Vraken i Östersjön har en enorm, men outnyttjad, potential att berätta om forna tiders levnadsförhållanden ombord på fartygen. Det slår marinarkeologen Niklas Eriksson fast i en ny avhandling som ger en inblick i vardagslivet ombord på handelsskeppen.
I sin avhandling har Niklas Eriksson tagit ett nytt grepp om Östersjövraken:
– Tidigare forskning har lutat sig mot historiska källor om specifika händelser, dramatiska förlisningar eller om skeppet tillhört någon historisk kändis. Samtidigt finns det tusentals välbevarade vrak på Östersjöns botten som ingen bryr sig om. Trots att det är fantastiska lämningar, kompletta fartyg med personliga tillhörigheter, möblemang och allt, säger Niklas Eriksson som vill trycka på att fartygen faktiskt erbjuder en möjlighet att se hur tillvaron var ordnad för besättningen.
– Det är märkligt att så få vrak har undersökts, väldigt lite forskning rör själva vraken.
Niklas Eriksson har studerat fyra vrak av typen flöjtskepp, en vanlig skeppstyp som användes som handelsfartyg på 1600-talet. De gick mellan Nederländerna och Sverige med trä- och metallråvaror.
– Det man kan se är hur livet funkar när det är som det är mest, i vardagssituationer, hur man äter, sover och går på toa. Den typen av händelser som bygger upp livet i stort, och som man till viss del kan komma åt genom att titta på vrak. Här har vi en outnyttjad resurs, säger han.
Tidigare har man antagit att alla typer av skepp har följt mönstret för krigsfartyg, där befäl och manskap befinner sig långt ifrån varandra. Men inte på flöjtskeppen:
– Man kan se att besättningen har bott tillsammans, det har inte funnits något rumsligt arrangemang som gör skillnad på hög och låg. Oavsett rang har man ätit och sovit ihop.
Han har även studerat skeppens skulpterade symboler och funnit att handels- respektive krigsfartyg skiljer sig åt. Flöjtskeppen lyfter fram handelsmän som maktfaktor, medan krigsfartygens symbolik glorifierar kungamakten.
En aspekt som ofta glöms bort är att skeppen till största delen låg stilla, medan besättningen bodde kvar på fartygen. Ett av de undersökta vraken, Anna-Maria utanför Dalarö, är ett exempel.
– Hon låg där över vintern, som var rejält kall. Besättningen eldade på ordentligt, och passade på att gå iland och gå på krogen eftersom ölet ombord hade frusit. Vilket slutade med att fartyget fattade eld och sjönk, säger Niklas Eriksson och betonar att:
– Vi har världens bästa förutsättningar att bedriva marinarkeologi i Östersjön.
