Ulla och Anders Pettersson är de enda fastboende på Ytterö strax sydväst om Träskö. De ser sig själva som förvaltare av släktegendomen och hoppas att sönerna ska ta över en dag.
Med undantag för några år på 1970- och 80-talen har Ytterö haft en bofast befolkning sedan 1894. Då köptes ön av Viktor Andersson, även kallad Ytteröarn och senare tog hans son Emil över hemmanet.
– Viktor var min morfars far. Han var känd som en duktig speleman och anlitades ofta för att spela på fester och högtider, säger Anders Pettersson, själv född på ön.
Förr hade familjen kor, höns och en gris på sina tjugo hektar jordbruksmark men i dag finns inga kreatur stationärt på ön.
– Fast mamma och jag hade får och kor från andra öar här på sommarbete. Till och med en häst, säger Anders.
Han och hustrun Ulla bodde tidigare i Älta och helgpendlade till ön under många år innan de bestämde sig för att flytta ut. Nu är de bofasta på Ytterö sedan 20 år tillbaka.
– På den tiden kunde vi leva lite på fisket och höll en restaurang med abborrfilé, säger Anders Pettersson.
Makarna tillverkade också fjädervettar som de sålde och husbehovsjakt hörde till vardagsbestyren men sedan dess har levnadsvillkoren förändrats.
Ulla, som arbetat som resurspedagog på Djurö, pensionerades i oktober och några månader senare trappade Anders ner på sitt jobb som snickare.
– Nu snickrar jag bara på deltid. Det känns bra med ett gympapass några dagar i veckan, säger han.
Snickarjobben har Anders på så väl Ytterö som grannöarna. Liksom många andra skärgårdsbor är han van att hugga i där det behövs.
– Det gäller att vara lite tusenkonstnär när man bor här ute. Så länge jag orkar tänker jag gå och småpula och så länge vi får hjälp av grabbarna stannar vi kvar, säger Anders Pettersson.
Grabbarna är makarnas två söner, Johan och Erik, som också har hus på ön men de är inte bofasta.
– Det kan kännas lite tungt ibland att förvalta hemmanet men det är kul att det fortfarande finns kvar i släkten. Kanske kommer grabbarna att bosätta sig här en dag, säger Ulla Pettersson.
