De är nötta, ärvda, lagade och älskade. Och kanske är deras kloka budskap nu på väg ut från linneskåpen och upp på väggarna igen. Vi pratar förstås om bonader, denna hantverksskatt från kvinnors händer som gjorde det legitimt att i det enklaste tjäll utöva sin konstnärlighet.
Väggarna i Vaxholms rådhus är för närvarande fulla av visdom, ordspråk och kloka levnadsregler, skapade med sirligt, sköna handstilar och täta stygn. Här ställer ortens konstförening just nu ut väggbonader i mängder.
-Jag gillar uttryck och sentenser, många av de här ordspråken är sådana som de flesta använder sig av i vardagen, utan att ens tänka på det, säger Elisabeth Attermark som har skapat utställningen tillsammans med bland andra föreningens ordförande Ulla-Britt Skeppstedt.
Bonader kom på modet redan vid förra sekelskiftet, bland herrskapets fröknar och mamseller. Men den största spridningen kom först några år senare, och då bland torpare och bönder.
-Det kan ha hängt ihop med att postorderkatalogerna började komma då, i dem fanns många mönster för bonader att köpa, förklarar Elisabeth Attermark medan hon visar runt i de olika utställningsrummen där bonaderna har hängts upp efter färg, som de konstverk de utgör.
I höst- och vinterkatalogen från Åhlén och Holm, för åren 1912/1913 fanns de första väggbonaderna att köpa som mönster. Men man kunde även hitta dem publicerade i veckotidningar, som Allers familjejournal, varifrån mönstren helt sonika ritades av.
- Den absoluta merparten som skapade bonaderna var kvinnor, även om det fanns män som gjorde det. Men de tyckte man var lite eljest, säger Elisabeth Attermark.
Karlarna återfanns däremot vid ritbordet, som mönsterskapare. Bland annat känner man till mönsterskaparna ”Färgglade Nisse” i Bollnäs och ”Ritarn”, en dansk som gick runt på gårdarna i södra Sverige och ritade upp mönster.
Tack vare det 80-tal bonader som utställningen består av, går det att skönja vissa mönster i valet av motiv. Detaljer som återkommer på många av dem är barn, härden, katten, klockan (som minner om tiden), änglavakten, spinnrocken, kaffekitteln, björkar, trasmattan, redskapen, köksbordet och inte minst fönstret, som finns representerat på mången bonad. Den vanligt förekommande röda stugan tror Elisabeth kan ha symboliserat drömmen om det egna hemmet för fattiga statarkvinnor. Medan redskapen förstås handlar om arbetets dygd.
Vissa bonader är sparsmakade i färgvalet, medan andra utgör rena färgexplosionerna. Många mönster går igen i valet av både motiv och budskap. Medan andra kan ha samma motiv, men olika budskap. Eller så är första halvan av budskapet överensstämmande med andra, medan andra halvan av budskapet är annorlunda. Uppenbarligen har här funnits stora möjligheter för den egna kreativiteten att blomstra.
- Bonaderna var ett legitimt sätt för kvinnorna att skapa något konstnärligt, under en tid när man såg föraktfullt på konstnärer, säger Ulla-Britt Skeppstedt.
Budskapen i verken andas alla flit, dygd och god moral och skulle varna, förmana och uppmuntra.
- De var ett sätt att göra sin stämma hörd utan att höja rösten. Man kunde exempelvis visa att man var kristligt sinnad, eller göra ställningstaganden som fosterlandsvän, säger Elisabeth.
Under 1930-talet dalade intresset för bonaderna, och de förpassades till linneskåpens mörker. Under 1970-talet kom de tillfälligt fram i ljuset igen, till väggen ovanför kökssoffan. För att några år senare åter förpassas till linneskåpen och sedermera dödsbona.
- Men man har aldrig kastat bort bonaderna verkar det som. I dag hittar vi dem på loppisar, eller hemma i gömmorna. Många som har besökt utställningen har kommit på att de har gamla bonader hemma. Ofta gav mödrar sina bonader i arv till döttrarna, som sparade dem eftersom de visste hur mycket arbete som är nedlagt på dem, säger Ulla-Britt och tillägger:
-Bonaderna står för något som har med familjen och kvinnors arbete att göra.
Vaxholms konstförening gick bland annat ut med flygblad liksom i sitt programblad med efterlysningar om alster till utställningen. Gensvaret blev väldigt bra. De 80 bonaderna i utställningen kommer bland annat från Resarö, Vaxön, Skarpö och Rindö, men även från Sollentuna och Åkersberga.
-Folk som har lämnat bidrag till utställningen är väldigt stolta, förklarar Elisabeth.
Bonaderna på väggarna i Rådhuset verkar i många fall ha varit älskade och bär spår av lappningar och lagningar, liksom märken av häftstift i hörnen. Det är nästan så man kan se dem framför sig hängandes ovanför pinnsofforna i de små torparköken.
Men Elisabeth Attermark nöjde sig inte med enbart gamla bonader i utställningen, utan har även efterfrågat nya alster. Här syns bland annat en bonad med texten skriven i morsealfabetet. En annan bonad kallad Rindötapeten, där bildspråket berättar om en Rindöfamiljs liv, och där inspirationen hämtats från den världskända Bayeuxtapeten.
Ytterligare en bonad innehåller uppmaningen: ”Gör lite vad du vill, men se för fan till att FÖRSÖRJA dig, FÖRÄNDRA dig, FÖRVERKLIGA dig och var jävligt snygg och normal under tiden så löser nog det här sig ska du se” med en blinkning mot kraven på den moderna människan.
Elisabeth och Ulla-Britt resonerar kring hur de gamla bonadernas ställningstagande kring kristlighet och fosterlandskänsla, vilka berättar mycket om bonadens ägare, tar sig uttryck i dag, och konstaterar:
-Budskapen i bonaderna påminner om budskapen på Twitter, där man med ett kort, kärnfullt budskap visar vem man är och där man oemotsagd når ut lite i periferin, säger Ulla-Britt.
Det går förstås att dra fler paralleller med sociala medier. Motiven många lägger upp på facebook påminner om dem på bonaderna, som barn, husdjur, måltider, fikakoppen och arbetet.
Elisabeth påminner om att bonaderna många gånger kritiserats för att utgöra förspilld kvinnokraft:
-Men hur skulle det kunna vara det? Det är att förringa det kvinnliga arbetet. Det handlar om ett uttryck, vacker folkkonst med mycket tid nedlagt på det, säger hon.
Utställningen pågår till och med den 17 januari på Vaxholms rådhus. Sugen på ett besök? Kom då ihåg: ”Gladt sällskap gör vägen kort”.
Tips: så sköter din bonad:
- Solen har förmodligen blekt tyget i din bonad varvid tyget är skört, så tvätta försiktigt, i fall det behövs.
- Tänk på att vissa garn som använts kan färgfälla.
- Bonader mår bäst av att pressas.
- För upphängningen – fäst små upphängningsringar med sytråd i hörnen så slipper du skada tyget med häftstift. Bonader vill hänga väl uppsträckta.
Vad sägs om en sån här vacker skapelse att lägga veckans nummer av Skärgården i?
Elisabeth Attermark från Vaxholms konstförening beundrar konstverken i föreningens nya utställning.
