Klockan närmar sig sex på eftermiddagen när Waxholmsbolagets fartyg Sandhamn sakta styr in mot Harö brygga. Vi har kommit till ön för att delta i den årliga viltinventeringen av mufflonfår och dovhjort som görs för tredje året i rad. Ingen av arterna tillhör den naturliga faunan och anses av många som inplanterade. Många öbor vill därför få mer kunskap om de ökar eller minskar i antal.
Vid bryggan hämtas jag upp av Finn Hedvall, som tar mig till sin sommarstuga vid Harö by, den plats där vi ska sitta på pass under kvällen. Med varsin kopp kaffe slår vi oss ner på baksidan av huset där vi har uppsikt över populära betesmarker. Vi behöver inte smyga. Mufflonfåren är inte särskilt skygga utan kan röra sig bland husen, även om folk är hemma.
– Det har varit en stor diskussion på ön framförallt om mufflonfåren sedan de planterades in på ön för ungefär åtta år sedan. Några år senare planterades dovhjort in och några blev väldigt irriterade över det, säger Finn Hedvall.
För många husägare handlar problemen om att djuren äter upp odlingar, buskar och gnager av bark på träden. Finn visar mig hur hans syrenhäckar betats ner och hur fruktträden håller på att dö.
– Tulpaner är utsiktslös och varenda grönsak ger de sig på. Jag kan dras med att djuren finns på ön, men tycker man borde kunna kompromissa och kanske hägna av mark istället.
Den vackra försommarkvällen gör att grannarna är i full färd med att grilla fläskfilé. Kanske är det rösterna och rörelserna som gör att viltet till en början lyser med sin frånvaro. Vi går runt på framsidan av huset och plötsligt händer det. Bakom en liten lada ute på en äng stöter vi på en flock med mufflonfår som lugnt står och betar. Oavsett vad man tycker om dem är det svårt att förneka att det är en häftig känsla att se vilda får i naturen. När djuren ser oss väljer de att dra sig undan inåt skogen.
Efter några timmar börjar det skymma och årets inventering närmar sig sitt slut. Mattias Strauss kommer gående genom skogen från sin utkiksplats. Han har sett ett 20-tal får under kvällen från sin plats, han tycker att det finns alltför många får på ön.
– Det har skett en total explosion av antalet fästingar. En vanlig sommardag när vi går ut med hunden kan jag plocka 50 fästingar. Jag har varit på ön på somrarna sedan barn. Under 30 års tid fick jag tre fästingar, nu plockar jag en nästan varje dag.
För honom är det solklart att fästingarna ökat och att det har att göra med öns nya djurinvånare. Men alla delar inte den uppfattningen. Längs med en av öns alla vindlande stigar stöter vi på en man och en kvinna som tycker problemen är överdrivna.
– Det har alltid funnits fästingar på ön. Det finns många här som inte har något emot djuren, men de som skriker högst är de som hörs, säger kvinnan.
– Djuren betar och håller markerna öppna. De skulle annars växa igen, men det talar man inte så mycket om säger mannen och hänvisar till forskaren Carl-Gustaf Thulin, som förespråkat mer betande djur i landskapet, även mufflonfår.
Ingen av dem vill uppge sina namn, frågan är infekterad på ön. Jägare skjuter av en del djur, men samtidigt stödutfodras djuren under vintern, det intygas av flera personer jag kommer i kontakt med. Tillvägagångssättet är inte nytt, mufflonfår har planterats in och stödutfodrats på flera andra håll runt om i Sverige, även på andra platser i skärgården. Att plantera in mufflon och dovhjort är inte bara en olägenhet för folk utan ett brott mot jaktlagen. Men åter till vilträkningen. I år deltog 35 personer och totalt observerades under kvällen 72 dovhjortar och 97 mufflonfår på Storö och Harö. Det är fler än förra året, men färre än 2018.
– Antalet är inga absoluta tal utan de djur vi ser på bevakade områden. Över tiden kan man se om antalet går upp eller ner, men det är mycket som påverkar resultatet. Jag tycker ändå att vi får en hyfsat bra indikation på läget. Mufflonpopulationen verkar ganska konstant, vi ser inga drastiska förändringar, säger Pär Dehlin, den som analyserat resultatet.
Viltinventeringen sker vid ungefär samma tid varje år. Vid räkningen försöker man eliminera felkällor som att djur räknas flera gånger, men resultatet beror också på hur många som är med och räknar.
Mufflonfår räknas idag som en främmande art. Det innebär att den förts in i Sverige av människor och inte tillhör den naturliga faunan. Mufflonfår anses däremot för närvarande inte vara en invasiv art eftersom den inte är ett tillräckligt hot mot ekosystem och biologisk mångfald. För ett drygt år sedan blev den riskklassad av Artdatabanken, som en art med hög risk för spridning. Artens påverkan på människors djur och hälsa, eller negativa socioekonomiska konsekvenser kan göra att Naturvårdsverket i framtiden kan komma att klassa den som invasiv.
På väg mot ångbåtsbryggan för hemfärd träffar jag Benny Åsberg. Han är en av dem som vill att de skjuts bort helt eller placeras i hägn.
– Det finns så många av dem, även fridlysa växter äter de upp. Orkidéer som Nattviol, Adam och Eva och Svärdssyssla har försvunnit helt. Effekten av djuren blir därför även ett miljöbrott.
Benny Åsberg säger att mufflonfår inte simmar, men han är orolig över vad som händer vid nästa isvinter när djuren kan sprida sig in i känsliga naturreservat i närheten.
Utsättningarna har både polisanmälts och anmälts till länsstyrelsen, men brotten är svåra att utreda och i grunden är det upp till jakträttsinnehavarna att skjuta djuren.
Väl hemma märker jag att två fästingar valt att följa med mig trots min täckande klädsel. Något sådant har jag aldrig upplevt på andra öar jag varit på och visst ger det en bitter eftersmak till en i övrigt vacker skärgårdsupplevelse.
Fakta/Mufflonfår (Ovis aries musimon)
- Ursprungligen vilda får från Sardinien och Korsika som introducerats i flera andra europeiska regioner.
- Baggarna kan ha en mankhöjd på 90 centimeter och vikt på 50 kilo. Tackor väger omkring 35 kilo.
- Jakt får ske under hela året
- Räknas av Naturvårdsverket som en främmande art
- Att plantera in vilt som mufflon och dovhjort räknas som ett jaktbrott
Källor: Wikipedia och Naturvårdsverket
