En 50-åring med en rad fjädrar i hatten firades i lördags med dunder och brak. Blidö-Frötuna skärgårdsförening, den andra skärgårdsföreningen som bildades och även är upprinnelsen till Siko, har genom åren drivit en rad viktiga skärgårdsfrågor. I många fall framgångsrikt, men undantag finns.
50-åringen Blidö-Frötuna skärgårdsförening firades i lördags med ett besök på Söderarm och middag på Tjockö, dit ett 30-tal gäster kommit för att fira halvsekelsjubilaren.
Men allt började i Hammerska ladan i Furusund, sommaren 1964. Statens planer på att skapa naturreservat på en rad öar i skärgården, som öarna söder om Möja och ett par områden i Norrtälje skärgård, fick skärgårdsborna att gå man ur huse. Protestmötet den där julidagen i Hammerska samlade stora skaror, och fick skärgårdsborna i området att inse behovet av att organisera sig.
Några månade senare var organiserandet ett faktum, när ett stort antal skärgårdsbor samlades i det gamla kommunalhuset Blidö gård och klubbade bildandet av Blidö-Frötuna Skärgårdsförening. Blidöbon Britta Gunnarsson var med på mötet och valdes in som ersättare i styrelsen. Hon minns den där septemberdagen 1964:
– Det var en väldigt stor oro i skärgården mot att markägarna inte skulle få göra vad de ville med sin mark, säger Britta Gunnarsson som satt i styrelsen fram till år 1997.
Dalarö skärgårdsförening (i dag Södra skärgårdens intresseförening) hade bildats året innan, och året efter Blidö-Frötuna såg Mellanskärgårdens intresseförening dagens ljus.
De tre föreningarna kände snart behovet av ett gemensamt paraply, och 1969 bildade föreningarna tillsammans Siko (Skärgårdens intresseföreningars kontaktorganisation).
– Det var ett verkligt lyft, sedan dess har vi haft ett väldigt bra samarbete med högre instanser, säger Britta Gunnarsson som även var ordförande i Siko under elva år.
Flera år senare, 1984, var Siko också med och bildade Skärgårdarnas riksförbund, SRF. Något som gör att föreningen kan verka på tre nivåer i dag. Dels på kommunalt plan genom kommunens skärgårdsråd, dels i Siko på landstings- och länsstyrelsenivå och dels på nationell nivå genom SRF.
Markfrågan var som sagt avgörande för bildandet av föreningen, Britta Gunnarsson säger:
– Det vi var emot var att regelverket var så hårt att man knappt kunde använda marken. Det var som att den togs ifrån en, och i och med att marken blev naturreservat höll alltihopa på att förslyas. I dag har det mjukats upp, markägarna får använda sina marker till djurbete och liknande, så det har blivit bättre.
Nästa viktiga fråga, vårjakten på sjöfågel, kom under 1970-talet och blev huvudpunkten vid det första Skärgårdstinget på Möja i maj 1972. Den är ett av exemplen där föreningen inte lyckats få gehör:
– Nu flyger sjöfågeln över oss och skjuts på Åland i stället, säger Britta Gunnarsson.
På 1980-talet kom det fria handredskapsfisket, ”rena katastrofen” med hänvisning till det stora fritidsfisketryck som ansågs komma från den närliggande storstaden. Att en av ”skärgårdsbornas självklara tillgångar” skulle tas ifrån dem gav heta diskussioner på skärgårdstinget det året och Socialdemokraten Wictorsson, som drev frågan i riksdagen, hotades bli kastad i sjön.
Sedan dess har frågorna rört bristen på hyresbostäder, fastighetsskatten och kampen om byskolorna. Just fastighetsskatten är ett exempel på framgångar för Blidö-Frötuna, enligt föreningen var man en viktig bricka i det spelet. ”Vi lärde oss att hitta i riksdagshuset och på skatteutskottet. Vi blev nästan familjära med tjänstemännen. Vi hade så mycket på fötter, att man ringde från utskottet och rådfrågade oss hur man skulle kunna ändra till humanare regler” skriver föreningen i medlemsbladet.
– Där stred vi otroligt mycket, jag var bland annat med och uppvaktade Kjell-Olof Feldt. Man kunde slå sig blodig. Men till slut togs den bort, det var en seger, säger Britta Gunnarsson.
Hon lyfter även fram trafiken som en viktig fråga:
– Både Fejan, Tjocko och Arholma har fått bättre turer, vilket har lett till att folk kan bo på öarna.
I dag finns tolv intresseföreningar i skärgården:
– Jag är väldigt glad över det arbete vi en gång startade, det har tillkommit många duktiga medarbetare under årens lopp. Hade vi inte vaknat, protesterat och startat föreningarna är risken att det statliga hade tagit över mer. Vi har också haft stor nytta av samarbetet med länsstyrelsen och landstinget, det finns en hel del samarbetsorgan i dag, säger hon.
På frågan vad hon tror väntar runt hörnet säger Britta Gunnarsson:
– Trafiken är fortsatt viktig. Men även sjukvården och åldringsvården, det blir en massa gamla skärgårdsbor snart. Vi måste också kunna behålla våra ö-skolor, nyckeln till utveckling, vilket jag tror politikerna åtminstone här i Norrtälje förstår, säger hon och fortsätter:
– Sedan måste det finnas jobb, och där är turismen och fritidsfolket viktiga, något som behöver vara förankrat hos kommunen.
Foton: Björn Sjöblom