När hösten kommer och dagarna blir kortare väcks fåglarnas drift att flytta söderut. Att flytta är energikrävande och kan vara farligt. Vissa fågelarter väljer därför att stanna så länge som möjligt. Men att övervintra är ingen dans på rosor och blir en kylslagen balansgång mellan liv och död.
Stockholms skärgård är ett viktigt övervintringsområde för några fågelarter, framförallt olika sjöfågelarter. En del stannar kvar så länge det är isfritt och andra bara rastar en kortare period och bygger upp energireserven. De flesta fågelarter som häckar i Stockholms skärgård lämnar området när hösten börjar närma sig. Flyttningen från skärgården pågår från juli till oktober. De som flyttar förbi redan på sommaren är arktiska vadarfåglar. De vanliga skärgårdsfåglarna flyttar senare.
– Ejdern flyttar och det är bara några ströexemplar kvar på vintern. Storskarven flyttar, de flesta ner till södra Europa. Skrattmåsen försvinner också och är ett trevligt vårtecken när den kommer tillbaks i mars, säger Sören Lindén vid Stockholms ornitologiska förening.
Födotillgången är den viktigaste parametern som styr om en fågel kan stanna eller inte. Ejdern flyttar till områden med stora musselbankar utanför Gotland. Det är viktigt att hålla sig i så god kondition som möjligt inför den stundande vintern och häckningen nästa vår.
– Vintern får inte bli en period där fågeln bara överlever. Den måste flytta till ett område där det finns riktigt gott om mat.
Fågelarterna i skärgården delas in i kategorierna kort- medel- och långdistansflyttare. Fisk- och silvertärnor är extrema långflyttare. Fisktärnan flyttar till södra Afrika och silvertärnan till vattnen vid Antarktis. Flyttningen utlöses av ljusmängden och är hormonellt styrd. När dagarna blir kortare och ljuset svagare drabbas fågeln av en flyttningsoro och känner att de måste ge sig av.
– Tärnorna flyttar riktigt långt. De måste starta i god tid och påbörjar sin resa redan i slutet på sommaren. Alla fågelarter har utvecklat en strategi som är bäst för just den arten. En del flyttar medan andra stannar kvar. De som stannar behöver inte utsätta sig för flyttningens alla faror med oväder, rovfåglar och jakt. De har också en fördel med att vara närmare häckningsområdet så att de kan besätta den mest fördelaktiga häckningsplatsen när våren kommer.
Att stanna kan också medföra vissa risker om vintern blir svår. Fåglarna har en stor förmåga att minnas de bästa övervintringsplatserna och kan återvända till samma område från år till år. Ungfåglarna har inte samma minnesbank och löper en betydligt större risk att duka under.
Vissa sjöfågelarter väljer att stanna kvar i skärgården så länge det är isfritt, exempelvis knölsvan, gräsand, storskrak, vigg, knipa och sothöns. Det är dock inte alltid säkert att det är de lokala häckfåglarna som syns. De kan också handla om fåglar av samma art som kommer norrifrån.
– Många fåglar flyttar hit från norra Ryssland, exempelvis viggar som vi vet säkert genom ringmärkning. Våra viggar kan ha flyttat söderut och så kommer de ryska i stället.
Stockholms skärgård är ett viktigt övervintringsområde för många sjöfågelarter, men det är svårt att veta exakt vilka som är inhemska eller inflyttade. Den procentuella fördelningen är oklar. Det är några fågelarter som kommer till skärgårde
n norrifrån för att övervintra. Här finns viktiga födosöksområden, säger Sören Lindén och fortsätter:
– Alfågeln som häckar i fjällen och på tundran i Ryssland dyker upp hos oss på vintern. Det förekommer också mer ovanliga fågelarter från Arktiska farvatten som kan vara ett bevis på skärgårdens betydelse som tillfälligt rastplatsområde för exempelvis praktejder, alförrädare och vittrut.
Vissa områden i skärgården har större betydelse än andra för övervintrande fåglar.
– Runt Landsort är det stora fågelmängder på vintern. Även vid exempelvis Muskö och Gålö. Vissa vikar med lämpliga grundområden är eftertraktade och kan uppsökas av ett stort antal övervintrare. En serie milda vintrar genererar också ett växande antal övervintrare, exempelvis knölsvanar som flyttar längs iskanten bara så långt det behövs.
Vissa fågelarter söker sig aldrig in i skärgården utan flyttar bara förbi, exempelvis prutgås och vitkindad gås. De har inget intresse av att flyga över land. Oftast är det fågelarter från norra Skandinavien och Ryssland som passerar. De vitkindade gäss som syns inne i skärgården är inga flyttfåglar utan lokala häckfåglar.
– Fina fågellokaler att studera vinterfåglar finns exempelvis runt Muskö, Gålö, Utö och Landsort. Fina lokaler finns också runt Norrtälje och Väddö. Det ger en härlig känsla att se de stora flockarna där ute. Det också kan dyka upp lite mer sällsynta fågelarter som praktejder, alförrädare eller vittrut som alltid är kul att se, säger Sören Lindén.
Vintern är ett trångt nålsöga som många fågelarter i skärgården måste ta sig igenom. Många gånger är det bara de starkaste som överlever.
