KRÖNIKA. Det är lätt att ta saker för givna. En enkel sak som att åka ut och bada och grilla i naturen en varm sommarkväll är en självklarhet för många, men kan vara ett stort projekt som kräver mycket planering och kunskap på förhand för vissa.
I veckans nummer skriver vi om tillgänglighet på olika sätt. Dels om Lias Hedlund på Resarö, som har Downs syndrom. Han ska nu börja tävla i para-karate, en idrott som befinner sig i sin linda i Sverige. Där är Resarö en av klubbarna som nu går i bräschen för att alla ska ha rätt till meningsfull fritid, rörelse och social gemenskap.
Vi skriver också om Linda Lord och Ludvig Hellström som nu satsar på att göra skärgården mer tillgänglig för människor med rörelsehinder. Människor som kanske aldrig förr fått känna vinden i håret under en båttur, doften av mossa längs en daggvåt skogsstig, eller sett solnedgången från en klippa i ytterskärgården ska med hjälp av terränggående rullstolar kunna komma längre ut i naturen än vad som hittills varit möjligt med permobiler.
Det finns ingen entydig statistik om hur många i Sverige som idag inte kan ta sig ut i naturen på grund av sina funktionsvariationer. Men klart är att viljan finns bland många av dessa, och det behövs inte nödvändigtvis stora förändringar för att människor som idag är utestängda från naturupplevelser ska kunna ta del av dem.
Men om det redan idag finns en debatt om turismens slitage på känsliga miljöer så lär den knappast minska av detta arbete. Fler besökare ger ett högre tryck på växt- och djurliv. I många nationalparker och naturreservat är det förbjudet med terrängfordon. För mycket infrastruktur som breddade stigar med spänger och ramper kan också förta själva vildmarkskänslan som många vill åt. Samtidigt kan just styrningen av besökare göra att känslig mark faktiskt skyddas bättre.
I en studie från Mittuniversitetet i höstas intervjuade forskaren Kristin Godtman Kling förvaltare av naturmiljöer på olika platser i landet om hur de ser på målet att naturen ska vara tillgänglig för alla. Samtliga pekade på att det finns komplicerade konflikter inom området, just för att ökad tillgänglighet kan skada känslig natur.
– Det finns de som talar om att naturen blir förstörd om man gör den tillgänglig. Vad betyder det att naturen blir förstörd? Vilken natur är det vi ska skydda och vem ska få uppleva den skyddade naturen, undrar hon i en intervju i tidningen Funktionshinderpolitik.
Samtidigt säger hon att i princip ingen av de förvaltare som deltog i studien hade något aktivt samarbete med någon användarorganisation. Vad är det om inte exkludering?
Det är inga enkla frågor. Men nog är det rimligt att diskussionen i alla fall förs med de som berörs.
