Ytterligare ett kulturhistoriskt värdefullt hus i Vaxholm har fått smaka på grävskopan, i och med att kruthuset på Rindö nu jämnats med marken. Anledningen – taket var dåligt på ett ställe.
Kruthuset byggdes 1880 i samband med att ångbåtstrafiken runt Vaxholms kastell ökade. Innan dess torkades krutet på borggården och förvarades på kastellet. Men rädslan för gnistor från ångfartygen gjorde att krutet flyttades till en egen byggnad vid Mjöldammen på södra Rindö.
För drygt tre år sedan köpte Vaxholms stad marken, med kruthuset, av Fortifikationsverket som sålde ut sin mark på Rindö.
- Egentligen var det kanske inte just den biten mark vid Mjöldammen man var ute efter, utan diskussioner hade förts med Fortifikationsverket i stort. Kommunen hade behov av rådighet över marken på Rindö för framtida planering, och detta är bara en liten del av den marken, säger stadsbyggnadschef Susanne Edén.
På tomten låg tidigare även en vaktstuga och ett laboratorium, men idag finns inget kvar som minner om den militära närvaron på platsen.
- Det finns en historia kring byggnader som hör samman med det militärhistoriska arvet i kommunen, vid Pålsundsbron finns ytterligare ett kruthus. I det här fallet har vi gjort bedömningen att det räcker med ett kruthus, en ekonomisk och praktisk fråga. I den bästa av världar hade det varit roligt att kunna bevara och rusta upp byggnaden, fortsätter Susanne Edén.
Skälet till rivningen är enligt nämnden för teknik, fritid och kultur att huset är oisolerat, saknar VA och parkering och att det saknas planer för hur huset skulle kunna användas. Dessutom krävde taket omgående lagning, och både huset och taket ansågs rötskadat vilket uppskattades till över en miljon kronor att åtgärda.
- Man har försökt hitta användningsområden för huset som skulle kunna finansiera upprustningen. Men vi såg inte på kort eller medellång sikt någon nytta, då var det svårt att motivera att ha kvar huset, säger Susanne Edén.
Huset låg bara ett 20-tal meter från stranden, och utgör en dröm för hugade husbyggesspekulanter. Men några husbyggen blir det inte:
- Tanken är att kunna använda platsen som enklare upplag, det kan finnas behov av att kunna förvara saker som inte är så väderkänsliga, säger Susanne Edén.
Vad?
- Det kan jag inte svara på, jag har inte den informationen.
Finns planer på att bygga bostäder?
- Inte vad jag vet, jag tror inte det har diskuterats. Det borde jag känna till i så fall.
Hade det inte gått att lägga på ett billigt plåttak, avvakta och slippa rivning?
- Det är möjligt att man hade kunnat, men jag vet att man tittade på olika varianter, säger Susanne Edén.
Foto: Nils Lundin
Men stämmer inte att husintresse saknades
Kommunen hänvisar rivningen till att huset skulle bli för dyrt att reparera, och att användningsalternativ saknades. Rent nys, säger en av dem som visat intresse för verksamhet vid Kruthuset.
Enligt flera Rindöbor har intresset för att använda Kruthuset som publik byggnad i olika former länge varit stort. Därmed skulle kommunens bevekelsegrund för rivningen falla. En av dem som haft idéer är grannen Christopher Day:
- Jag skickade en förfrågan till Fortifikationsverket redan 2010, när de ägde byggnaden, men fick avslag, säger han.
Hade du svarat om kommunen hade annonserat om byggnaden?
- Absolut, det fanns ett jättestort intresse härute, massor av idéer på vad man hade kunnat göra. Jag hade gärna fört diskussioner, men frågan kom aldrig upp. Kommunen kör sitt eget race och har inte haft någon dialog, säger Christopher Day.
Hans idé var kajakuthyrning med utgångspunkt i byggnaden, där även kafé skulle kunna inrymmas.
- Det var en fantastisk byggnad på alla sätt, ett timmerhus av de volymerna ser man knappt idag.
Flera personer som Skärgården talat med besökte huset strax innan det revs och ger en bild som inte stämmer med kommunens uppgifter om byggnadens dåliga skick. Christopher Day är en av dem:
- Med enkla medel hade taket kunnat lagas. En miljon kronor för att rädda byggnaden är ett påhitt. Huset var i fantastiskt skick, från grund till vind, röta fanns bara på en mindre del av taket. Men det blir aldrig några diskussioner med kommunen, det känner man igen från andra sammanhang. De lyssnar inte på lokalbefolkningen, säger Christopher Day.
Ordförande i nämnden för teknik, fritid och kultur, Malin Forsbrand (C) säger:
- Det var ingen i nämnden som yrkade på att vi skulle gå ut till allmänheten med en fråga om huset. Det innebar en säkerhetsrisk, på kommunens ansvar, och behövdes göras något omgående då underhållet var så eftersatt.
Men när det var i Fortifikationsverkets ägo ansågs det inte vara farligt, hur kommer det sig att så fort kommunen fick det i sin ägo så ansågs det vara det?
- De hade också behövt göra något.
Har du själv varit i huset?
- Nej det har jag inte.
