KRÖNIKA. Jag var försiktigt på väg ut på isen i mina hala plastpjäxor när en liten isbula skickade mig på en luftfärd som slutade med att jag landade på rygg och skar mig i handen på ena skridskons skena.
Blodet rann ur handen och isen runt omkring var snart rödfärgad. En kamrat kom snabbt till undsättning, plockade fram en första hjälpen-påse, tvättade rent såret, satte på suturtejp, en självhäftande kompress och gasbinda. Jag var redo att åka fem minuter senare.
Incidenten fick mig att fundera över vad jag själv bär med mig i kajaken, skridskoryggsäcken och träningsväskan till vardags. Så i förra veckan började jag inventera och komplettera min lilla plastpåse med första hjälpen.
Till min förvåning upptäckte jag att påsen växt i omfång och ökat i vikt de senaste åren, men mest bestod av massor av samma saker, och saker som man sällan har någon nytta av (som till exempel Imodium mot diarré).
Steg ett blev att rensa gammalt skräp och förnya det jag behöver, men som blivit för gamla. Efter inventeringen hade jag en liten, lätt påse, med ungefär samma volym som en Cola-burk.
Sårtvätt, ett par våtservetter, några suturtejper, ett paket med fem självhäftande kompresser, fyra plåster, Leukoplast, en gasbinda, en elastisk binda för stukningar, en kapsyl med hudlim och en liten hopfällbar sax – med de sakerna klarar jag de flesta olyckor som sker på vattnet, på isen och vid teambuildning–övningar på land.
Dessutom är volymen så liten att jag kan bära med mig grejerna även till vardags. Man vet ju aldrig vilka situationer man kan hamna i nuförtiden. Om jag är först på plats vid exempelvis en skjutning kan jag snöra av skadan med mitt bälte och lägga ett tryckförband med den elastiska bindan och gasbindan.
I helgen var det dags för en ny skridskotur. Tyvärr var det mycket överis på lördagen och folk ramlade på löpande band. I min grupp plöjde en tjej rakt ner i den tunna, vassa isskorpan och skar upp näsan och hakan. Jag fick snabbt upp min nypackade första hjälpen-påse och kunde plåstra om henne.
Det kändes bra att ha beredskap för en sådan situation. Som grädden på moset fick jag lite uppskattning – och det kan vara värt ett par suturtejp och en självhäftande kompress.
