Strax före nyår fick Möjaborna en sen julklapp i form av en nyinflyttad fyrabarnsfamilj, något många öar hett önskar sig. Möt familjen som hoppade av ekorrhjulet och flyttade ut bopålarna, och sno deras knep för att lyckas.
Det var den 28:e december, solen sken och Malin och Magnus Wallners rejäla flyttlass, packat på en hyrd färja, stävade in mot kajen vid Möjaström. Fyra kompisar hade följt med som flytthjälp, och alla hade de en lång eftermiddag framför sig. Men när Malin kastade en snabb blick mot kajen blev hon tagen. Kajen var full av folk, bilar och fyrhjulingar med släpvagnar. Visserligen hade hon flaggat för när flyttlasset skulle komma, men den här uppslutningen hade ingen av dem räknat med. 1,5 timme senare var hela flyttlasset inburet i huset.
– Jag började gråta, det var så fantastiskt, halva ön hade kommit för att välkomna och hjälpa till med flytten, säger Malin och ler.
I dag, två månader senare, har familjen rotat sig på ön, och det varma välkomnandet har inte ljumnat.
Men för att ta det från början. Tillsammans med sina fyra barn bodde Malin och Magnus i vad de kallar för Drömhuset i Vallentuna. Båda är husintresserade och hade hittat det perfekta, vackra, gamla huset, nära vänner och släktingar.
Båda hade fina jobb, Malin på bank och Magnus på ett glossigt magasin. Ändå fattades något. Två heltidstjänster och den ständiga pendlingen in till stan tvingade fram ett evigt pusslande av hämtning och lämning, vilket gjorde att familjen knappt sågs.
– Vi hade pratat länge om att vi borde flytta till landet men aldrig vågat, man är ju trygghetsnarkoman, säger Magnus och stryker hunden Pompe över öronen där vi sitter vid köksbordet med Möjaström glittrande utanför fönstret.
Men för tre år sedan gick Malin in i väggen, och förra året var det Magnus tur att närma sig utbrändhetens rand.
– Ekorrhjulet snurrade för fort, hela tiden ligger man efter. Vi ville inte vara kvar i det och kände att nu får det bära eller brista. Varken vuxna eller barn mår bra av stress, säger Malin.
Tankarna gick återigen mot att flytta. Frågan var bara vart, och hur de skulle försörja sig. Av en slump såg de ett hus till salu på Möja. I somras, under båtsemestern, åkte de för att titta, för skojs skull. Huset var inget för dem. Det var däremot ön. Även om ingen av dem hade koppling till vare sig skärgården eller Möja, mer än att Magnus var här med en kompis några gånger som tonåring. Plus att familjen gillar att hänga i ytterskärgården med båten.
– Vi började tänka på att faktiskt bo i skärgården. Eftersom vi har barn kändes det viktigt att det i så fall skulle vara en ö med skola, affär och året-runt-båt, och då finns det inte så många öar att välja på, fortsätter Malin.
Men såna beslut är inte lätta. I synnerhet när man bor i Drömhuset.
– Att köpa hus här kändes som en rolig utmaning, men att sälja Drömhuset – där fick vi en klump i magen, säger Malin.
Lösningen blev att hyra ut huset i Vallentuna, hyra ett hus på Möja och be om tjänstledigt, allt för ett år framåt.
– Vi har planerat väldigt noga, genom att tänka på det som ett provår så kändes det inte som en jättechansning. I värsta fall blir resultatet två meckiga flyttar och ett tungt ekonomiskt år, säger Magnus.
En annan viktig faktor var att huset på Möja skulle ligga vid vattnet. Dels eftersom enda nackdelen med Drömhuset var att det inte låg vid vattnet, och dels för att deras verksamhet på ön bland annat är att jobba med båtar.
– Vi ville ha snabb inställelsetid och slippa pendla för att hinna leva, säger Malin.
I dag bor familjen i ett hyrt hus, med bryggan utanför.
En viktig fråga att lösa var förstås just jobben. Magnus var tidigare pilot för Viamare och hoppas genom parets nystartade företag Wallner Marin få uppdrag dels för Sjöassistans och andra marina uppdrag, dels bygg- och verkstadsuppdrag. Bara någon vecka efter flytten började jobben trilla in och i dag står fyrhjulingarna på kö för service:
– Det finns alltid fordon som behöver mekas och lagas, och det har visat sig att svetskunskaper är efterfrågade här, så där kan jag vara behjälplig, säger Magnus.
Malin passar på att plugga företagsekonomi och affärsutveckling, men tar även uppdrag inom husbranschen med allt från fastighetstillsyn och renoveringar, till inredningsarkitektur. På visitkortet står: ”Allservice i sin personligaste form”, vilket rimmar väl med det traditionella skärgårdslivet.
– När vi var här och rekade ville vi försäkra oss om att vi inte kom och trampade någon på tårna, men vi fick hela tiden svaret att: ”Tänk inte ens tanken, här finns hur mycket jobb som helst!”, berättar Malin.
En annan uppmaning paret fick var att berätta om sina idéer och erfarenheter eftersom de alltid kunde komma till nytta.
– Vi var lite rädda för att öborna skulle vara misstänksamma mot fastlandsfolk, men det har varit tvärtom, säger båda två som redan har gått med i både Möjaskärgårdens företagarförening och Möja kulturella ungdomsrörelse.
Men det fanns ytterligare en mycket viktig faktor som skulle avgöra flyttbeslutet, nämligen barnen Hugo 13 år, Noah 9 år, Theo 6 år och Juni 4 år.
– Barnen var med i diskussionerna hela tiden, redan när vi fick idén i somras. När vi väl tog beslutet, ungefär när semestrarna tog slut, hördes kanske inga hurrarop, men de var inte emot det, berättar Malin.
Två saker fick stor betydelse. Den första skedde redan i augusti efter att Malin och Magnus tagit kontakt med några öbor och berättat om planerna. Hela familjen fick en inbjudan att komma ut en dag på ett studiebesök, och gavs en rejäl rundtur av företagarföreningen för att visa vad ön hade att erbjuda.
Den andra händelsen var när familjen besökte ön under höstlovet och bjöd in hela skolan till grillfest på skolgården. Allt för att lära känna skolan och inte minst de nya skolkamraterna med familjer:
– Vi grillade och lekte lekar och det blev precis så bra som vi hade hoppats. Nioåringen som var mest tveksam till flytten träffade snabbt en kompis, och vi fick möjlighet att träffa de övriga föräldrarna, säger Malin leende.
Fyra nya barn på en ö innebär en rejäl energiinjektion till skolan, som totalt med förskolan nu har 23 barn. Hittills har erfarenheterna bara varit positiva:
– Barnen är friare här och har faktiskt mer aktiviteter än vad de hade i förorten. De vuxna är mer engagerade och har bättre koll på barnen. Vi tycker även blandklasserna är bra, den som vill marschera på snabbare kan göra det, och den svagare kan jämföra sig med de yngre. Barnen får större utmaningar, på ett kravlöst sätt. Barnen har dessutom blivit mer sociala här. Självklart saknar de sina gamla vänner, men de har hittat nya, säger Malin.
Enda problemet i dagsläget för barnen är, enligt vad de äldsta tre säger unisont:
– Nätverket suger, vi kan inte spela dataspel och titta på youtube längre, det är dåligt. Men leken är roligare här, skolan är annorlunda när flera olika klasser är i samma rum, men det är kul att göra annorlunda saker.
Det är dock ett tillfälligt problem, eftersom ön har fiber som dock ännu inte är inkopplat i det hyrda huset.
Malins och Magnus tips för den som funderar på att lämna ekorrhjulet och flytta ut är:
– Det känns som ett stort steg, men fler borde tänka på det som ett test. Ta ett provår, det är inte så svårt som många tror.
I sommar är provåret halvvägs, och ett nytt beslut ska tas, om familjen ska stanna eller ej:
– Som det känns nu stannar vi kvar, inte minst för att Möjaborna är såna änglar!
MALIN OCH MAGNUS TIPS FÖR UTFLYTTARE
- Flytta ut på vintern, då kommer sommaren som en bonus
- Sök kontakt redan innan med skola, öbor och föreningsliv
- Det finns mycket jobb lokalt om man kan tänka sig att göra lite vad som helst
- Var inbjudande och öppen när ni flyttar ut, då blir mottagande likadant
