder kan vidtas för att hjälpa ejdern mer än att begränsa trutpopulationen men säger:
– På vissa håll är det dåligt med trut också.
