Det finns inga taxibåtar i Stockholms skärgård som är anpassade för rullstolsburna vilket står i strid med lagen om färdtjänst. I länet ansvarar Region Stockholm för färdtjänsten.
– Vad jag förstår är det ingen som har vetat om detta över huvud taget, varken tjänstemän eller politiker, säger Stefan Ljungberg som nu JO-anmäler regionen.
Stefan Ljungberg bor på Ingmarsö tillsammans med sambon Rose-Marie Sandberg. Hon sitter i rullstol till följd av två strokes, och en fungerande färdtjänst är därmed ett måste för henne. Problemet är dock att det, trots lagen om färdtjänst, inte finns någon upphandling för tjänsten.
I ett svar från Färdtjänsten till Rose-Marie Sundberg går att läsa:
”Idag finns inga taxibåtar i Stockholms skärgård som är anpassade för att resa med rullstol. De båttaxibolag som verkar i skärgården (…) kör "traditionella" taxibåtar, som tyvärr inte är tillgängliga för rullstolsburna.”
Detta innebär att ifall Rose-Marie Sundberg blir utskriven från sjukhuset en fredag eftermiddag, så kan hon tvingas vänta i 17 timmar på nästa reguljära båt.
– Läkaren litar ju på att färdtjänstlagen tar hand om resten efter att man har blivit medicinskt färdigbehandlad, säger Stefan Ljungberg.
Runt om i landet är det kommunerna som ansvarar för upphandlingen av färdtjänst. I Stockholms skärgård ligger däremot ansvaret hos regionen. Efter att ha kontaktat flera personer längs den svenska kustlinjen erfar Stefan Ljungberg att färdtjänsten fungerar bättre på andra platser, exempelvis i Öckerö kommun. Där skedde en snabbutredning, efter att det uppdagats att en person tvingats vänta på färdtjänst i nästan två timmar – varpå en upphandling gjordes.
– Allting är mycket lättare för skärgårdsborna där. De har bättre trafik och service på alla plan.
Stefan Ljungberg har nu JO-anmält Region Stockholm. Även om vissa av de politiker som han talat med verkar besvärade och angelägna om att få till en förändring, så menar Stefan Ljungberg att det tar för lång tid.
– Här har man inte ens gjort en upphandling ännu… Det jag tycker är märkligt är hur det bara kan falla mellan stolarna. Det finns ändå en lag i botten. Vad jag förstår är det ingen som har vetat om detta över huvud taget, varken tjänstemän eller politiker.
Han konstaterar att läget för de rörelsehindrade i Stockholms skärgård inte alltid har varit så här dåligt. Han har själv jobbat med sjötransport, på 80-talet. Även om hans båt inte var helt optimal för personer med funktionshinder så hjälpte han (och många andra) till när det fanns personer i behov av färdtjänst. Dessa fick, utöver själva färdtjänsten, även hjälp att ta sig hela vägen hem till stugan. Han är noga med att påpeka att det inte bara är hans hustru som påverkas av den bristfälliga färdtjänsten i skärgården. Han har pratat med flera andra rörelsehindrade skärgårdsbor, som också är bekymrade.
– Det måste lösa sig, annars är det många som inte kan bo kvar i skärgården.
Stefan Ljungberg har informerat organisationen Delaktighet Handlingskraft Rörelsefrihet (tidigare De Handikappades Riksförbund) om situationen. De har svarat att de också ska ta upp ärendet.
Text: Jim Smith Rehnström
