KRÖNIKA
Just nu pågår arbetet med en översyn av strandskyddet som syftar till att göra om skyddet i grunden. Det ska bli betydligt enklare att få bygga strandnära i landsbygdsområden, förutsättningar för bostäder och näringsverksamhet ska förbättras.
Utredningen väcker hopp hos entreprenörer och boende i skärgården om att deras möjligheter att nyttja de egna fastigheterna nu kommer att öka.
Idag omgärdas skärgården av en ogenomtränglig barriär av förbehåll, paragrafer och återvändsgränder för alla som vill bygga den minsta sjöbod eller brygga. Utvidgat strandskydd, vanligt strandskydd, riksintressen för friluftsliv, kultur och naturvärden, potentiella uppväxtområden för fisk, natura 2000-områden, naturvårdsområden liksom biotopskydd, växt- och djurskyddsområden.
Som om inte det vore nog har myndigheternas handläggare fri tolkningsrätt av regelverket och besluten bygger ofta på subjektiva bedömningar.
Tidigare ansågs hemfridszonen vara cirka 70 meter från ett boningshus. Det gäller fortfarande på fastlandet men i skärgården beräknas den nu mer vara ett 10-tal meter. En brygga får inte byggas för den ligger i närheten av ett möjligt uppväxtområde för fisk. En annan brygga får inte byggas för att den skuggar havsbotten men det gör också träden i strandkanten och nog är det så att skuggor förflyttas när solen rör sig över himlavalvet. En tredje brygga får inte byggas för att den stör fiskar men kring de bryggor som ändå finns stortrivs abborreyngel, spigg, löja och mört.
I dagens tidning rapporterar vi om ett bryggbygge på Fejan som har stoppats av länsstyrelsen med motiveringen att ön trafikeras av Waxhomsbolaget. Myndigheten har räknat ut att fastighetsägaren ”bara” behöver gå drygt en kilometer från ångbåtsbryggan för att nå sin fastighet. Visserligen via slingrande skogsstigar men har man tung packning att bära får man skaffa en kärra resonerar tjänstemännen.
Uppenbart behövs en grundlig översyn av strandskyddsreglerna men kan vi lita på att den görs på ett opartiskt och korrekt sätt? Att den resulterar i så tydliga regler att de inte kan vantolkas av tillsynsmyndigheterna?
Historien har lärt oss att det finns all anledning att vara vaksam. Det senaste exemplet på det är den nyligen avslutade utredningen om sjöfyllerilagen från 2010. I den varvas rena lögner med manipulerad statistik och felaktigheter. Kritiker menar att utredningen är ett rent beställningsverk där slutsatserna var avgjorda redan innan utredningen påbörjades: lagen ska vara kvar i oförändrat skick.
När det gäller direktiven för strandskyddsutredningen finns en del oroande formuleringar så som att ”förutsättningarna ska förbättras i områden med lågt exploateringstryck” och att ”strandskyddet ska förstärkas där det finns behov”. Om det i slutändan blir länsstyrelsens tjänstemän som får tolka var och vad i de behoven består riskerar utredningen att bli ännu ett slag i luften.
