KRÖNIKA. Sjötrafikutredningen som nu presenteras beskrivs som vag, otydlig och motsägelsefull av Skärgårdens trafikantförening. Utredningen saknar konkreta beskrivningar och är så otydlig att den framstår som meningslös, enligt föreningen.
Efter kritiken som riktats mot det ursprungliga förslaget har dess arkitekter i slutversionen försökt kombinera de två huvudalternativen: långlinjer från huvudstaden samt små, snabba, båtar mellan kärnöar och replipunkter.
Ett sådant halsbrytande akrobatiskt nummer kan absolut bli succé men kräver att man landar med båda fötterna på jorden.
Är riktlinjerna för yvigt målade och allmänt hållna skapas utrymme för vantolkningar och kompromisser vilket den komplexa trafikfrågan absolut inte är betjänt av.
Förutom ambition, kunskap, mod och som alltid pengar är det även nödvändigt att på detaljnivå lösa de knutar som finns. Och kanske allra viktigast: att visionernas befälhavare inte tillåter myterister att ta över rodret och ändra den utstakade kursen.
För nog är det märkligt att det gång efter annan tycks hamna grus i maskineriet som ställer till det på lokalnivå helt i onödan. Viktiga och väl fungerande anlöp vid vissa bryggor tas plötslig bort från rutterna. Godstransporter till öar dras in fast man vet att det får stora konsekvenser för öarnas näringsidkare, istabell införs fast det inte funnits is på hela vintern. Att utredningen ens måste föreslå att ”förutsägbara tidtabeller” ska upprättas är i det närmaste komiskt.
Men sedan utredningen slutfördes har vår värld ställts på ända. På Waxholmsbolagets fartyg får idag Ukrainas krigsflyktingar färdas gratis och runt om i skärgården öppnar öbor sina hem för dem. I skuggan av det fasansfulla har sjötrafikfrågan plötsligt blivit futtig och underordnad.
