Han är inredningsarkitekten som var med och skapade det svenska folkhemmet. Samtidigt har 81-åringen en fot i de fina salongerna, med möbler till Kungen och riksdagen. Nu är han aktuell igen med en serie möbler som förpackas i kartonger, och monteras av köparen. Men där slutar också likheterna med det stora möbelvaruhuset.
Möbelformgivaren, inredningsarkitekten och fabrikören Åke Axelsson både bor, arbetar och visar upp sina möbler i en lång, röd före detta lagårdsbyggnad i pittoreska Engarns by på Resarö. Fyrbenta vänner finns det gott om i byggnaden, men det var längesedan det handlade om husdjur, grisar och kor.
Nej, i dag är byggnaden ateljé och utställningsrum och överallt på väggar, i tak och på golv trängs stolar, bord, fåtöljer och ännu mer stolar.
– Även om jag har blivit känd för mina stolar och möbler, så är det inredningen som har varit den stora uppgiften för mig!
Det säger Åke Axelsson och visar runt i den vackra lokalen som kombinerar bostad med utställning med verkstad. Trots att han har passerat pensionsåldern med råge finns ingen anledning att sluta jobba:
– Jag sover och arbetar här, jag kommer inte ifrån arbetet. Det är det som är poängen, och det är därför jag har hunnit med så mycket som jag har gjort, säger han bestämt.
En lång rad kända form- och designmagasin har under hösten uppmärksammat Resaröbon. Anledningen är den möbelkollektion som presenterades tidigt i höstas och som blev en succé bland kritikerna. Serien heter Nomad, och är Åkes första riktiga kollektion för hemmabruk. I den har han kombinerat sitt miljöengagemang med sitt stilrena, enkla formspråk, och skapat en möbelserie som de flesta ska kunna köpa.
Kollektionen visades strax efter lanseringen i Tokyo, där den fick stort genomslag, och möblerna finns numera permanent utställda både där och på Engarn. Under november har Åke dessutom deltagit i utställningen Swedish style in Tokyo. Tillbaka till folkhemmet med andra ord. För det var ju faktiskt där allt började.
Åke Axelsson började sin bana med att skaffa sig en kvalificerad yrkesutbildning som möbelsnickare i Visby. Därefter fortsatte han till Konstfackskolan i Stockholm, avdelningen för möbel- och inredningar.
– Jag hade varit ute och jobbat på möbelsnickerier under ett år, bland annat i München. Jag kände att jag ville gå vidare och utveckla mina konstnärliga färdigheter, förklarar han valet.
På Konstfack låg fokus på inredning av de offentliga miljöer som byggdes upp under 1950- och 1960-talen.
– Folkhemstanken var inte uttalad, men det vi tränade oss i var att inreda och möblera. Allt från bibliotek, kyrkor och folkets hus till skolor och sjukvård. Det var en ny yrkeskår som växte fram. Tidigare hade fokus legat på hemmiljö, säger Åke.
Utbildningen skulle komma att färga hela hans konstnärskap, inredningen blev hans uppgift. Bland annat har han inrett Kungens jubileumsrum på Slottet, och har ägnat 8-10 år åt att inreda riksdagens olika lokaliteter. Bland annat när riksdagen tillfälligt flyttade till Sergels torg, och sedan när flytten gick tillbaka till Helgeandsholmen. Åkes signatur fanns bland annat på den inredning som tills nyligen fanns i Plenisalen. Stoltast är han dock över:
– Det största och viktigaste jobbet jag har gjort var att inreda riksdagens bibliotek. Över huvud taget har jobben för riksdagen varit viktiga. Det handlar om svenska folkets lokaler, där våra folkvalda representanter ska fatta sina beslut. Där är biblioteket nyckeln, här finns ett oändligt lager av faktaunderlag och kunskap, allt i en vacker miljö, säger Åke.
Inredningsarbetet är inget han har lagt på hyllan. Nyligen fick han i uppdrag att förnya entrén till livrustkammaren. Som alltid börjar han med att lära känna miljön, dess förutsättningar och att noga studera behoven. Nästa fas är att prova olika idéer och tankar kring gestaltningen, och framför allt att hålla en öppen dialog, dels med beställaren och dels de personer som använder miljön.
– En viktig del i processen är samrådsförfarandet med brukarna, de som använder och jobbar där. Att jobba upp ett ömsesidigt förtroende som sedan mynnar ut i ett program. Fungerar inte samrådet så kommer klagomålen. Jag upplever kontakten med brukarna som väldigt stimulerande i arbetet, säger Åke med emfas.
För den breda allmänheten är det dock stolarna han är mest känd. Men även de springer från arbetet som inredningsarkitekt. När han började jobba med inredning, efter Konstfacksskolan, fanns bara ett väldigt litet utbud av standardmöbler på marknaden. Det normala var att man ritade möblerna till de projekt som byggdes.
– Men ofta visade sig möblerna fungera i serietillverkning, säger Åke och tar som exempel en stol som ritades för riksdagshuset och som fortfarande är i produktion.
– Det har varit en källa till utveckling av standardmöbler, konstaterar han.
Åke kallar sig även fabrikör, anledningen är hans engagemang i möbelindustrin. Något som har vuxit genom åren. I dag är han delägare i möbeltillverkaren Gärsnäs, ett tag drev han även en liten industri i Småland. Parallellt med inredningsuppdragen har nämligen intresset för industriell och hantverksmässig produktion blivit allt viktigare, för att i dag ta upp större delen av hans tid och intresse.
– I dag utvecklar jag produkter speciellt för vår egen industri i Gärsnäs. Där får jag fylla de krav som jag känner finns i samhället och som passar industrins krav.
Han visar mig till verkstan längst bort i ateljén, där han egenhändigt tar fram prototyper till möbler. Det doftar, precis som i den övriga byggnaden, intensivt av favoritmaterialet trä:
– Att arbeta med trä är ur miljösynpunkt det bästa, trä binder koldioxid så länge det är i bruk.
Miljön har blivit en allt viktigare faktor i tillverkningen. Att skapa en stol av bra kvalitet som håller och samtidigt är vacker och funktionell är nyckeln:
– Ju längre livslängd en stol har, ju mindre miljöavtryck har den. Det är ett sätt att arbeta som sysselsätter mig mycket, att göra bra möbler för den offentliga sidan.
Visserligen är möbeltillverkning en konkurrensutsatt bransch, vilket kan vara en nackdel när man som Gärsnäs tillverkar allt i landet. Men tack vare den höga kvaliteten och de hårda krav som ställs på offentliga miljöer så finns konkurrensfördelar.
Men för att återgå till möbelserien Nomad så är den just sprungen ur Åkes miljötänkande. Med Nomad har han försökt tillgodose miljökraven i praktiskt bruk, genom materialval, distribution (möblerna säljs genom en webbutik i paket) och kvaliteten är så hög att de ska kunna användas i två generationer. Dessutom är möblerna närproducerade, Åke har knutit yngre, lokala hantverkare till sig. Genom att göra dem konstruktionsmässigt enkla är tanken att de ska vara prismässigt intressanta för de flesta.
– Det är inte självklart att det blir billigaste tack vare större volymer, det för med sig andra kostnader, säger han och kontrar min fråga om det inte börjar likna Ikea, med möbler i paket, med:
– De tillverkar där de får det billigast, det är väsensskilt från det jag vill göra. Det är ett ansvar vi i industriländerna också måste ta. Det är något sjukt när man i Sverige kan köpa en produkt för billigare än vad man kan köpa materialet för. Vi saknar helt enkelt en rättvisande måttstock för vad som är billigt i dag.
