Svävar-VM. En folkfest i dagarna tre som förarna och åskådarna på grund av pandemin väntat två år på att få uppleva. Den gångna helgen var det så dags, men redan första dagen skakades tävlingen av en tragedi då två svävare krockade och en av förarna omkom. Men tävlingen fortsatte efter ett gemensamt beslut mellan deltagarländerna.
– Det var nog det bästa vi kunde göra, fortsätta köra, säger Magnus Ivanoff, svävarkonstruktör, arrangör och medtävlande.
I Flottsbro utanför Stockholm deltar 55 personer i VM i den ovanliga sporten svävarracing. VM har anordnats sedan 1987 då första tävlingen hölls i Tyskland.
Samtliga av de svenska deltagarna, 14 stycken, bor i eller har växt upp i Stockholms skärgård och många har blivit riktigt duktiga förare tack vare att de från ung ålder kört svävare. Sporten utövas av ett tätt sammansvetsat gäng och engagerar hela familjer – antingen tävlar du eller är funktionär, eller hejar friskt på föräldrar, syskon och kusiner.
Tävlingen går både på vatten och land på en med bojar och koner snitslad bana som stundtals liknar slalom. Med hastigheter på uppemot 140 kilometer per timme är det inte ovanligt med vurpor, men det leder sällan till något allvarligt. Det berättar åskådaren Gunnar Arnesén som tidigare år hjälpt till på tävlingen och nu ligger med sin båt vid första parkett, flytbryggan i Flottsbro, med sällskapet Jeanette Däljemar. Stoppar du ner handen i vattnet är det ljummare än luften.
– Det händer väldigt lite egentligen. Det som hände i fredags var riktig otur, säger Gunnar Arnesén.
På fredagskvällen i förra veckan rapporterade svenska riksmedier om en olycka under svävar-VM. En man i 45-årsåldern omkom av sina skador. Informationen var knapphändig, men för Skärgården berättar Magnus Ivanoff som är pressansvarig för Svenska svävarklubben att föraren var från England och att han krockade med en annan tävlande.
– Vi förare ser det som en ren olyckshändelse, säger han.
Trots dödsolyckan och att några förare väljer att bryta fortsätter tävlingen på lördagen och söndagen. De planerade sex heaten – två per dag – krymps ner till totalt fem.
I den lilla svävarracingvärlden är alla vänner. Därför har både deltagarna och publiken känslorna utanpå kroppen efter fredagens olycka, menar Cissi Anknert. Hon kom in i svävarvärlden för 22 år sedan då hon träffade Hans Westerberg. Hon tävlar inte själv och konstaterar att det är fler som kör riktigt fort idag, än för 20 år sedan. Då var det kanske två per klass som höll höga hastigheter, numera mer eller mindre alla, utom möjligen i juniorklassen.
– Vad som är fascinerande genom åren är sammanhållningen mellan länderna. De ställer sig och mekar om en motståndare får problem. Alla ska med. De gör det tillsammans. Så är det inte i andra sporter där man håller sig på sin kant, säger hon.
Tony Österman från Lådna tävlar i Formel 2-klassen och ligger inför sista heatet etta. Han måste inte komma först i sista heatet för att vinna, men han måste komma före en viss motståndare.
– Du leder med ett poäng, konstaterar brodern Emil Hall.
I tältet står de tillsammans med den tredje brodern, Lucas. Alla tre tävlar och deras syster gjorde det tidigare. Tony har tävlat sedan han kunde köra i juniorklassen och har som vuxen kört de yngre bröderna i svävare till skolan.
– Det är en väldigt udda sport, och räknas som extremsport. Sedan blev det en familjegrej av det, säger Tony Österman.
Idag ska han till exempel utöver Formel 2 tävla i sin fars ställe i Formel 50-klassen, då fadern fått diskbråck.
Varför är ni så få som tävlar i svävarracing?
– Vi är dåliga på att göra reklam. Det är en sport för inbördes beundran och har nog bara inte spridit sig, skrattar han.
Hur ska du ladda upp nu?
– Inte tänka så mycket, bara ta det som det kommer. Hoppas det inte händer några olyckor bara.
Magnus Ivanoff tävlar även han i Formel 2 och står en bit bort och mekar med sin svävare.
– Man kan köra en hel säsong nere i Europa och inte behöva meka, sedan blir det VM och då får man så här konstiga fel. Det är skit i förgasaren tror jag, säger han innan det är dags för det avgörande heatet som kommer att ge honom en tredjeplats.
Skit i förgasaren är inget stort problem för den som tillverkat svävare sedan han var 16-17 år gammal. Då bodde Magnus på Norra Stavsudda och pappa Göran Ivanoff hjälpte till med försäljningen och tävlade själv under 80-talet. De första 20 åren bedrev Ivanoff sin verksamhet på Norra Stavsudda, och numera på Djurö.
– Jag bygger racingsvävare också men jag bygger aldrig färdiga racingmaskiner. Då kan inte jag visa mig på tävlingen, om motorn inte skulle funka. Så jag kan leverera skrov eller delar. De flesta svävare kommer från oss på ett eller annat sätt. Den modell jag tagit fram byggs idag på licens i England, Eurocraft.
I sista heatet bjuder mer än en klass på vurpor som slutar i bogsering av svävare in till stranden. Både Marcus Westerberg och Lucas Hall uppsöker sjukvård efter att ha fått rejäla smällar men mår efter omständigheterna bra.
Vi talas vid med Magnus Ivanoff igen dagen efter finalheatet.
– Det var den värsta helgen i mitt liv när man får en dödsolycka och dessutom är med och arrangerar. Och en person jag kände dessutom. Det har varit glimtar av bra racing ändå, men det kommer hela tiden tillbaka, säger han.
Fakta/VM i fem klasser
- VM hålls vartannat år men på grund av pandemin hölls VM 2020 år 2022. Varje klass kör normalt sex heat där föraren får 25 poäng för 1:a plats, 20 poäng för 2:a och 16 för 3:e. De sammanlagda poängen från alla heat räknas samman och den med flest poäng vinner.
- Formel 1 – Den snabbaste klassen. 1 drivmotor obegränsat cc men oftast 800 – 1000 cc, 1 lyftmotor obegränsat men oftast 300-400 cc.
n Formel 2-1drivmotor plus 1 lyftmotor med totalt 600 cc. Om man har lyftmotorn
direktdriven på vevaxeln, får man ha lite mer cc
- Formel 50 – Drivmotor på högst 500 cc och avgassystem Rotax 503