Foto: Ulf Stråhle/SVT
Konstnären Astri Bergman Taube köpte marken som Evert Taube skulle döpa till Sjösala med hjälp av sina inkomster och ett lån av skulptören Carl Milles.
Vi sitter innanför två stora hibiskusar, som Maria Taube har ärvt efter sin mormor Astri Bergman Taube. På bordet i lägenheten i Farsta, där hon bor med sin man Lasse Pettersson, står en bukett med röda tulpaner.
– Jag köpte tulpanerna för att mormor älskade den här röda färgen och jag ville att hon skulle finnas med oss nu.
Idag vill Maria Taube inte prata om morfar Everts betydelse för skärgården, nej, hon vill prata om sin mormor Astri Bergman Taube och hennes betydelse för Sjösala.
– Grejen är den att det var tack vare mormor som Sjösala finns, säger hon.
Evert Taubes Rönnerdahl som valsar över Sjösala äng är en klenod i den svenska visskatten och har bidragit till att göra Sjösala till en mytisk plats i den svenska skärgårdsidyllen. Det verkliga Sjösala ligger nära Stavsnäs på Värmdö och kom i familjens Taubes ägo 1928. Hur det gick till ska Maria Taube snart berätta men först ska vi backa tiden några decennier och bege oss tvärs över viken, till Gammelboda, där konstgjutaren Herman Bergman hade sitt sommarhus. Då var Sjösala bara en bit ängsmark. Han uppmuntrade och närde sin dotter Astris konstnärsdrömmar, tog med henne på utställningar runt om i världen och finansierade hennes konststudier, bland annat på Konstfack, i Paris och på Konsthögskolan Stockholm. Hans gode vän Carl Milles var hennes gudfar och efter avslutade konststudier jobbade Astri som assistent till honom. Hon fick bland annat i uppdrag att skulptera ett porträtt av Selma Lagerlöf. På hyllorna i Maria Taubes vardagsrum står gipsmodeller av hennes mormors skulpturer. Hon klättrar upp på en pall och tar ner ett självporträtt:
– Mormor var en person som kunde vara ganska barsk och rakt på men när jag var nära henne var jag bara lycklig. Hon sa alltid att jag var en kopia av henne.
Astri Bergman träffade Evert Taube i Paris, där hon studerade konst tillsammans med bland andra Thora Dardel. Trots att Astri var förlovad med en man i Stockholm reste hon, Evert och Thora till San Remo. Det tyckte inte Astris far Harald om. Hon tvingades resa hem och bryta kontakten med Evert. Maria Taube berättar att Astri när hon och Evert hade mötts igen fem år senare skrev så här till sin far: ”Får jag inte gifta mig med Evert vill jag inte gifta mig alls”. Herman Bergman skrev då till Everts far och frågade vad Evert kunde ha för sjukdomar. Everts far svarade då att Evert kunde tänkas ha alla sjukdomar utom svartsjuka.
Astri och Evert gifte sig 1925. Strax därefter hade de en gemensam utställning på Galleri Gummesson i Stockholm. En av Astris skulpturer köptes in av Nationalmuseum.
Samtidigt som Astri födde fyra barn, Per-Evert som föddes på Gammelboda 1926, Ellinor, som är Marias mamma, Rosemarie som dog elva dagar gammal och Sven-Bertil, försörjde hon familjen med sin konst. Ofta var det beställda skulpturporträtt av kända personer, som Albert Bonnier och Sigrid Hjertén.
1928 var tomten som skulle bli Sjösala till salu. Evert var i Australien men Astri kunde köpa tomten med hjälp av sina inkomster och ett lån som hon fick av Carl Milles.
Tomten var då obebyggd.
– Mormor som var mycket praktisk bygger ett skjul som hon kan ha som ateljé med bänkar längs med innerväggarna och en stor träkista i mitten av rummet med lera i, som mormor skulpterade på. Mormor skapade Sjösala i verkligheten och morfar skapade Sjösala i dikten.
Namnet Sjösala kom Evert på eftersom som tomten låg som en sal mellan två berg.
– Hon höll ihop allt, tog hand om familjen och såg till att morfar fick arbetsro. Han uppmuntrade henne i hennes arbete och gav henne frihet, säger Maria.
När de gifte sig skulle mannen försörja kvinnan och kvinnan fick inte arbeta men så ville varken Astri eller Evert ha det.
– Jag tror att Sjösala var hennes räddning. Där fick hon arbetsro. Hon kunde ta bussen från stan ut till Sjösala. Barnen och senare vi barnbarn kunde vara där med henne samtidigt som hon arbetade. Det kinesiska ordspråket ”Håll fast solen så att min arbetsdag kan förlängs”, hade hon skrivit ner i sin dagbok.
Astris bror, som var arkitekt ritade det hus som byggdes 1937 även om Evert hade gjort en mängd förslag och skisser.
– Det blev ett ljust funkishus med en stor veranda, minns Maria.
Numer finns halva tomten på Sjösala kvar i familjen genom Marias kusin, Jesper Taube. Det ursprungliga huset brann ner 1969 när en kvinna som var besatt av familjen satte eld på det, men Astris ateljé står kvar.