En färsk inventering av de erosionsskadade stränderna längs Furusundsleden visar att skadorna har ökat minst tre gånger i omfattning jämfört med tidigare studier. Därmed väcks åter frågan om Horsstensleden till liv.
Furusundsleden är hårt drabbad av erosionsskador, ett problem som hela tiden förvärras. Det visar den nya, totalt sett tredje inventeringen av stränderna längs leden som naturgeografen Lars Granath har gjort på uppdrag av Trafikverket, Sjöfartsverket och Stockholms hamnar. Syftet var att få ett uppdaterat underlag för jämförelser med tidigare inventeringar från 1990 och 2000.
Årets inventering visar att erosionsskadorna har ökat kraftigt jämfört med tidigare. Därmed bekräftas resultatet av de undersökningar som en grupp fastighetsägare längs leden presenterade förra hösten.
Granaths rapport visar att samtliga skadetyper har ökat i antal, och att tidigare, befintliga skador, har ökat. Speciellt gäller det vassträndernas skador, en tydlig indikator på kraftiga vattenströmmar.
– Jämfört med förra inventeringen för 13 år sedan har det skett 3 gånger så mycket skador, lågt räknat, säger Lars Granath.
Resultatet av Lars Granaths inventering 1990 blev att länsstyrelsen tog ett radikalt grepp om fartgränserna, 1994 sänktes farten till 12 knop. Tidigare fanns flera gränser mellan 12-15 knop. Den följande inventeringen som gjordes år 2000 visade att den sänkta farten hade gett resultat, skadorna hade inte ökat särskilt mycket. Däremot var alltså skadorna betydligt större denna gång, vilket antyder bovarna i dramat:
– Det som är känt är att kryssningstrafiken har ökat väldigt kraftigt, fartygen är fler och större, det har skett minst en fördubbling av bruttotonnaget, säger Lars Granath.
De kraftiga vattenrörelserna längs grunda stränder, skapade av de större fartygens tryckvågor är värst. Vilket visar sig i de ökade problemen med vassbälten som helt enkelt försvinner. Däremot påverkar de ytliga svallvågorna efter fartygen inte vassbältena i särskilt hög grad.
Sannolikt, menar Granath, finns orsakerna att söka i den ökade trafikfrekvensen av far-yg med större deplacement än tidigare. Det innebär nämligen kraftiga vattenströmmar kring fartygen, särskilt om de håller olämpligt hög fart.
Något enkelt svar på vilka åtgärder som krävs finns inte. Enligt Lars Granath måste flera dellösningar till. Det viktigaste, vilket boende längs Furusundsleden länge har efterfrågat, är en omedelbar fartsänkning i den värst drabbade delen av leden. Något som skedde redan i somras, när Sjöfartsverket sänkte farten till 10 knop för alla större, lotspliktiga fartyg över 200 meter. Fartsänkningen är dock inte permanent, utan måste beslutas av länsstyrelsen, vilket ännu kan dröja.
– Fastighetsägarna upplever stor skillnad i vågenergierna med tio knop. En permanentning skulle få bort 60-70 procent av problemen, kanske mer, säger Granath.
Nästa sommar genomför han vågmätningar för att utröna vilka fartyg som skapar mest strömmar, något som kan komma att ligga till grund för eventuella framtida, differentierade fartbegränsningar.
Lars Granath rekommenderar också att man tar en förnyad titt på projektet Horstensleden/Sandhamnsleden, en mer erosionstålig alternativ led för fartygen, som i dag bara kan nå Stockholm via Furusundsleden.
– Det står ännu mer klart att det behövs någon form av alternativ led. Sammantaget, med tanke på luftemissioner och erosion, är Horsstensleden bättre, säger han.
Och Horsstensleden finns även med som en av fem stora farledsobjekt i Trafikverkets länsinfrastrukturplan 2014-2025 som klubbas i vår. Alf Brodin på Trafikverket säger varken bu eller bä om Granaths slutsats:
– Det finns mängder av faktorer som spelar in om det skulle bli aktuellt med den leden, och detta är en faktor. Men leden är bara ett av 100-tals objekt i planen.
