KRÖNIKA. Vid den här tiden på året brukar tyvärr tillbuden vara relativt många i skärgårdens farvatten. Fritidsbåtar går på grund, kolliderar, kör upp på land eller börjar brinna. Antalet sjöräddningsuppdrag är i regel fler än under andra tider på året och merparten av drunkningstillbuden inträffar på sommaren.
I juni drunknade 17 personer runt om i landet men ingen av olyckorna skedde i Stockholms skärgård. Några andra allvarliga tillbud har inte heller skett i vårt område under sommaren så här långt.
Väl medveten om att den saken kan förändras blixtsnabbt kan jag ändå inte låta bli att fundera över varför vi förskonats från svåra olyckor så här långt.
Att det skulle vara en positiv effekt av den omdebatterade sjöfyllerilagen kan uteslutas. Antalet båtolyckor har stadigt minskat långt innan lagen infördes och det finns heller inga belägg för att den verkar preventivt.
Vi vet att bra väder påverkar olycksstatistiken genom att många badar och ger sig ut på sjön under fina dagar. Med svenska mått mätt får ändå sommaren klassas som hyfsad så här långt varför förklaringen måste sökas på annat håll.
Svenska Livräddningssällskapet vill att det ska bli obligatoriskt med flytväst för alla som färdas med båt. Någon sådan lag har ännu inte införts så inte heller det är förklaringen till att tillbuden uteblivit.
En möjlig anledning är att båtsfolket blivit mer kunnigt och välutbildat. Samtidigt utrustas allt fler båtar med bra navigationsutrustning och andra nödvändiga tillbehör.
Jag är övertygad om att dessa faktorer är av stor betydelse i sammanhanget men naturligtvis är de inte den enda orsaken till att vi hitintills klarat oss undan. Förmodligen är det bara tur och tillfälligheter att något allvarligt ännu inte inträffat. Den hemska sanningen är att det bara är en tidsfråga innan det sker.
Nollvisionen, målet att ingen ska dödas eller skadas i trafiken, är och förblir en utopi såväl på land som till sjöss. Det är omöjligt att lagstifta bort allvarliga olyckor. Målet kan inte heller uppnås genom att medborgarnas vardagsliv detaljregleras. Snarare kan en sådan politik få rakt motsatt effekt då människor riskerar att sluta tänka själva och ta eget ansvar.
I en kritisk situation till sjöss är inga förbudslagar i världen till någon hjälp. Det självklara förstahandsvalet i allt sjösäkerhetsarbete borde istället vara att utbilda fritidsbåtsfolket så att de kan och vågar ta eget ansvar.
Det, i kombination med en väl utbyggd sjöräddningsorganisation, är det bästa sättet att begränsa antalet olyckor.
Lasse Söderman
